Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karroo - Karroodoorn - Karrooformationen - Kars - Kars 2. Huvudstad i guv. Kars - Karsbergs höjdklave - Karsch, Anna Luise - Karschi - Karseforsen - Karsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(se Afrika, sp. 251) uppbyggda, till största
delen stäpplika taffellandet i Syd-Afrika
mellan Zwartebergen och Kalahari, hvilket
i ö. sträcker sig in i Oranjeflodskolonien,
Transvaal och Natal; i mera inskränkt mening
de steniga, vattenfattiga slätterna (Stora
K.) mellan Zwarte- och Nieuweveldbergen.
Wbg.
Karroodoorn, farm., tekn. Se Kapgummi.
Karrooformationen, geol., i Central- och
Syd-Afrika förekommande, horisontellt liggande
aflagringar, tillhörande den yngsta paleozoiska
och äldre mesozoiska tiden samt afgjordt
en sötvattensbildning. Den utmärkes genom
lämningar af landväxter och ryggradsdjur. Se
Afrika, sp. 251.
E.E.
Kars. 1. Guvernement i ryska gen.-guv. Kaukasien,
vid gränsen till Asiatiska Turkiet. 19,197
kvkm. 290,654 inv. (1897; armenier, turkar,
kurder, tatarer, greker och ryssar). K. är
fylldt af berg, i n. af Meskiska bergen, som
sammanbinda Kaukasus och Armeniens högländer. Där
finnas toppar på nära 3,000 m., och i s. når
Ala-dag 3,130 m. De viktigaste floderna äro
Tjeroch (till Svarta hafvet), Kura och Aras
(Araxes) till Kaspiska hafvet. Boskapsskötseln
har största betydelse, och antalet nötkreatur
och får är stort. Alla sädesslag samt något vin
odlas. K. tillhörde förr Turkiet, men afträddes
1878 till Ryssland. – 2. Hufvudstad i nämnda
guv., 1,740 m. ö. h. på östligaste sporren af
Soghanli dag, vid Kars, ett tillflöde till
en af Aras’ bifloder. 20,060 inv. (1897),
armenier, greker, turkar, ryssar. Säte för en
grekisk-katolsk biskop. Stadens gamla befästning
utgöres af en oregelbunden polygon med dubbla
murar och torn, hvaröfver det i nordvästra
delen vid floden liggande citadellet höjer
sig. Genom sitt läge vid de stora stråkvägarnas
möte var staden förr en viktig strategisk punkt
och belägrades förgäfves af ryssarna 1807, ehuru
fästningen då var i ganska dåligt skick; men 5
juli 1828 intogs det nu starkare befästa K. af
dem under Paskievitjs befäl. Under Krimkriget
(1853-56) förvandlades K. under engelska
officerares ledning genom de omgifvande
höjdernas befästande till ett förskansadt
läger, som motstod Muravievs stormning 29
sept. 1855, men 27 nov. s. å. genom hungersnöd
tvangs att kapitulera. Efter 1865 ökades
fästningens styrka ännu mer genom anläggandet
af 12 delvis med hvarandra förenade, men hvar
för sig dock själfständiga framskjutna verk,
5 på högra och 7 på vänstra flodstranden. En
af ryssarna i juni och juli 1877 företagen
belägring kröntes ej med framgång, men efter
segern 13 okt. öfver Muktar pascha blockerades
det af 18,000 man försvarade K. på nytt af
35,000 ryssar. Natten till 18 nov. företogo
dessa under Loris Melikov ett lyckligt anfall
mot sydöstfrontens 4 icke stormfria verk, sedan
genom föregången beskjutning en donjon, Hafiz
pascha, förstörts och en annan, Kanly, blifvit
illa åtgången. Då sedermera äfven forten Arab och
Karadag fallit samt ryssarna började intränga i
staden; hvars enceinte nu var alldeles förfallen,
försökte turkarna draga sig undan till Erzerum,
men nödgades gifva sig fångna. Genom freden i
San Stefano 3 mars 1878 och definitivt genom
Berlinkongressen 13 juli s. å. afträddes K. jämte
område samt distriktet Batum (7,233 kvkm.) till
Ryssland. Jämte Ardahan utgör K. nu ryssarnas
främsta linje mot turkarna i Asien och har på
östsidan förstärkts med 4 nya fort:
Loris Melikov, Roop, Butjkiev och
Lazarev.
1. J. F. N. 2. L. W:son M.
Karsbergs höjdklave, skogsv. Se Höjdmätning,
sp. 249 med fig.
Karsch ("die Karschin"), Anna Luise, tysk
skaldinna, född Dürbach, f. 1722, d. 1791
i Berlin, var af låg börd och åtnjöt ingen
ordentlig uppfostran. Redan vid unga år gaf
hon likväl i tillfällighetsdikter luft åt sin
medfödda improvisatoriska skaldegåfva, trots de
nedtryckande förhållanden, hvaruti hennes två
olyckliga äktenskap bragt henne (i det senare
var hon gift med en skräddare Karsch). Genom
gynnare infördes hon 1761 i Berlins vittra
kretsar och firades som "den tyska Sapfo". På
Gleims föranstaltande utkom en upplaga af hennes
Auserlesene gedichte (1764). Hennes dikter
röja en naturlig, omedelbar känsla samt ega en
förvånande ledig form. När hon under inflytande
af Ramler m. fl. sökte göra "korrekta" dikter,
blef hennes poesi allt andefattigare och nedsjönk
till vanligt dåligt rimsnideri. Hennes dotter
i andra giftet, Karoline Luise v. Klencke.
f. 1754, d. 1812, som äfven var författarinna,
utgaf moderns "Gedichte" med lefnadsteckning
(1792), hennes dotterdotter var författarinnan
W. Ch. von Chezy (se d. o.). Se arbeten af
Kohut (2:a uppl. 1888) och Grucker (1904).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
