Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kaninugglan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Kannstattrasen-Kanon
776
salt i ringa mängd samt gips, kolsyrad järnoxidul
och särdeles stor mängd fri kolsyra. Såväl på
grund af dessa källor som för mildt klimat,
välordnade bad och vackra omgifningar besökes
staden mycket af främlingar. Den är ock
Stuttgartbornas förnämsta förlustelseort. Af
K:s mångsidiga industri må framhållas en
stor järnvägsvagnfabrik, en motorvagn- och
motorbåtfabrik, järngjuterier, tillverkning
af bleckvaror, elektriska apparater, ylle-
och bandfabriker, cigarrfabriker m. m. K:s
största prydnad är det i morisk stil 1842-51 af
konung Vilhelm uppförda slottet Wilhelma. S. om
detta ligger lustslottet Rosenstein (byggdt
1823-29), och på det närbelägna Eothenberg låg
fordom det wurttembergska husets stamborg,
Wirtenberg, hvars plats nu intages af ett
grekiskt kapell. K. namnes 708 och 746 under
namnet Condistat samt blef 1330 riksstad.
J. F- N.
Kannstattrasen. Se Människoraser.
Kannstöpare, den, som utan insikter och
sakkännedom gärna vill yttra sin mening
om politiska frågor, inbillande sig ega en
genomträngande blick i statssaker. Ordet, som
äfven fått insteg i tyska språket (kannegiesser),
är hämtadt ifrån Holbergs lustspel "Den politiske
kandestöber" (1722), där hjälten är en ofarlig
politiserande småborgare, till yrket tenngjutare
(kandestöber). - Kannstöpa, yttra sig utan
sakkännedom, med anspråk på insikt om dagens
politiska tilldragelser. - Kannstö-p e r i,
kälkborgerligt politiskt snack.
Ka’nnus, konsistoriellt pastorat af 2:a kl.,
Gamla-karleby kontrakt, Åbo ärkestift, Finland,
Vasa län, Pedersöre härad och Gamlakarleby
domsaga. Areal 405 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 4,482 pers. (1908).
A. G. F.
Kannväxter, bot. Se B o r n e o, sp. 1206,
och Nepenthes.
Kano. 1. Förr provins i negerriket Sokoto
och ett af Hausaländerna, nu hörande till
brittiska kolonien Northern Nigeria, en af
de fruktbaraste och bäst befolkade trakterna
af Sudan. 27,530 kvkm. Omkr. 300,000 inv.,
fulbe, det härskande folket, araber, kanuri,
mandinka o. a. Jordbruk är hufvudnäringen, och
landet producerar mycket bomull, spannmål, tobak,
indigo, meloner, tamarisker m. m. - 2. Hufvudstad
i denna provins, den största staden i västra
Sudan, vid foten af en 40 m. hög brant klippa
på stranden af floden Schaschun. Omkr. 35,000
inv. Den är omgifven af en 10-15 m. hög lermur,
som är 18 km. i omkrets och vid basen har en
tjocklek af 12 m. I K. mötas karavanvägarna
från Tripolis, Marokko, Sahara, Tsadsjön och
Wadai, och dess marknad är rikt försedd med
allehanda varor samt besökes af arabiska köpmän
från Tripolis och Egypten. Staden har ock en ej
obetydlig industri: tillverkning af bomullstyger,
sandaler (se pl. A f r i-kanska kulturföremål
14), tofflor, läder-fickor (dschebair), sadlar
m. m. K. eröfrades af engelsmännen under öfverste
Morland 3 febr. 1903, hvarefter dess emir flydde
till Sokoto. J. F. N.
Kanöbos (grek. Kåvcofios), stad. Se K a n o p
o s.
Känoldt, Edmund Friedrich, tysk målare,
f. 1845, d. 1904, studerade i Weimar och i Rom
och egnade sig åt det stiliserade landskapet
med idealiska figurer. K. var hufvudsakligen
verksam i Karlsruhe. Arbeten, betecknande för
K:s konstnärskap, äro Odysseus på jakt (galleriet
i Weimar),
Ifigeneia vid hafsstranden, Landskap med
Hero (Karlsruhe), Landskap med Penelope
(Berlin, natio-nalgalleriet). Sagan om
Amor och Psyche samt Kassandra och Antigone
utförde han i sviter af väggmålningar i privata
bostäder. K. illustrerade "En midsommarnattsdröm"
m. m. G-g K.
Kano Montonobu, japansk målare. Se Japansk konst.
Kanon (grek. kanon, lat. cafnon, rättesnöre,
regel). 1. Teol a) Bibelkanon (se d. o.). - b)
Kyrkligt påbud, i synnerhet mötens beslut och
påfliga förordningar. Se Kanonisk rätt. - c)
Den del af katolska högmässan, som knyter sig
till kon-sekrationen af brödet och vinet och
som är oföränderlig året om (m ä s s k a n o
n). - d) Inom katolska kyrkan förteckningen på
de kanoniserade.
2. Jur., i romersk rätt benämning på den
af-gift, som erlägges till jordegaren af
den, hvilken som emphyteuta innehar jord.
Se Emphyteusis.
3. Konsth., en sammanfattning af reglerna
för människokroppens måttförhållanden, afsedd
att tjäna som en direkt praktisk handledning
vid återgifvandet af människogestalten.
En sådan, lagligen fastställd, skall enligt
antika författare (Diodoros) ha funnits hos de
gamle egypterna: den egyptiska katt o n.
Med ledning af denna kunde två på olika håll
arbetande konstnärer utföra hvar sin del af
ett gemensamt verk, utan att proportionen
mellan delarna behöfde rubbas. Den egyptiska
kanon skall under tidernas lopp ha undergått
åtskilliga förändringar, hufvudsakligen i syfte
att framställa formerna smärtare och elegantare.
Möjligen kan det kvadratiska rutnät, som stundom
finnes angifvet på gamla egyptiska bildverk, ha
af seende härpå. Kropps-längden delades (enligt
Ch. Blancs beräkning) i 19 lika delar, hvilkas
mått är långfingrets längd. Diodoros uppgifver
211/* delar, hvarvid dock möjligen den höga
egyptiska hufvudbonaden kan vara inberäknad.
Andra uppgifva näslängden som det gemensamma
måttet. - Bland Greklands konstnärer sysselsatte
sig Polykleitos från Sikyon, hufvudmannen för
den peloponnesiska skolan, Fidias’ yngre
samtida och medlärjunge hos Ageladas, mycket
med läran om människokroppens proportioner. Han
skref därom en bok, kallad "Kanon", och
utförde som ett slags illustration till
denna en bildstod af samma namn, Polykleitos’
kanon, en normalgestalt för ungdomlig manlig
skönhet, hvilken framställde en naken yngling
bärande ett spjut (Doryjo’ros; se d.
o. med fig.). Efterbildningar af denna och
en annan idealgestalt af samma syfte,
en yngling, som lägger en bindel om
hufvudet, har man trott sig finna i senare
antika konstverk, f. n. i Neapel och i British
museum i London. Enskildheterna i hans
system äro ej närmare kända. - V i t r u-v i u
s, den romerske arkitekturförfattaren,
har likaledes åtskilligt att meddela i
detta ämne. - Jämväl under medeltiden torde
liknande matematiska regler för konstruerandet af
människogestalten ha uppställts. Intressanta
exempel därpå finnas i den franske stenhuggaren
Villard deHonne-c o u r t s skissbok från
1200-talet (nationalbiblio-teket i Paris), där
kropparna äro intecknade i bestämda geometriska
figurer, trehörningar och cirkelsegment.
Dessa konstruktioner afsågo dock endast att
underlätta uppritandet af figurer, ej att fastslå
några normalmått för desamma. - Bland renässan-
Ord. som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
