Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 259-260 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jul, högtid - Jul, publikation - Julaftonen. Se Jul. - Julaltare. Se Matskott. - Julblot. Se Blot. - Juldagen. Se Jul. - Juldramer. Se Mysterier. - Jülep - Juleroser - Jules - Jules Robert - Julfrid. Se Andfrid och Frid. - Julgran - Julhös - Juli - Jūlia, astron. - Jūlia. geogr. - Jūlia. pers. - Juli′acum - Juliāna Maria

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det frampå 1700-talet spred sig öfver Tyskland.
Bruket att utomhus uppsätta granträd eller stänger
med granruskor, julruskor (fig. 7; ett motstycke
till midsommarens ”majstänger”) är däremot
mycket gammalt i Norden och utgör tvifvelsutan en
lämning af den trädkult,
som de hedniske
germanerna idkade. — Kyrkan
sökte med framgång
bekämpa de gamla hedniska
ceremonierna och
offerbruken dels därigenom, att
hon helgade många af
dessa som goda kristna
plägseder (så t. ex. fick
julhalmen en alldeles ny
betydelse, såsom en
påminnelse om Frälsarens
vagga, krubban), dels
därigenom, att hon till sin
egen kult lade en yttre
prakt, som särskildt vid
julen tog form i bl. a.
dramatiska framställningar af
Jesu födelse (krubban med
barnet, herdarna, de vise
männen o. s. v.) samt
första barndom. Dessa
upptåg blefvo uppslaget till
de julsånger och
juldramer (se
Christmas pantomimes
och Mysterier), som
ännu mångenstädes äro
oskiljaktiga från julen.
För att inskränka de bullersamma juluppträden,
som förr ofta egde rum på allmänna platser,
utfärdades vid flera tillfällen påbud. Så t. ex.
utgafs 24 dec. 1649 ett patent ”om julfreden” och
16 dec. 1721 en förordning med förbud att ”löpa
omkring gator och gränder med den s. k.
juhlbocken, stiernan och andra fåfängeligheter”. — Se
H. F. Feilbergs uttömmande undersökningar ”Jul”
(2 bd, Köpenhamn 1904), där förf. ansluter sig
till en åsikt, som omfattas af nyare religionsforskare,
nämligen att julen urspr. var en dödsfest och att
kulten därvid åtminstone från början varit en kult
af de aflidnes andar.
R. G.

Fig. 7. Julruska.

Jul, en af Konstnärsklubben (se d. o.) i
Stockholm utgifven publikation, har sedan 1888
utkommit årligen med text- och illustrationsbidrag af
svenska författare och konstnärer. Behållningen
tillfaller dels den s. å. grundade Svenska konstnärernas
understöds- och sjukhjälpsförening, dels
Konstnärsklubbens kassa. Hufvudredaktör har varit R.
Haglund t. o. m. 1907, därefter O. Hjortzberg.
Upplagan var första året 12,000 och har sedan uppgått
till högst 14,000 exemplar.
G—g N.

Julaftonen. Se Jul.

Julaltare, kam. Se Matskott.

Julblot. Se Blot.

Juldagen. Se Jul.

Juldramer. Se Mysterier.

Julep (lat. julapium, af arab. julap, söt saft),
med. farm., urspr. en lugnande eller rogifvande
dryck, som var beredd endast af destilleradt vatten
och syruper, hvilka gåfvo en behaglig smak och
bland hvilka i regel ingick opiumsyrup (Syrupus
thebaicus l. opiatus). Benämningen julapium är
numera i allmänhet öfvergifven; stundom har den
blifvit utbytt mot beteckningen emulsio.
O. T. S.*

Juleroser, en sedan 1881 utkommande, af E.
Bojesen i Köpenhamn utgifven jultidning, utmärkt
genom storartad utstyrsel och litterärt värdefull text.
Bidrag ha lämnats från såväl svenskar och norrmän
som danskar; alltsedan 1885 har en till svenska
öfversatt upplaga utgifvits och sedan 1884 en
särskild upplaga för barn, Börnenes juleroser, som
också ges ut i sv. öfv.

Jules [ʃyl], fransk namnform för Julius.

Jules Robert [ʃyl råbǟr], pseudonym för
Challamel, J. B. M. A. (se d. o.).

Julfrid. Se Andfrid och Frid.

Julgran, en i synnerhet i norra Europa för
julhögtiden kännetecknande prydnad. Den utgöres af
en frisk gran, smyckad med ljus, frukter, konfekt,
leksaker och grannlåter. På julaftonen, sedan de
bland grenarna fästa ljusen blifvit tända, samlas
unga och gamla till en glad dans omkring densamma.
Se vidare Jul.
(R. G.)

Julhös, en på många ställen i Sverige bruklig
julanrättning. Den består af ett svinhufvud, som
under hela julen förblir framsatt som skåderätt och
efter julens slut förtäres. Äfven i England är detta
bruk allmänt, och ”the boar’s head” utgör där den
förnämsta julrätten.
R. G.

Juli (lat. julius), årets sjunde månad. Hos
romarna, som länge började sitt år med mars, var juli
då den femte och kallades därför Quintilis (af
lat. quintus, den femte), tills den 45 f. Kr. erhöll
sitt nuv. namn, till ära för Julius Cæsar, som var
född i denna månad. Juli är i Sverige vanligen årets
hetaste månad, med alltjämt tilltagande värme.
Dagarnas antal är 31. Den kallas i svenska almanackan
hömånad; danska namnet är ormemaaned.
Medeltemperaturen för månaden växlar i Sverige
mellan + 12° C. (Karesuando) och 17° (Strömstad,
Linköping), medelnederbörden mellan 43 mm.
(Haparanda) och 92 mm. (Borås).

Julia, astron., en af småplaneterna.

Julia. 1. Romersk koloni. Se Cosa. — 2. Ö i
Medelhafvet. Se Ferdinandea. — 3. Ordet
ingår i åtskilliga romerska namn på städer och
kolonier, såsom J. Joza l. J. Traducta (Tarifa), J.
Pietas (Pola), J. Romula (Sevilla). Se vidare
Colonia.

Julia. 1. Dotter af Julius Cæsar, blef år 59
f. Kr. gifven till äkta åt Pompejus, hvarigenom
förbundet emellan denne och Cæsar vann i styrka.
Hon afled dock redan år 54, och hennes död bidrog i
sin mån att påskynda den hotande söndringen
emellan de båda mäktige triumvirerna. — 2. Dotter af
Octavianus Cæsar (Augustus) och Scribonia, var först
förmäld med Octavianus’ systerson Marcellus, sedan
med Agrippa och tredje gången, 11 f. Kr., med
Tiberius. Hon hade redan tidigt gjort sig känd
för utsväfvande vandel, och slutligen blef hon till
följd däraf (2 e. Kr.) förvisad till ön
Pandataria samt därefter till Rhegion, där hon dog (14
e. Kr.).
R. Tdh.

Juliacum, romerskt namn på staden Jülich.

Juliana Maria, dansk drottning, f. 4 sept. 1729,
d. 10 okt. 1796, dotter af hertig Ferdinand Albert
af Braunschweig-Wolfenbüttel och Antoinetta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>