Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kallenbach ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yrke, i det skomakare, skräddare, snickare,
smeder och roddare ha sina valkar på
bestämda ställen. Svålbildningen minskar
hudens känselförmåga och kan, särskildt om
den har sitt säte på fingrarna, bli betydligt
besvärande äfven därigenom, att den hindrar vissa
rörelser. Ofta bli de underliggande vafnaderna
inflammerade och starkt ömmande. Vanligen
äro svålarna ganska lätta att aflägsna genom
behandling med lämpliga läkemedel eller på
kirurgisk väg, men de återbildas mycket snart,
om det skadliga moment, som framkallat dem, får
fortsätta att inverka; ”yrkesvalkar” äro därför
i regel mycket otacksamma att behandla. Å andra
sidan försvinna valkarna ofta småningom af sig
själfva, om den framkallande orsaken upphäfves.
G. F—r.
Kall-Rasmussen. Mikael Nikolaj Kristofer, dansk
historiker, f. 1816, d. 1863, blef 1845 kopist
och 1851 registrator i geheimearkivet samt fick
1856 professors titel. K. egde mycket omfattande
insikter i dansk personal- och lokalhistoria
samt lämnade beredvilligt andra historiker
del af sitt vetande. Själf skref han däremot
endast mindre afhandlingar, bl. a. Bidrag
til Ludvig Holbergs biografi 1702—14 (1858).
E. Ebg.
Kallrostning, metall. Se Rostning.
Kallsjön, sjö i Kalls socken, Jämtland, 381
(386) m. ö. h., har en längd af 40 km. och en
bredd af 1,2—14 km. samt håller i vidd 180
kvkm. Djupet torde öfverstiga 60 m. Sjön
emottager flera betydande vattendrag och
afflyter mot s. ö. genom Järpeströmmen
till Indalsälfven. Omgifningarna äro vackra,
delvis storartade; i s. reser sig Åreskutan.
A. G.*
Kallskål, en sommardryck, bestående af kallt
vatten jämte smält socker, ”franskt vin”
(se d. o.), citronskifvor och något muskot
(vinkallskål). Förr tillsattes ofta svagt öl i
st. f. vin (drickskallskål).
Kallskålsvin. Se Franskt vin.
Kallstenius, svensk släkt, som upptagit namnet
efter gården Kallstena i Västmanland.
1. Karl Albert Viktor K., riksdagsman, f. 7
sept. 1823 i Björskogs församling i Västmanland,
d. 2 juli 1898 i Stockholm, blef 1843 student i
Uppsala, där han 1847 aflade kameralexamen. Han
tjänstgjorde därefter i flera ämbetsverk i
Stockholm, men slog sig 1853 som landtbrukare ned
på sin egendom Marientorp nära Mariefred. Efter
att förut ha användts i hemortens offentliga värf
representerade K. under de två första perioderna
efter den nya representationsförändringen
1867—72 Åkers, Selebo och Daga härad i Andra
kammaren, där han gjorde sig bemärkt som en
af det nybildade landtmannapartiets ledande
män. Han tillhörde dess förtroenderåd och hade
1869—71 plats i statsutskottet. Partiets vid
denna tid framträdande försvarsnihilistiska
tendenser störde dock harmonien med K., som ock
1871 gjorde sitt utträde ur detsamma, för att
ansluta sig till ”intelligensen”. Efter Abelinska
härordningsförslagets fall s. å. uppgjorde K. ett
förmedlingsförslag, afsedt att bereda rust-
och rotehållare tillfälle att friköpa sig från
roteringsbördan, hvilket dock af Andra kammaren
afslogs. K., hvilken äfven af motståndarna
erhållit erkännande som en human och bildad
man med sakligt och redigt, om ock ej vidare
liffullt framställningssätt,
föll därefter igenom vid 1872 års val. Han var
1869—71 medlem af teaterkommittén och verkade
sina sista lefnadsår som reseinspektör för
Allm. brandförsäkringsverket för byggnader
å landet.
2. Gottfrid Samuel Nikolaus K.,
den föregåendes kusins son, målare, f. 13 juli
1861 i Västervik, elev af E. Perséus 1883 och
vid konstakademien i Stockholm 1884—88,
då han vann kungl. medaljen för Kyrkogård i
högsommar, vistades i Frankrike och Italien
1891—94 och har sedan varit bosatt i och
utanför Stockholm. Bland hans arbeten, hvilka
företrädesvis utgöras af svenska landskap och
kännetecknas af kraftig realism i naturstudiet
och mycken stämningsstyrka, märkas Höst (1888,
museet i Lybeck), Lindar, motiv från Sladö
(1890), Tvätterskor vid ån, motiv
från Grez (1893), Förvildad trädgård
(1895, Nationalmuseum), Sommardag (1896,
Göteborgs museum), Sommarnatt (s. å.),
Afton efter åskväder (1897), Skogssjön
(1898, i statens ego, f. n. i riksdagshuset),
Månskensnatt (gottländskt motiv, 1900,
Nationalmuseum), De yttersta träden (s. å.,
Göteborgs museum), Småland (vidsträckt
utsikt öfver ett skogslandskap, 1902, Malmö
museum), Gottländsk myr (s. å., i finska
statens ego), Skog med forngrafvar (1903,
stadsmuseet i Budapest), Tallbacke (1904,
Indianapolis’ galleri), Tallbacke (1905,
Nya pinakoteket i München), En vindstöt
(1906), ett dekorativt landskap i dramatiska
teaterns foajé (1907), Efter solnedgången
(s. å., Nationalmuseum), Mot skymningen
(1908, Göteborgs museum), Östersjökust
(Hälsingborgs museum), Vinterafton (1909).
K. har äfven gjort stilfulla teckningar
(italiensk natur m. m.) samt kartong till
mosaiker för konstnärshusets fasad (1900).
Han har erhållit medaljer vid utställningar i
München 1890 och 1905 och i S:t Louis 1904. Han
blef led. af konstakademien 1900, uppställdes
våren 1910 i första förslagsrummet till professor
i landskapsmålning och är sekreterare i Svenska
konstnärernas förening. K:s hustru, Gerda
Maria Roosval-K., f. i Kalmar 10 febr. 1864,
elev vid konstakademien i Stockholm 1885—89,
är porträtt- och landskapsmålarinna.
3. Evald Gustaf Götrik K., den föregåendes
broder, polarresande, f. 1868, d. 1892
eller 1893. Se Björling 4.
1. V. M. 2. G—g N.
Kallströms skans. Se Kall, socken.
Kallundborg. Se Kalundborg.
Kallus (Callus), bot., benämnes inom
växtanatomien två väsentligen olikartade
bildningar. 1. Då en lefvande fanerogam
växtdel såras, börja alla de i sårets närhet
liggande lefvande cellerna att växa ut till
en sammanhängande massa, kallus, som
täcker såret, oftast fullständigt. Kallus,
som vanligen utgår från kambiet, men äfven kan
bildas från märg- och andra parenkymceller,
förkorkas snart i sin yttre del hos vedartade
växtdelar. På sticklingar bildas på snittytan
ofta först kallus, från hvilken rötterna
utväxa. — 2. I silrören (se Kärlsträng)
uppstår på och invid silskifvorna en egendomlig
bildning, kallus, som bekläder och ibland
täpper hålen i silskifvan mer eller mindre
fullständigt, beroende på årstiden och silrörets
ålder. Särskildt under vintern tilltager hos
många arter kallusbeläggningen, för att på våren
mer eller mindre fullständigt försvinna. Likaså
tilltager den hos äldre silrör, då de upphöra
att funktionera; i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
