Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kallvattenkuranstalt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfriga stadsdelarna äro: Ängö, längst i
n. ö., fordom en sammangyttring af små kojor;
Malmen med Lindölund och Spännarbacken, i
hvilken trakt ligga Norrgård med Fröbergska
stiftelsen (se d. o.), församlingshuset
(fig. 9) och folkskolehuset vid Tullslätten;
längst i s. v. Gamla staden med sina smala,
krokiga gator och grönskande trädgårdar,
det prydliga länslasarettet (sedan 1877,
tillbyggdt 1908), gamla kyrkogården och
nya begrafningsplatsen samt Slottsparken
(före 1908 stadsparken; se fig. 10) vid sjön,
med Gustaf Vasas byst, ditflyttad från Stensö
udde. På en holme invid Slottsparken ligger
det ryktbara slottet (se Kalmar slott). I
v. och s. har staden under senaste tiden högst
väsentligt utvecklats dels genom införlifvande
med staden af från kungsladugården Skälby
afsöndrade områden, hvarå uppförts åtskilliga
fabriksanläggningar, dels genom bebyggande
af de förutvarande jordbruksegendomarna
Johanneslund, Postmästarlyckan och
Svaneberg, hufvudsakligen bebyggda med
arbetarbostäder. Ny stadsplan fastställdes
af K. M:t 1906. Staden har vattenledning
och elektrisk belysning. Bland nybyggnader
af allmän art må nämnas nytt stadshotell,
nytt gasverk, nytt elektricitetsverk,
nytt varmbadhus, församlingshus (fig. 9),
folkskolor och pastorsexpedition (intill
den nyrestaurerade gamla domprostgården). —
Hufvudnäringar äro handel och sjöfart, hvilken
senare i främsta rummet omfattar en så betydlig
reguljär ångbåtstrafik, att K. f. n. kan
anses som den lifligaste sjöstaden på kusten
mellan Stockholm och Malmö. Öfriga näringar äro
handtverk och fabriksindustri. Genom järnvägar
står K. i förbindelse dels med Karlskrona,
Växjö och statens järnvägsnät genom linjen
Kalmar—Emmaboda, dels med det inre af östra
Småland genom banan Nybro—Säfsjöström, dels med
norra delen af länet genom Kalmar—Berga järnväg,
dels med södra delen genom Kalmar—Torsås och
Ljungbyholm—Karlslunda järnvägar. Genom den
1909 beslutade järnvägen Säfsjöström—Nässjö
kommer K. inom kort i direkt förbindelse
med stambanan. — Vid 1908 års slut uppgingo
stadens bokförda tillgångar till 6,938,364
kr. och skulderna till 4,730,852 kr. De
debiterade utskylderna utgjorde 5 kr. 81 öre per
bevillningskrona. — Som upplysande i afseende
på stadens näringslif, hvilket synes vara
stadt i en jämn, om ock långsam utveckling,
må tjäna följande siffror. Till stadens hamn,
som upprensats i sammanhang med fördjupningen
af farleden i sundet, inkommo och därifrån
afgingo 1907 i inrikes fart 5,293 segel- och
ångfartyg om 936,751 ton samt i utrikes fart
596 fartyg om 109,728 ton; i hamnafgifter för
fartyg erlades 41,539 kr. och för varor 74,772
kr. Tulluppbörden steg 1908 till 1,779,303
kr., och K. intog i detta hänseende femte
platsen bland Sveriges städer. Stadens egen
handelsflotta utgjordes 1907 af 27 segel-
och 8 ångfartyg om tillsammans 6,796 ton. På
sjömanshuset voro inskrifna 827 sjökaptener och
sjömän. Antalet handlande (jämte handelsidkande
bolag) 1908 var 528 med 411 biträden och en
uppskattad inkomst af handelsrörelsen af 774,265
kr. Fabrikerna voro 1907 48 med 1,100 arbetare
och ett tillverkningsvärde af 13,7 mill. kr.,
af hvilket belopp omkr. 83 proc. kommo på 2
kvarnar (10,28 mill. kr.; jfr fig. 8) och 1
margarinfabrik (1,14 mill. kr.); öfriga större
fabriker voro 1 tapetfabrik, 2
kakelfabriker, 3 tändsticksfabriker,
1 järnvägsvagnfabrik och 1
tobaksfabrik. Handtverkarna voro 194 med 281
arbetare och en för bevillning uppskattad
inkomst af handtverksdriften af 165,700 kr. —
Kreditinrättningar äro afdelningskontor
af Sveriges riksbank, Bankaktiebolaget
Södra Sverige, Smålands enskilda bank och
Aktiebolaget Skånska handelsbanken samt
Kalmar stads sparbank; i öfrigt finnas en
lifränteanstalt, en sjöassuransförening samt
ett brandstodsbolag för länet. En kemisk
station för jordbruket och näringarna är
förlagd i K. Från tryckerier i staden utgå
två tidningar: ”Kalmar” och ”Kalmartidningen
Barometern”, båda utkommande 4 ggr i veckan. —
Bildningsanstalter äro högre allmänna läroverket
med bibliotek och vetenskapliga samlingar,
elementarskolan för flickor (byggnaden uppförd
1906), en navigationsskola, ett seminarium för
bildande af folkskollärarinnor (på Rostad utanför
staden), teknisk yrkesskola, högre slöjdskola,
Fröbergska stiftelsen för vanvårdade barn,
en ritskola för slöjd- och handtverksarbetare,
Bernhardinas flickskola, privata flickskolor och
musikinstitut, barnhem o. s. v. — I kyrkligt
afseende bildar staden tillika med Kalmar
landsförsamling ett regalt pastorat, hvars
kyrkoherde tillika är stiftets domprost. Sedan
1888 finnes jämväl en mosaisk församling (57
pers. 1909). — Historia. Om namnet K:s ursprung
känner man intet med visshet, och stadens äldsta
historia är höljd i mörker. Ursprungligen
låg väl där ett fiskeläge, och det rika
sillfisket i sundet jämte ortens gynnsamma
läge vid den öfver Öland till Gottland gående
handelsvägen torde ha tidigt där framkallat
en liflig handelsplats, hvilken senare äfven,
belägen som den var nära gränsen till det
åtminstone från 1000-talet danska Blekinge,
blef en militärisk stödjepunkt af yttersta
vikt för det svenska riket. Den äldsta stadens
läge är omtvistadt; G. V. Sylvanders försök
att identifiera den med Ansgarius’ Birka,
som han ville förlägga till halfön Björkenäs
l. Birkenäs, ett stycke n. om det nuv. K.,
måste anses som förfeladt. K. omtalas tidigast
i nu bevarade historiska källor 1027, då norske
konungen Olof Haraldsson (enligt Olof den heliges
saga) efter en härfärd i Östersjön lade till
vid Kalmarnæ näs och for hem landvägen för att
undvika den farliga passagen genom Öresund. Adam
af Bremen nämner ej K., men det kallas ”köpstad”
i Snorres skildring af norske konungen Sigurd
Jorsalafares härfärd dit 1123 (se Kalmar
leding) och omtalas äfven af araben Idrisi
i hans 1154 författade berömda geografiska
arbete. Vid denna tid torde där ha funnits det
gamla fäste, som sedermera omtalas under namnet
”S:t Erik” och låg utanför stadens södra port,
och innan 1100-talets slut anses det historiskt
så ryktbara slottet ha börjat uppbyggas (se
Kalmar slott). Den i dess omedelbara närhet
liggande staden, på ”Gamla stadens” nuv. plats,
befästes med en hög ringmur (af hvars grundvalar
enstaka spår ännu kunna skönjas) med 17 torn och
en yttre graf. Borgarna i staden utgjordes till
stor del af tyskar, och lifliga förbindelser
anknötos med hanseförbundet, hvaraf K. dock ej
formligen torde ha varit medlem. Ofta blefvo
staden och slottet uppehållsorter för kungliga
och furstliga personer, många af vår medeltids
politiskt mest betydelsefulla möten höllos i
K., som länge med sitt slott betraktades som
”Sveriges nyckel”. 1266 höll påflige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
