- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
695-696

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalobiotik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

695

Kaloten-Kalpi

696

nar, spelande i artificiell belysning och
därigenom glänsande i vackra färger.

Kaloten, Calotes versicolor, zool., en till
familjen Agamidce inom ödlornas ordning och
kräldjurens klass hörande ödla, som blir
40 cm. lång, hvaraf två tredjedelar komma
på stjärten. Djuret utmärkes genom två från
hvarandra skilda grupper af taggar öfver hvardera
öronöppningen, en måttligt hög kam på halsen
och ryggens främre del samt en omfattande och
bjärt färgväxling. Kaloten hör till de vanligaste
ödlorna i södra Asien, där den är utbredd från
Afganistan öfver båda Indiska halföarna till
Kina; särskildt på Ceylon förekommer den mycket
talrikt. Den uppehåller -sig på trädens grenar,
i stenrösen och på murar. Dess föda utgöres
af allehanda leddjur. I att klättra och hoppa
från gren till gren eger den stor färdighet.
C. R. S.*

Kalo’tt (fr. calotte). 1. Rund, tätt till
hjässan slutande mössa utan skärm. Hos de flesta
österländska folk brukas denna hufvudbonad,
ofta omgifven med en turban. I Europa bars kalott
under 1600-talet i flera länder, utom af andliga,
äfven af magistratspersoner, lärda, jurister
och borgare (se t. ex. porträtten af Louis de
Geer l och pfalzgref-ven Johan Kasimir). Som del
af ämbetsdräkten bä-res den numera blott af de
romersk-katolske prästerna, hvilka till följd af
den påbjudna tonsuren ha hjässan kal. Färgen på
kalotten öfverensstämmer hos dem med kaftanens:
det lägre prästerskapets är svart, biskoparnas
violett, kardinalernas röd, påf-vens röd med
hermelinsbräm. - 2. Anat. Se H u f-vudskål,
sp. 1224. - 3. Bygnk., den öfre, runda delen
eller hjässan af en på svicklar eller öfver
en s. k. tambur uppförd kupol. Se H v a l f,
sp. 1391. - 4. Mat. Se Sfär och Zon 1.

Kalottglaeiär. Se Glaciärer, sp. 1248.

Kalotti’ster (fr. Le régiment de la calolte),
ett humoristiskt sällskap, som stiftades 1702
i Paris af några spefåglar vid Ludvig XIV:s
hof. Satiriska kallelser att vara medlemmar
i detta sällskap utfärdades till personer,
som gjort sig kända för någon dumhet, dårskap
eller besynnerlighet, något snedsprång
eller någon afvikelse från konvenansen inom
sällskapslifvet eller litteraturen. Detta
påtvungna ledamotskap del gaf s medelst diplom,
som med gaf den nyintagne rätt att bära en
kalott för att skydda sitt klena hufvud mot
yttre inflytanden. Sällskapets vapen var prydt
med dåraktighetens sinnebilder, såsom bjällror,
väderflöjlar och fjärilar, samt devisen:
c’est régner que de savoir rire ("att kunna
skratta är att vara kung"). Oaktadt sällskapets
öfver-mod, som ej skonade ens de högst ställda
personer, blef det en modesak att vara medlem
däraf, och det var i synnerhet betydande män,
som inskrefvos, bl. a. "Regenten", Ludvig XV,
kardinalerna Fleury och Dubois, Law, Yoltaire,
Fontenelle, Grécourt. Efter den ursprunglige
stiftarens, Aymons, död (1751) råkade sällskapet
småningom i glömska. Jfr "Mé-moires pour servir
å 1’histoire de la calotte" (4 bd, 1752). Jfr
Babinska republiken. E. F-t.

Kalottpredikningarna, satiriska och parodiska
tal, författade af Olof von Dalin (se d. o.,
sp. 1174) i den s. k. "Kalottorden’, en
efterbildning af den franska Le régiment de la
calotte (se K a l o t-t i s t e r).

Kalottvälde (fr. régime de la calotte},
prästvälde (under restaurationen i
Frankrike). Jfr Kalott.

Kalotypi (af grek. kalors, skön, och typös,
prägel), fotogr.j ett af engelsmannen Fox Talbot
1841 pa-tenteradt förfarande för framställning af
fotografiska bilder. Ett papper behandlas först
med jodkalium, sedan med silfvernitrat, hvarvid
bildas ljuskänsligt jodsilfver. Vid belysning
i kameran uppstår en osynlig eller svagt synlig
bild, som framkallas med en lösning, innehållande
silfvernitrat, gallussyra och ättiksyra. Den
negativa bilden fixeras, göres transparent
med vax, och efter densamma framställas genom
kontaktkopiering på klorsilfverpapper positiva
aftryck. Gemensamt med’ det af Talbot redan
1839 offentliggjorda förfarandet, hvarvid
klorsilfver användes för framställning af den
negativa bilden, kallas detta förfarande äfven
efter sin uppfinnare talbotypi (jfr Fotografi,
sp. 990). J. Htzg.

Kalpa, sanskr., eg. "anordning", "regel",
betecknar som teknisk term 1. Reglerna för den
vediska (bramanska) offerritualen, framställd
i Kalpasutra (se d. o.), äfvensom i allmänhet
regler för hvarjehanda ceremonier. 2. Ett
s. k. Brahmans half-dygn, den för världens
bestånd fastsatta tiden. 3. Hos Jaina de åtta
nedersta himlarna. K- F. J.

Kalpäk 1. Kol p ak (fr. colback, af
turk. kol-läk), ett slags hög tatarisk
lammskinnsmössa ; turkisk pälsmössa; de
ungerske husarernas pälsmössa, formad lik
en omvänd, stympad kon. Benämningen användes
äfven på de tyske husarernas låga cylindriska
pälsmössa med en från kullen utgående tygsnibb
i olika färg för olika regementen. I ungerska
national-dräkten utgör den från Turkiet komna
kalpaken likaledes en ungersk kaipak. beståndsdel
(se fig.). C. O. N.

Kalpasutra. 1. Den ena af de två stora hufvud-af
delningar (Kalpasutra och Smärtasutra), hvari
de indiska litteraturverken om offerritualen
indelas. Kalpasutra 1. Q r ä u t a s u t r a är
ett sådant sutra-verk, som uteslutande sysslar
med den systematiska framställningen af den
vedisk-bramanska kultens offerritual. Dessa
grunda sig på cruti, uppenbarelsen, de heliga
texterna, d. v. s. de under namnet V e d a
och Brähmana gående heliga skrifterna. De
höra sålunda till Vedänga ("Vedas leder") och
äro alltså af kanonisk art. Af dylika texter
fanns en hel mängd alltefter de olika vediska
skolor, som funnos. Så höra Acvaläyana’s och
Qåfikhäyana’$ till Rigveda (resp. till Aitareya-
och Cänkhäyana-bråhmana), Bäudhayana’s och
Bhäradvåja’s till Täittiriya-Samhitä (Svarta
Yajurveda), Kätyäyana’s till Hvita Yajurveda
o. s. v. Ang. indelning och upplagor jfr
Weber, "The history of Indian litera-ture"
(1882), v. Schröder, "Indiens litteratur
und cultur" (1887), Winternitz, "Geschichte
der indisken litteratur" (bd I, 1908), samt
Ksegi, "Der Rigveda" (2:a uppl. 1881). - 2. En
jaina-skrift (Kappasutta), utg. af H. G. Jacobi
(se d. o.). K. F. J.

Kalpi [kä’lpi], stad i brittiska Indien,
distriktet Jalaun, United provinoes Agra and
Oudh, på högra stranden af floden Jumna,
vid järnvägen Lucknow- Jhansi. 10,139
inv. (1901). Socker-, bomulls- och
pappersfabriker; handel med bomull och
spannmål. Vid K. besegrade sir Hugh Rose
1858 en upprorisk styrka af 10,000 man.
(J. F. N.)

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:06 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free