Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 467-468 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järpeströmmen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mästerlig. — Öfver J. äro tre medaljer slagna: en
i Berlin, ”ob defensos cives” (med anledning
af hans ofvan omtalade försvar för de år
1800 åtalade riddarhusmedlemmarna), en öfver
Dalahöfdingen och en af Vet. akad. Hans ädla
och manligt sköna drag äro dessutom af Sergels
mejsel och Sandbergs pensel bevarade. — I Uppsala
universitetsbibliotek finnes ett ansenligt
antal volymer innehållande handskrifter af J.,
och i K. biblioteket i Stockholm förvaras en
af justitierådet J. A. Södergren sammanbragt
samling på nio omfångsrika bd af såväl tryckta
som otryckta alster af J:s penna. Af H. Forssell
äro utgifna Valda skrifter af Järta (2 bd,
1882—83). Vidare märkas O. Alin, ”H. J:s och
G. F. Wirséns brefväxling 1814” (1897; däri
jämväl J:s till Wirsén afgifna utlåtande i
föreningsfrågan), och ”Ett bidrag till H. J:s
biografi” (1899), C. D. af Wirsén, ”Järta och
Geijer före och efter utgifvandet af den senares
Litteraturblad” (Sv. akad:s handl. ifrån år 1886,
XIV, 1900), E. Lewenhaupt, ”Bref till och från
C. G. v. Brinkman. Ur H. J:s litterära
brefväxling”, I, 1900. Af litteratur öfver J. må
nämnas Skogman, ”Inträdestal i Svenska akademien
d. 20 dec. 1848” (i Sv. akad:s handl. ifrån år
1796, d. XXIV), Staaff, ”Minnestal öfver H. J.,
hållet inför Västmanlands och Dala nation i
Upsala d. 28 apr. 1849” (1853), L. De Geer,
”Minnesteckning öfver H. J., föredragen på
Kungl. Vetenskapsakademiens högtidsdag den
31 mars 1874” (1874), H. Forssells utförliga
lefnadsteckning som inledning till ofvannämnda
af honom utgifna ”Valda skrifter” (1882), och
S. Wallengren, ”H. J. som politisk teoretiker”,
I (i Lunds univ:s årsskr., N. F., afd. 1, bd 1,
n:r 2, 1906).

2. Karl Tomas J., den föregåendes son,
universitetslärare, historiker, f. 2 sept. 1802
i Stockholm, d. 8 nov. 1841 i Uppsala,
blef 1818 student i Uppsala och 1827 filos.
magister. S. å. utnämndes han till lektor i
historia vid Västerås’ gymnasium, och 1839
erhöll han Skytteanska professuren i politik
och vältalighet i Uppsala. J. erhöll 1824
Sv. akad:s stora pris för Försök att utreda
orsakerna till drottning Christinas afsägelse
af svenska kronan (Sv. akad:s handl. ifrån
år 1796, 11:e d.) och 1836 ett af Karl
XIV Johan utfäst pris för Äreminne öfver
konungarna Gustaf II Adolf och Carl X Gustaf
(Sv. akad:s handl. ifrån år 1796, 17:e d.).
1. J. H. (S. W—n.)

Järtecken (af fsv. iærtekn, samma ord
som isl. iartegn, af osäker upprinnelse),
kännetecken, mirakel, underverk, förebådande
under, ”tecken” (på himmelen, i offerdjuren
m. m.).

Järvi, finskt ord, som betyder sjö, insjö,
träsk. Ordet förekommer i början eller slutet
af en mängd finska ortnamn, vanligen har orten
lånat sitt namn af en sjö, som ligger inom dess
område.
(E. N. S.)

Järvikylä. Se Jorois.

Jäsfoder. Se Fodermedel, sp. 695.

Jäsjord, geol. Se Flottmo.

Jäslera, finkornig, lerartad jordart, som
kvarhåller så mycket vatten, att den vid
tjälning starkt utvidgar sig och sväller
samt vid upptöandet bildar en halfflytande
massa. Denna ogynnsamma beskaffenhet mildras
genom afdikning och kalkning. Jfr Flottmo.
H. J. Dft.

Jäsning, kem., i vidsträcktaste bemärkelse de
kemiska förlopp, genom hvilka, under inflytande af
mikroorganismer, enzymer eller ferment (se dessa
ord), organiska ämnen sönderdelas och bilda
nya föreningar, hvilka ofta ega en enklare
sammansättning. Af jäsning känner man flera
slag, bland hvilka må nämnas alkoholjäsning,
mjölksyrejäsning, slemmig jäsning,
oxiderande jäsning, smörsyrejäsning,
cellulosajäsning, ammoniakjäsning och förruttnelse. —
Alkoholjäsning. Sedan äldsta tider har man
vetat, att sockerhaltiga safter, lämnade åt
sig själfva under lämpliga yttre förhållanden,
förlora sin söta smak och blifva berusande,
att vätskan under dessa förändringar råkar
i en svallande rörelse till följd däraf, att
kolsyregas rikligen bortgår och att den slutligen
på ytan afsätter ett skum och på bottnen af
kärlet en bottensats af jäst. Redan Gay-Lussac
visste, att jäsningens förlopp hufvudsakligen
består i en sönderdelning af socker i alkohol
och kolsyra enligt den kemiska ekvationen:

C6 H12 O6	=	2 C2 H6 O	+	2 CO2
drufsocker		alkohol		kolsyra

Senare forskare, företrädesvis L. Pasteur,
visade, att utom detta förlopp försiggå andra,
genom hvilka små, men konstanta mängder af andra
ämnen bildas af sockret, såsom glycerin
(2,5—3,6 proc. af sockrets vikt), bärnstenssyra
(omkr. 0,5 proc.), men att dessa ämnen
uppträda i varierande mängder, alltefter de
yttre omständigheter, under hvilka jäsningen
eger rum. Vid snabb jäsning bildas de i mindre
mängder än vid långsam jäsning. Af de många
hittills bekanta sockerarterna kunna icke alla
försättas i jäsning. Drufsocker, fruktsocker
och några andra hexoser jäsa lätt. Maltos
(stärkelsesocker) och rörsocker jäsa visserligen
ej direkt, men angripas likväl utan svårighet
af jästcellerna, emedan dessa innehålla två
hydrolyserande enzymer, maltas resp. invertas
(= invertin), hvilka spjälka de båda nämnda
sockerarterna till enkla hexoser. Pentoser
och den cykliska inositen undergå däremot
icke alkoholjäsning. Jäsbara äro endast de
sockerarter, hvilkas kolatom-antal är delbart
med 3. Jästens organiserade natur upptäcktes
1837 nästan samtidigt af Cagniard de Latour
och Th. Schwann, hvilka under mikroskopet
iakttogo, att jästen utgöres af lefvande
växtceller. Dessas botaniska och biologiska
förhållanden utreddes sedermera af Reess och
Emil Chr. Hansen. De egentliga jästsvamparna
tillhöra alla släktet Saccharomyces. Öljäsningen
framkallas af S. cerevisiæ, hvaraf två till
olika temperaturer anpassade domesticerade
raser, öfverjäst och underjäst, användas i
bryggerierna. Svampen (fig. 1 o. 2) utgöres
af äggformiga celler med genomskinliga
och färglösa membraner och plasmatiskt
innehåll; deras genomskärning är 0,008—0,009
mm. Jästcellerna föröka sig dels genom knoppning
eller cellafsnörning, dels genom sporer, som till
ett antal af 4 uppkomma i cellernas inre under
vissa, för den vegetativa utvecklingen mindre
lämpliga yttre förhållanden. Cellerna lefva
oftast isolerade, men under liflig knoppning
kunna de vara associerade till ett antal af ända
till 12. Den vid fabrikation af tyska ölsorter
allmänt använda underjästen förökar sig och
framkallar jäsning redan vid

Fig. 1. Öljästsvampen, Saccharomyces cerevisiæ, yngre celler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>