- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1219-1220

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kast - Kast 4. idrottsterm - Kast, släkte l. ras - Kast 1. Indiska rang- och yrkesklasser - Kast 2. Ståndsklass i allmänhet - Kasta ankar - Kastal - Kastalia - Kastalider - Kastamuni - Kastamuni 1. Vilajet i Mindre Asien vid Svarta hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sverige tillämpar man dock för den liksidiga
kroppsutvecklingens skull den principen, att
enhandskasten skola utföras såväl med vänster
som med höger hand. Jfr Kastlekar.
4.E.B-11.

illustration placeholder
Fig. 6. Kulstötning.


Kast (port. casta, släkte, ras). 1. Hvar och en af de
stammar eller ärftliga rang- och yrkesklasser,
i hvilka det indiska samhället är deladt
(jfr Indien, sp. 508 ff.). Ordet nyttjades
först af portugiserna för att beteckna den
ståndsindelning, som de funno gällande uti
Indien. Denna kastskillnad är grundad på födseln:
man födes till sina föräldrars kast som till en
bestämd människoart. Man måste lefva inom denna
kast, kvarstanna vid dess sysselsättningar,
seder och lefnadssätt; ingen kan genom personlig
duglighet lyfta sig till en högre, ingen får,
enligt den ursprungliga kastidén, gifta sig utom
sin kast. Den, som sitter till bords med en
annan kasts medlemmar eller äter mat, som är
tillredd af dem, eller i deras sällskap söker
förströelser, varder utstött och degraderad
från sin kast. Giftermål synas dock alltid ha
varit tillåtna mellan de tre högre af de forna
kasterna, dock så, att en kvinna icke fick gifta
sig under sin kast och att barnen kommo i den
lägre. Redan i Rigveda förekomma antydningar
om tillvaron af olika kaster, men utbildadt är
kastväsendet i senare vedatiden samt i epos och
är kodifieradt i lagböckerna. Kastväsendet är
utan tvifvel rotadt i Österlandets religiösa
panteism, enligt hvilken det gudomliga i världen
uppenbarar sig i en sammanhängande skala af
materiella företeelseformer, från de mest låga
och förnedrade tillstånd uppstigande till den
högste andens fullkomning och renhet. Enligt
den bramanska världsåskådningen måste denna
urbildliga, organiskt graderade ordning komma
till uttryck i ett rikes sociala inrättning,
om det vill bära det gudomligas typ, och
därmed borgen för sitt bestånd, i sig. Den
faktiska uppkomsten af kaster härrör f. ö. från
blandningen af olika nationaliteter eller
stammar till ett folk genom invandringar
och eröfringar (den hinduiska benämningen
på kast är också varṇa, färg, och de högre
klasserna, hvilka härstamma från de ariske
eröfrarna, utmärka sig för ljusare ansiktsfärg
och skönare kroppsbildning). Men äfven hos
arierna gjorde sig mycket tidigt prästkasten
(brāhmaṇa) gällande som en särskild, från
krigare (kṣatriya) och jordbrukare (vāiçya)
skild kast. Den som fjärde hufvudkast (çūdra)
gällande folkstocken innehöll nog till stor del
underkufvade folkelement. Hvarje kast är på visst
sätt samtidigt ett skrå, en understödsförening
och en religiös sekt. Kastinrättningen kan sägas
till en viss grad främja kulturen genom den
arbetets fördelning, som är så strängt genomförd
däri; men allt högre framåtskridande motverkas
af dess tyranniska våld på människonaturen och
på individernas lycka, af anlagens ensidiga
utbildning eller ock förkrympning hos de
enskilde samt rasens försämring genom brist på
korsning. Hufvudarbetet för Indiens vidkommande
är Senart, "Les castes dans l’Inde", där
den viktigaste senare litteraturen finns
anförd och diskuterad. Jfr K. F. Johansson,
"Det indiska kastväsendet" ("Ymer", 1898),
"Till frågan om det indiska kastväsendets
ursprung" (i "Nord. tidskr.", 1898). –
Tillvaron af kaster i egentlig mening
i det gamla Egypten förnekas af nutidens
egyptologer. Det har ej heller kunnat bevisas,
att en dylik organisation varit bestämmande för
den fornpersiska samfundsordningen eller för den
assyrisk-babyloniska. Mera afgjorda spår däraf
har man funnit i Mexico och Peru. Hos de flesta
naturfolk ha nog ansatser till kastskillnad
framträdt, antingen från synpunkten af exklusiva
äktenskap eller af ärftliga yrken. Orsakerna ha
varit dels förtryck, som utöfvats mot kufvade
stammar, dels tillämpandet af den religiösa
idén om en outplånlig fläck, som vidlåder
vissa människor, dels den sedvänjan, att fadern
testamenterar åt sonen sin egen yrkesskicklighet,
en naturlig sak i synnerhet där, hvarest
ingen ordnad offentlig undervisning finnes. –
I utom-europeiska länder, särskildt kolonierna,
tyckes i nyare tider hudfärgen ha upprättat
ett slags kastskillnad mellan högre och lägre
rasers medlemmar. Den mellan hvita och negrer
i Nord-Amerika har faktiskt blifvit upphäfd
genom negeremancipationen. – 2. Ståndsklass i
allmänhet, särskildt sådan, som envist håller
fast vid föråldrade inrättningar.

Kastanda, ett stånds sträfvan efter
sträng afsöndring gentemot andra, med främjande
af egoistiska (börds-, rang-, penning-, makt-)
intressen framför det helas väl och utveckling.
(K. F. J.)

Kasta ankar, sjöv. Se Ankra.

Kastal (förvrängning af kastell, se d. o.), på
Gottland benämning på en för försvarsändamål,
i omedelbar närhet af en kyrka uppförd
tornlik stenbyggnad af synnerligen fast
konstruktion. Kastalerna byggdes i 3-4 våningar
och vanligen fyrkantiga samt i mycket enkel
rundbågsstil. Någorlunda väl bibehållna kastaler
finnas ännu vid Lärbro kyrka (en bild däraf är
byggnaden t. v. å fig. af Lärbro kyrka på pl. XXI
till art. Byggnadskonsten), Gothems, Gammelgarns
och (rund) Sundre kyrkor. Större och mindre
lämningar finnas vid Lau, Öja, Hamra, Fröjels och
Västergarns kyrkor. Jfr K. G. Brunius, "Gotlands
konsthistoria" (I, 111- 113), och H. Hildebrand,
"Sveriges medeltid" (II, 691-702). – En
kastal finnes dessutom vid Fellingsbro
kyrka i Västmanland och en mäktig kastal vid
Valleberga kyrka i Skåne, Kristianstads län.
L. W:sonM.

Kastalia (grek. Κασταλία), en åt Apollon och
sånggudinnorna helgad källa på södra sidan af
Parnassos, något ö. om Delfi. Med dess vatten
bestänkte sig de delfiske pilgrimerna för att
rena sig, innan de beträdde templet i Delfi;
i en senare tid ansågs det äfven förläna
skaldegåfva. Öfver källan finnes nu ett i
klippan uthugget kapell, Hagios Joannes.
(J. F. N.)

Kastalider (lat. Castalides), binamn på de nio
muserna, taget från den åt dem helgade källan Kastalia.

Kastamuni. 1. Vilajet i Mindre Asien, vid
Svarta hafvet, ö. om vilajetet Brussa och v. om
Kisil-Irmak, indelas i sandjaken Sinob (Sinope),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free