Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 653-654 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kallenbach ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken den friherrliga ätten utgick. Per K. fick
1771 greflig värdighet, och den grefliga grenen
lefver ännu.

Per K., grefve, krigare, partiman, f. 1700 i
Stockholm, d. 3 mars 1795 på Myrö, Örebro län,
ingick 1717 i krigstjänst och bevistade som
fänrik Fredrikshalds belägring 1718. 1734 gick
han i fransk tjänst, blef kapten vid general
Lencks regemente och dennes adjutant samt
deltog i flera belägringar; nämndes vid sin
hemkomst, 1737, till löjtnant. Hans befordringar
påskyndades därefter, så att han 1748, sedan han
bevistat finska kriget, blef öfverste för Närkes
och Värmlands regemente, 1757 generalmajor,
i hvilken egenskap han deltog i pommerska
kriget, och 1763 generallöjtnant. K. kom tidigt
in i det politiska lifvet och började sin bana
som ifrig hatt. Han infördes på 1740-talet af
Broman i konung Fredriks närmare umgänge för
att fjättra denne vid hattpolitiken. Efter
tronskiftet slöt sig K. till hofvet och
belönades 1751 med friherretitel. Han räknades
hela 1750-talet igenom till hofpartiets
bästa krafter, förfäktade dess sak vid
riksdagarna och påräknades som medverkande vid
revolutionsförsöket 1756. Det är dock ovisst, hur
djupt han var invecklad i revolutionsplanen. Vid
hofvets brytning med mösspartiet under början
af 1760-talet skilde K. sig från hofvet. 1765
räknades han redan såsom en af mössornas yppersta
krafter, insattes i Sekreta utskottet och
utnämndes s. å. till riksråd. Han entledigades
ur rådet vid partiets fall 1769, men inkallades
åter 1771 och blef s. å. grefve. På uppdrag
af rådet öfvertog han befälet i hufvudstaden,
när revolutionen i Kristianstad blef bekant. Det
oaktadt genomfördes statshvälfningen två dagar
därefter af konung Gustaf III (19 aug. 1772),
och K. arresterades. Efter regementsförändringen
skildes han åter från riksrådsämbetet och
användes sedan ej mer i rikets tjänst.
L. S.

Kallinge, järnbruk, med martinugnar,
stålgjuteri, ånghammare, plåt- och
stångjärnsvalsverk, klipp- och presspikfabrik,
galvaniseringsfabrik, gjuteri och mekanisk
verkstad samt emaljeringsfabrik för ugnar och
sanitetsartiklar, ligger i Ronneby socken,
Blekinge län, 4 km. från Ronneby stad, vid
Djupadal, hvars fall lämnar drifkraft, och
är genom en 1 km. lång järnväg förenadt med
Djupadals station å Blekinge kustbanor. Verket
anlades 1849 af F. H. Kockum och öfvertogs 1875
af Kockums järnverks aktiebolag. Taxeringsvärdet
å bruket samt å jordbruksfastigheter om
nära 1 mtl inom socknen var 1908 1,331,400
kr. Bolaget eger dessutom stans- och emaljverk
och andra fastigheter i Ronneby stad, landt-
och skogsegendomar i Eringsboda, Edestads
och Backaryds socknar i Blekinge län samt i
S. Sandsjö, Hofmantorps, Lennaryds och Nöbbele
socknar i Kronobergs län med ett taxeringsvärde
1905 af 1,100,900 kr. Tillverkningen (stångjärn,
järnplåt, spik, gjutgods af olika slag, galvaniserad plåt,
emaljerade ugnar m. m.) har ett värde af omkr. 2
mill. kr.

Kallinos (grek. Καλλῖνος, lat. Callinus),
forngrekisk skald från Efesos,
lefde sannolikt i förra delen af 7:e
årh. f. Kr. Af de gamle betecknas han vid
sidan af Archilochos som uppfinnare af den
elegiska diktarten (se Elegi). Af hans dikter
har blott en elegi af krigiskt innehåll, och
äfven denna i stympadt skick, kommit till vår
tid. Utg. af Bergh i ”Poëtæ lyrici græci”.
A. M. A.

Kalliope (grek. Καλλιόπη,
lat. Calliope). 1. Grek. myt., den episka
skaldekonstens gudinna. Se Muser. — 2. Astron.,
en af småplaneterna.

Kallipolis, stad. Se Gallipoli 1.

Kallippiska cykeln l. Kallippiska
perioden. Se Kallippos och Kronologi.

Kallippos (grek. Καλλίππος). 1. Grekisk
astronom, f. i Kyzikos, lefde omkr. 330
f. Kr. och vistades i Aten, där han förtroligt
umgicks med Aristoteles. K. gjorde flera, af
Ptolemaios använda, astronomiska observationer,
men förvärfvade sin namnkunnighet egentligen
genom införandet af den efter honom benämnda
Kallippiska perioden l. Kallippiska cykeln
(se Kronologi). Han sökte äfven förbättra
den af Eudoxos framställda förklaringen
af himlakropparnas rörelse medelst
homocentriska sfärer och bringa denna i närmare
öfverensstämmelse med observationerna samt ökade
därför sfärernas antal från 26 till 33.

2. Atensk krigare, fick befälet öfver de
stridskrafter från mellersta Grekland, som 279
f. Kr. samlades vid Thermopylai för att hindra
gallerna från att infalla i det egentliga Hellas.
1. (B—d.) 2. (A. M. A.)

Kallipygos, grek. (af kallos, skönhet, och
pyge, sits), ett binamn för en viss typ af
kärleksgudinnan, Afrodite (Venus). Det mest
berömda exemplaret af Venus kallipygos är
det farnesiska i Neapels museum, måhända ett
hetärporträtt.
A. M. A.

Kallirrhoë (grek. Καλλιῤῥόη, lat. Callirrhoe),
”den skönflytande”. 1. Grek. myt., namn
på åtskilliga nymfer, mestadels döttrar af
flodgudar. — 2. Berömd källa i det forna Aten,
med anledning af det sätt, hvarpå vattenafloppet
ordnades af Peisistratos, äfven kallad
Enneakrunos (”den niomynnade”). Denna källa, från
hvilken Aten i äldre tid hufvudsakligen erhöll
sitt vattenbehof, har man sedan gammalt velat
återfinna i stadens sydöstra del vid ett i floden
Ilissos’ bädd utmynnande källsprång. Senare
har Dörpfeld yrkat på dess förläggande v. om
Akropolis i en vattenrik sänkning mellan
Areopagen och Pnyxhöjden. Anställda gräfningar
ha där bragt i dagen antika vattenledningsrör
och en af marmorkvadrar utförd bassäng, hvari
Dörpfeld ser lämningar af den gamla stadsbrunnen.
A. M. A.

Kallisthenes (grek. Καλλισδένης,
lat. Callisthenes), grekisk historieskrivare och
naturforskare, f. omkr. 360 f. Kr. i Olynthos,
systerson till Aristoteles. K. åtföljde
Alexander på hans fälttåg mot Persien, men råkade
i onåd, emedan han ej kunde foga sig i det af
denne införda persiska hofceremonielet. Han
anklagades för delaktighet i en sammansvärjning
och röjdes ur vägen 327 f. Kr. Bland K:s skrifter
nämnas en grekisk historia (Helleniká) för åren
387—357 och en beskrifning öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>