Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kallvattenkuranstalt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661 Kailvattenkuranstait-Kalm 662 s. k. inpackningar. Man begagnade två slag af sådana, våta och torra. I den förra sveptes kring kroppen ett vått lakan och utanpå detta en yllefilt samt flera täcken och dunbolstrar. Uti detta om-hölje låg den sjuke från en halftimme till flera timmar. Det kan betraktas som ett ångbad af blodets temperatur. Den torra inpackningen tillgick så, att patienten insveptes i yllefiltar och fick utanpå dessa flera omhöljen af täcken och bolstrar. Härvidlag ville man åstadkomma svettning icke genom att tillföra kroppen utifrån ökad värme, såsom i ångskåp och varmluftsbad, utan genom att låta organismen själf producera denna värmeförökning med åtföljande svettning. För att hastigare genomföra en sådan svettning låter man patienten dessförinnan taga en längre promenad, helst en bergvandring. Efter inpackningen måste afkylning följa. Som ett slags afart af vattenkuren får räknas den s. k. Kneippbehandlingen (se Kneippkur-anstalt). En del af vattenkurens former har nu ingått i den vanliga medicinska behandlingen, såsom afrifningar, sitt- och fotbad, duschbad, våt-värmande omslag o. s. v. Vattenkurens verkan stöder Curmän på en större eller mindre grad af stegring, nedsättning eller omstämning af organismens funktioner, åstadkomna genom badprocedurernas varierande termiska eller mekaniska retning på kroppens nerv- och cirkulationsapparater med därigenom förändrad omsättning af "organismens material". Det kalla vattnets inverkan som feberncdsättande medel har alltmera insetts och praktiseras nu öfverallt, ej blott på kliniker, utan äfven i hemmen, kanske mindre hos oss än i utlandet. "Hydroterapien är", säger Curman, "en allvarsam och svår konst; den är ett tveeggadt svärd, som måste handhas med stor sakkännedom, urskillning och samvetsgrannhet, och ingenstädes spela den dirigerande läkarens erfarenhet och personlighet samt kurbetjäningens färdighet och punktlighet en viktigare roll än där." Som hufvud verk i hydroterapi må nämnas: L. Fleury, "L'hydrothérapie" (1866), Beni-Barde, "Hydrotherapie" (1874), W. Winternitz, "Hydro-therapie" (1877-80), A. Levertin, "Några drag ur den svenska balneologiens historia" (1900), J. H. Kellogg, "Eational hydrotherapy" (1901), L. Brieger och A. Laqueur, "Möderne hydrotherapie" (1904) och S. Baruch, "Hydrotherapie" (s. å.). Kallvattenkuranstalter finnas nu i alla länder, mer eller mindre besökta. I Sverige var det doktor J. 0. Lagberg, som först, i Söderköping, införde denna kurmetod, 1842; sedermera följde år 1843 Augustenbad vid Bie, 1849 Södertälje, 1852 Sundsvall, 1859 Uppsala, 1865 Mösseberg, 1870 Sköfde och 1878 Hjo. De svenska kallvattenkuranstalterna äro fullt jämgoda med utlandets och öfverträffa dessa mången gång. Vattenkuranstalterna äro nog mycket förändrade sedan sin ursprungstid, ty vid dem administreras nu en hel del badformer, som strängt taget ej tillhöra vattenkuren, såsom varmluftsbad, gyttjebad, kolsyrebad m. fl. I stället för det gamla, visst ej förkastliga bruket att genom promenad förbereda kroppen för duscher, half bad o. s. v., ha nu trädt varmluftsskåp och varmluftssängar, som visserligen kunna vara indicerade vid mera markerade svaghetstillstånd, men nu synas höra till regeln. Inpack- ningar ges endast på de äldre Vattenkuranstalterna. Läkarna ha äfven börjat inse, att de många dagliga baden böra inskränkas. Ln- Kailvattenkuranstait. Se föreg. art. Kallvattenspump, mek., kallar man vid ångmaskiner en pump, som tjänar till införande af det för ångans kondensation erforderliga kalla vattnet till en reservoar, från hvilken det inströmmar i kon-densorn. Jfr Cirkulationspump. G.E.D.* Källo. Se K al ö. Kallös, bot. (se K al lus), kallusliknande. Kalm, Per, naturforskare och ekonomisk skriftställare, son till kapellanen i Korsnäs kapell af Nerpes socken i Österbotten Gabriel K., f. i mars 1716 i Ångermanland, dit hans föräldrar flytt under stora ofreden, d. 16 nov. 1779. K. blef student i Åbo 1735 och rycktes snart med af det intresse för naturvetenskapliga studier, som vid denna tid begynte göra sig gällande vid högskolan därstädes. Han fann en beskyddare i hofrättsrådet, baron Sten Karl Bielke, som bekostade hans första naturvetenskapliga resor i södra Finland, Tavastland och Savo-laks ända till svenska och ryska Karelen (1740) samt i Uppland och Västmanland (1741). I dec. 1740 lät han inskrifva sig vid Uppsala universitet, där-han snart räknades bland Linnés främsta lärjungar. En'ny resa, i Västergötland och Bohus län (1742), gaf materialet till skriften P. Kalms Mag. Doc. Västgötha och Bohusländska resa (1746), hvilken innehöll såväl nya observationer öfver sällsynta växter som underrättelser om deras nytta i ekonomiskt afseende. 1744 åtföljde han Bielke på en resa i Ryssland. 1745 invaldes K. till led. i Vet. akad. 1746 föreslogs han, utan att ha tagit filosofiska graden, af universitetet i Åbo till docent i naturalhistorien och ekonomien, och 1747 förordnades han till förste innehafvaren af en nyupprättad lärostol i naturalhistoria och ekonomi vid samma universitet, hvarigenom han blef ledaren af de ekonomisk-naturvetenskapliga studierna i Finland. Det dröjde dock länge, innan han tillträdde sin nya befattning. Linné hade nämligen framlagt planen, att en naturforskare skulle sändas till norra Amerika för att där i trakter, hvilkas klimatiska förhållanden liknade Sveriges, göra observationer och insamla växter med särskildt afseende på den ekonomiska nytta, som däraf kunde dragas. K. utsågs att bringa denna tanke till verkställighet och anträdde resan 1747, med understöd af särskilda myndigheter. I början af 1748 anlände han till England, där han dröjde omkr. ett hälft år; i Amerika uppehöll han sig sept. 1748-^febr. 1751. Kesultaten af hans amerikanska forskningar nedlades i arbetet En resa till Norra Amerika, hvaraf del. I-III ut-kommo 1753^61. Hans afsikt var att fortsätta arbetet, och manuskriptet var delvis färdigt, men blef icke utgifvet. De tre delarna blefvo öfversatta till flera språk. K. medförde från sin resa en mängd frön och träd, med hvilka han riktade samlingarna och trädgårdarna i hemlandet. Sedan han i nov. 1752 tillträdt sitt professorsämbete i Åbo, egnade han sig med stor ifver åt anläggandet af en botanisk trädgård. Han skötte med nit sitt kall (146 dispu-tationer utgåfvos under hans presidium). K. emot-tog flera bevis på den lärda världens erkännande. Svenska litt.-sällsk. i Finland ombesörjer genom F. Elfving och G. Schauman utgifningen af en ny Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
