- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1341-1342

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jenischer - Jenischer 1. Stad i Mindre Asien - Jenischer 2. Turkiskt namn p Larisa - Jenisej, flod i Asien (Kina och Sibirien) - Jenisejsk - Jenisejsk 1. Guvernement i Sibirien - Jenisejsk 2. Kretsstad i J. 1. - Jenisejska ostjaker. Se Ostjaker - Jenitjeri agasi l. Jenitjeri aga. Se Aga - Jenkinson - Jenkinson 1. Antony J. - Jered (Bibeln)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid Dardanellerna. Omkr. 1,500 inv. J. är
forntidens Sigeion, bekant bl. a. genom den
"sigeiska inskriften" på en hermesstod (nu i
London). Åtskilliga lämningar af den gamla staden
finnas. – 2. Turkiskt namn på Larisa (se
d. o.). (J. F. N.)

Jenisej, en af Gamla världens
största floder, uppstår i kinesiska Mongoliet i
den högdal, som bildas af Sajan-bergen i n. och
Tannu-ola i s. De egentliga källfloderna äro
Bei-kem, som uppstår i östra Sajan-bergen, och
Chua-kem, som upprinner sydligare, på de höjder,
som i v. begränsa sjön Kosogols dal. Efter
dessas förening bär floden på kinesiska området
(omkr. 750 km.) namnet Ulu-kem. 1 km. nedanför
föreningen med bifloden Kemtjik inträder floden
i ryska Sibirien (guv. Jenisejsk) och erhåller
namnet J. (sannolikt härledt af tungus. Joandesi,
"stor flod"). En mängd bifloder, i synnerhet
från östra sidan, bl. a. Tuba, Sida, Mana
och Kan, ökar J:s vattenförråd, så att floden
före sin förening med sitt största tillflöde,
Verchnaja Tunguska, har i medeltal en bredd af
1,500-2,000 m. och ett djup af 15 m., vid Dudinsk
22 m. Efter föreningen med Verchnaja Tunguska
(Öfre Tunguska), som under namnet Nedre Angara
utgör sjön Baikals aflopp, mer än fördubblas
J:s vattenmassa. De båda flodernas vatten flyter
flera km. på hvar sin sida i strömfåran, utan att
sammanblandas. J:s vatten är blackt och grumligt,
Tunguskas klart och blått, nästan svart. Floden
har i sin mellersta och nedre del ett långsamt
lopp, men flodfarten försvåras här och där
af forsar. Andra bifloder, utom de nämnda,
äro fr. h. Podkamennaja Tunguska (Steniga T.),
Bachta, Nisjnaja Tunguska (Nedre T.) och Kurejka
samt fr. v. Sym, Jeloguj och Turuchan. I sin
nedre del, där floden flyter genom den frusna
tundran, mottager den inga tillflöden. Före sitt
utlopp vidgar den sig till en hafsvik af 50–65
km. bredd och bildar en mängd låga öar ("de 70
öarnas liman"), hvilka till stor del uppstått
af trädstammar, som nedförts af floden och
fastnat i flodgyttjan. Den egentliga mynningen
är dock endast 21–22 km. bred. Under kalla år är
utloppet öppet endast omkr. 50 dagar, från början
af juli till slutet af aug. I sitt öfre lopp är
J. aldrig tillfrusen, men nedre delen är vanligen
isbetäckt från nov. till april. Stränderna äro
ned till Jenisejsk bergiga, men nedanför denna
stad är vänstra stranden flack, medan den högra
är 10–20 m. hög. Isgången erbjuder en storartad
anblick, och vårflödet kan öka flodens djup
till 30 m. De förnämsta städerna vid floden äro
Minusinsk, Krasnojarsk, Jenisejsk, Turuchansk
och Dudinsk. Flodens längd från Beikems källor är
omkr. 4,300 km., från Öfre Angaras l. Selengas
källor omkr. 5,200 km. Flodområdet beräknas af
A. E. Nordenskiöld till omkr. 2,712,000 kvkm.,
af Strelbitsky till 2,530,400 kvkm. Detta område
är rikt på malmer, skog, fisk och villebråd,
och dess södra del skulle med sina produkter ur
växtriket kunna föda millioner människor. Det
segelbara flodnätet, hvars längd man (Baikal
oberäknadt) kan uppskatta till minst 8,000
km. (J. själf är segelbar från Minusinsk, 2,966
km. från mynningen) hade ännu 1876 endast 4
ångbåtar och 2 segelfartyg. Sedan Nordenskiöld
1875 funnit sjövägen mellan västra Europa och J:s
mynning samt upptäckt och namngifvit Dicksons
hamn i mynningen vid flodens östra sida, har
flodfarten, väsentligen
genom Sibiriakovs åtgöranden, vunnit en
betydligt större liflighet och omfattade
1900 25 ångare med 191 släppråmar.
(J. F. N.)

Jenisejsk. 1. Guvernement i Sibirien, sträcker
sig på ömse sidor om floden Jenisej från
Kinas gräns till Ishafvet och omgifves i v. af
guv. Tomsk och Tobolsk, i ö. af Irkutsk och
Jakutsk. Arealen utgör 2,542,259 kvkm. eller mer
än fjärdedelen af Europa. Det ofantliga området
är ännu endast ofullkomligt kändt. Utmed södra
gränsen sträcka sig de skogiga Sajanbergen,
hvilka på enstaka ställen nå upp till öfver 2,000
m. höjd; i norra delen märkas Syvermabergen och
ännu nordligare den skoglösa Byrrangakedjan,
som genomstryker Tajmurhalfön och slutar
i det asiatiska fastlandets nordligaste
udde, kap Tjeljuskin (77° 36’). Vattendragen
tillhöra hufvudsakligen den väldiga Jenisejs
system. Pjasina, Katanga och Anabara ha sina
källor på det arktiska området. Klimatet är fullt
kontinentalt och vintern utomordentligt sträng. I
staden Jenisejsk, som ligger sydligare än
Stockholm, går temperaturen i jan. ned till –56°
C. Odlade trakter af någon större utsträckning
förekomma endast i s., där jordbruket ger
ganska god afkastning, men inskränkas längre
norr ut till floddalarna. I stället utbreda sig
omväxlande stora skogar, hedar och träsk. Vid 69°
n. br. slutar skogen, och därefter vidtager ett
öde stäppland. N. om 76° n. br. utbreder sig
tundran. För boskapsskötsel äro villkoren icke
ogynnsamma. Längst i n. ersättas nötkreaturen
af renen. Floder och sjöar äro rika på fisk. I
senaste tider har man inrättat en mängd
guldvaskerier, hvilka 1839–1905 lämnat för 350
mill. rubel guld. Dessutom finnes i s. järn samt
i många trakter stenkol, koppar och silfver. Den
därvid använda arbetsstyrkan består till mer än
tredjedelen af förvista. Befolkningen utgjorde
1897 570,161 pers. (0,4 inv. på 1 kvkm.). De
egentlige ryssarna bo i södra delen af landet
och ett stycke nedåt Jenisej. I mellersta delen
lefva ostjakerna, i höga norden samojeder
och jakuter, jägarfolk, som äro utan fasta
boningsplatser. J. delas i kretsarna Atjinsk,
Jenisejsk, Krasnojarsk, Minusinsk, Turuchansk
och Usinska området. Hufvudstad är Krasnojarsk
(se d. o.). – 2. Kretsstad i nyssnämnda guv., vid
Jenisej, 60 km. nedanför Öfre Tunguskas inflöde,
under 58° 27’ n. br. 11,539 inv. (1897). J.,
som anlades 1618, har något industri och stor
pälshandel.
(J. F. N.)

Jenisejska ostjaker. Se Ostjaker.

Jenrtjeri’ agasi 1. J en it j eri aga. Se Aga.

Jenkinson [dje^kinsn]. 1. Anthony J., engelsk
sjöfarande och handelsagent, d. 1611, företog
1546 som helt ung en sjöfärd till Le vanten
samt sändes i maj 1557 af handelskompaniet
Muscovy company norra vägen till Ryssland
som befälhafvare för en af kompaniet utrustad
handelsflottilj, och i juli nådde J. Dvinas
mynning. Från faktoriet Chol-mogory reste han
till Moskva, där han mottogs vänligt af tsar
Ivan IV. Därifrån utsträckte J. (apr, 1558)
resan till Astrahan, Chiva och Buchara, återkom
1559 till Moskva och 1560 till England. På en ny
resa öfver Moskva till Persien (1561-63) inledde
J. värdefulla handelsförbindelser, och vid ett
besök i Moskva 1567 utverkade han af tsareö åt
bolaget omfattande privilegier, främst monopol på
Hvita-hafs-handeln. 1571-72 företog J. sin sista
ryska resa. J. var en god iakttagare och har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0731.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free