- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
535-536

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kadettpartiet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

<i>Siebenzig lieder des Rigveda (tills. med Geldner,
med bidrag af Roth; 1875), Griechische
schulgrammatik
(1884; 7:e uppl. 1906),
Kurzgefasste griechische schulgrammatik (1893;
19:e uppl. 1909), hvarjämte han bearbetat
Benselers "Griechisches schulwörterbuch"
(12:e uppl. 1904) och Autenrieths
"Homerisches wörterbuch" (11:e uppl. 1908).
K. F. J.

Kaempferia [kämpf-] L., bot., växtsläkte af
fam. Zingiberaceæ med 18 arter i tropiska
Asien och Afrika. Flera arter med vackert
tecknade blad äro omtyckta växthusväxter.
G. L-m.

Kafarnaum, stad. Se Kapernaum.

Kafé (fr. café, eg. kaffe), offentlig
utskänkningslokal, där kaffe, läskedrycker
och maltdrycker (samt "kaffefrukost" o. d.),
i många fall äfven vin och spritdrycker,
serveras. Kaféer af det senare slaget äro ofta
nära förenade med större restauranger. Jfr Café,
Kaffehus och Schweizeri.

Kafé, tatar. Se Feodosija.

Kaffa (Caffa), stad på Krim. Se
Feodosija.

Kaffa (Gomara), tributstat under Abessinien,
gränsar i n. till floden Godjeb, i ö. till
floden Kullo (Omo), i s. och v. till Kejsar
Nikolausbergen, ehuru några där västerom boende
negerfolk äro tributpliktiga under K. Landet är
alltigenom bergigt (Hottaberget 3,680 m.) och
afvattnas mot s. af Kullo (Omo), som utflyter
i Rudolfsjön. Jorden är fruktbar med yppig
vegetation och stora skogar. Utom kaffe,
som anses ha sitt hemland där, odlas majs,
durra, bomull m. m. Nötkreatur, får, getter och
bin hållas, och flera slags handtverk idkas,
bl. a. högt utvecklad väfnadskonst. Invånarna
tillhöra, enligt F. J. Bieber, medlem
af A. v. Mylius’ expedition till K. 1906,
fyra olika folk: 1) mandzo (urbefolkning med
negertyp), som lefva af jakt; 2) kaffico, den
härskande och talrikaste klassen, som i 13:e
årh. invandrade norrifrån; 3) efterkommande af
invandrade abessinier; 4) nagado, muhammedanska
köpmän. De båda senare ha till seder, dräkt
och språk, men ej till religion anpassat sig
efter kaffico. Omkr. hälften bekänner sig till
ett slags kristendom (med många offer, äfven af
nötkreatur). Landet eröfrades 1897 af Menelik och
är nu skattskyldigt till Abessinien. Hufvudstad
är Bonga (1,850 m. ö. h.). De förste européer,
som besökte K., voro fransmännen Antoine och
Arnould d’Abbadie (1843). Ch. T. Beke skildrar
folket i "Journal of the Geographical society"
för 1843 och äfven J. L. Krapf i "Reisen in
Ostafrika von 1837–53" (1858), och Cecchi,
"Da Zeila alle frontiere del Caffa" (1886).
J. F. N.

Kaffe, tekn., bot., farm., betecknar dels fröna,
"bönorna", af kaffeträdet (se Coffea), dels
den af dessa frön beredda drycken. Den viktigaste
beståndsdelen i kaffebönorna är en alkaloid,
kaffein (se d. o.), hvilken finnes äfven i
växtens öfriga delar. Kaffeinet förekommer
i växlande mängd, i de asiatiska kaffeslagen
vanligen ymnigast; i allmänhet innehåller råkaffe
1–1,75 proc. kaffein. Marronkaffet (af Coffea
mauritiana
) är kaffeinfritt. Utom kaffein finnes
i kaffebönorna en mängd organiska och oorganiska
ämnen, af hvilka s. k. kaffegarfsyra (4–8
proc.), fett (10–13 proc.), socker (6–12 proc.),
cellulosa (omkr. 26,5 proc.) och ägghviteämnen
äro de viktigaste. Vid kaffets rostning förstöres
en stor del af sockret och garfämnet. Den
karakteristiska kaffearomen beror på
kaffegarfsyrans sönderdelningsprodukter jämte en
ringa halt af eterisk olja. Genom en särskild
behandling af bönorna före rostningen kan
kaffeinhalten reduceras till en obetydlighet;
dylik preparerad vara går i handeln som
s. k. kaffeinfritt kaffe. Kaffe är sedan
urminnes tider begagnadt som dryck i sitt
ursprungliga hemland, Abessinien och landet
Kaffa s. därom. En mufti (muhammedansk präst)
från Aden, Schehab-eddin, lärde under en resa
i Abessinien, i midten af 1400-talet, känna
denna dryck och dess förmåga att hindra sömn,
hvarför han efter hemkomsten förordade kaffets
bruk särskildt hos dervischerna (muhammedanska
munkar), för att de lättare skulle kunna hålla
ut med sina nattliga andaktsöfningar. Från Aden
spred sig kaffet sedan till det öfriga Arabien,
till Egypten och hela Orienten. Det råkade
dock snart nog ut för förföljelse, såsom då
guvernören i Mekka, Kair Beg, 1511 förbjöd
kaffets begagnande, emedan han ansåg det vara
af lika beskaffenhet med det i koran förbjudna
vinet. Förbudet måste dock på högre befallning
snart återtagas. I Konstantinopel upprättades
de första kaffehusen (se d. o.) 1554. I midten
af 1600-talet infördes kaffedrycken i Europas
västliga länder, l södra Italien dracks kaffe
före 1650, och i Marseille, dit drycken kom
vid samma tid, öppnades det första kaffehuset
1671. Läkarna uppträdde där emot kaffet, men
det oaktadt fick det vidare spridning. I Paris
blef kaffet på modet efter 1669, då turkiska
sändebudet Soliman Aga, enligt orientaliskt bruk,
bjöd alla besökande en kopp "svart kaffe". Detta
bruk vann bifall, trots förlöjliganden och
sarkasmer af samtida franska skriftställare
(se vidare Kaffehus). I Danmark och Sverige var
kaffe okändt till början af 1700-talet. Men redan
1746 utfärdade Collegium medicum en kungörelse
"om det missbruk och det öfverflöd, som thé-
och kaffedrickandet är underkastadt". Året
därefter lades en konsumtionsaccis på te,
kaffe m. m. Olika klasser af medborgare erlade
olika förbrukningsskatt, från 2 till 12 rdr om
året. Under den stormiga riksdagen 1756 genomdref
bondeståndet ett kaffeförbud till hämnd på
de andra stånden, hvilka nekat bönderna fri
brännvinsbränning. Detta förbud upplifvades
genom en ny förordn. af 26 juni 1766; men då
kaffedrickandet ändock fortfor, emedan mycket
kaffe lurendrejades in i landet, tilläts införsel
af kaffe mot tullafgift genom en kung. af
23 okt. 1769. Gustaf IV Adolfs
förmyndarregering förbjöd, af sparsamhetsskäl,
1 jan. 1794 ånyo förtärandet af kaffe m. m. från
1 aug. s. å. Afskedet från kaffet firades
rundt om i landet som en sorgedag, t. o. m. vid
hofvet, och sorglustiga kaffevisor spredos i
stora upplagor. Missnöjet med förbudet var
allmänt och stegrades så, att Gustaf IV Adolf
24 nov. 1796 fann sig föranlåten att "tills
vidare" medgifva införsel af kaffe och
dess drickande. 6 april 1799 bannlystes ånyo
kaffet från Sverige (jfr fig. 1), var från 6
april 1802 till 30 april 1817 åter fritt, men
därefter ännu en gång – den sista – bannlyst,
till 5 sept. 1822. Kaffeinförseln är genom
tullafgiften (f. n. 12 öre pr kg.) en af statens
viktigare inkomstkällor (se nedan).

Kaffets odling leder sitt ursprung från de
plantor, som Schehab-eddin uppdrog vid Aden. 1467
kom den första kaffebusken till Mekka. Det
dröjde dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:35:18 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free