- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1259-1260

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Katalonien - Kataloniska bergen - Katalys - Katalys 1. kemi - Katalys 2. medicin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berör Valencia. 32,197 kvkm., hvartill
kommer en mindre enklav (14 kvkm.) i franska
dep. Pyrénées-orientales. Det omfattar de
fyra prov. Lerida, Gerona, Barcelona och
Tarragona. Beräknad folkmängd 2,057,597
pers. (1908). Större delen af K. upptages
af terrasser, utgående såväl från Pyrenéerna
som från de utmed kusten löpande Kataloniska
bergen
. Låglandet är inskränkt till några
smärre kustpartier vid Figueras, Tarragona
och Ebrodeltat samt Leridaslätten i det
inre. Vattendragen utgöras af Ebro, som på en
kort sträcka genomflyter södra K., samt dess
biflod Segre med tillflödena Noguera Ribogorzana,
gränsflod mot Aragonien, Noguera Pallaresa,
Cervera m. fl. Af kustfloderna Fluvia, Ter,
Tordera, Llobregat är den sistnämnda störst;
den lilla Cenia bildar gränsen i s. Landets
bergiga beskaffenhet gör, att klimatet är
mindre varmt, än man af K:s läge i jämnhöjd
med mellersta Italien skulle vänta. Endast
kusten och de lägre dalarna bära i detta
hänseende Medelhafsländernas allmänna prägel;
man träffar där både oliv- och orangeträd,
ris och dadelpalmer, hvilka senare dock
aldrig hinna längre än till blomning. I det
inre är floran mycket mera växlande, och
där förekomma nästan alla det tempererade
bältets träd och frukter. Korkeken växer
mycket ymnigt. Jorden är i allmänhet bördig
och omsorgsfullt odlad samt lämpar sig väl
för alla de vanliga sädesslagen, ehuru dessas
afkastning ej motsvarar behofvet. Markens
konstgjorda vattning är drifven till en hög
grad af fullkomlighet. Boskapsskötseln omfattar
hufvudsakligen fårafvel. En kännbar olägenhet
är bristen på skog, hvilken framkallats af en
fortsatt hänsynslös sköfling och nu nödvändiggör
en ansenlig införsel af virke. De mineraliska
tillgångarna bestå i järn, koppar, bly, stenkol
och bergsalt. Industrien är lifligare än i någon
annan del af Spanien. Endast i K. finnas verkliga
moderna fabriksstäder och större industriella
anläggningar. Störst är verksamheten inom
bomullsväfveriet, för hvilket Barcelona är
hufvudorten, men äfven andra grenar, såsom
metall-, pappers- och glasfabrikationen, äro
aktningsvärdt representerade. Lika blomstrande
är handeln, hvari i synnerhet det närbelägna
Frankrike är intresseradt, därnäst England, som
på K. afsätter maskiner och stenkol. Barcelona
och Tarragona höra till de lifligare hamnstäderna
vid Medelhafvet. Kommunikationerna i landets
inre ha, trots naturliga svårigheter, på
senare tider mycket förbättrats. – Invånarna
äro intelligenta, måttliga och driftiga samt
utmärka sig för högt uppdrifven nationalkänsla
och starkt frihetsbegär. I motsats till öfriga
spanjorer utvandra de starkt och träffas i nästan
alla Nord-Amerikas hamnstäder. Med sina grannar,
kastilianerna, ha de aldrig kunnat enas, utan
intaga en fientlig ställning till dem, hvilket
ofta framkallat separatistiska sträfvanden
i K. från det centrala Spanien. Om språk och
litteratur se Katalanska litteraturen och
Katalanska språket. – K. var redan på romarnas
tid en blomstrande provins och kallades då
Hispania tarraconensis. I början af 400-talet
öfversvämmades det af germanska horder och låg
under västgoternas välde ända till 712, då det
eröfrades af morerna. Dessa fördrefvos icke
fullständigt förrän i början af 800-talet, då
Karl den store (801) förenade landet under namn
af Marca hispanica med sitt rike. "Spanska mark"
indelades i 15 grefskap, bland hvilka Barcelona
snart fick en viss öfvervikt. Vid denna tid
träffas för första gången namnet Catalaunia,
sannolikt en förvrängning af "Gotholania", till
minne af landets forna herrar, goterna. Efter
Karl den tjockes död, 888, gjorde sig grefvarna
af Barcelona själfständiga, och sålunda uppkom
"furstendömet" K., hvilket egde bestånd till
1137, då det, genom giftermålsförbindelse
mellan de regerande husen, förenades med
Aragonien. Under Ferdinand den katolske
införlifvades landet med det öfriga Spanien,
men behöll sin ursprungliga fria författning,
hvilken upphäfdes först af Filip V, till hvars
motståndare i spanska successionskriget K. slutit
sig.
S. A. L.*

Kataloniska bergen. Se Katalonien.

Katalys (af grek. katalysis,
upplösning). 1. Kem., Berzelius’ benämning
på det fenomen, att vissa ämnen påskynda
en kemisk reaktion, utan att därvid synbart
förändras eller förbrukas. Ett af de första
kända exemplen på katalys var den fint fördelade
platinans förmåga att åstadkomma föreningen af
vätgas och syrgas till vatten. Denna reaktion
försiggår visserligen äfven utan katalysator
(se d. o.), men vid vanlig temperatur med
mycket mindre hastighet, så att den knappast är
märkbar. På samma sätt förhåller det sig med
många katalytiska reaktioner: en katalysator
kan således endast ändra reaktionshastigheten,
men icke framkalla reaktioner, som den förutan
icke skulle inträda. Bland andra katalytiska
reaktioner l. katalyser, där fint fördelad
platina (platinasvamp) är verksam, är den
moderna fabrikationen af svafvelsyra (se
d. o.) viktigast; en annan platinakatalys
är syrsättningen af ammoniak till nitrat
(se d. o.) enligt Ostwald. En tekniskt viktig
katalytisk oxidation är vidare framställningen
af klor (se d. o.) af klorväte och luft
enligt Deacon-processen, hvarvid kopparsulfat
tjänstgör som katalysator. En mängd synteser och
spjälkningar påskyndas katalytiskt genom syror
(vanligen starka mineralsyror), t. ex. bildningen
af estrar (se Ester) ur alkoholer och syror,
vidare rörsockrets inversion (se Invertera 2)
och andra kolhydrats, t. ex. stärkelsens,
spjälkning. Som Arrhenius visat, påskynda
ekvivalenta mängder af olika syror en
reaktion desto starkare, ju starkare syran är
dissocierad i ioner (se Dissociation); syrornas
katalytiska verkan är således proportionell
med koncentrationen af väteionerna i deras
lösningar. Äfven vid sönderdelningen af estrar
äro syror verksamma som katalysatorer, och det
är ett viktigt faktum, att katalysatorn icke har
någon inverkan på det naturliga jämviktsläget
mellan estern, vattnet och esterns komponenter,
och att katalysatorer öfver hufvud taget icke
eller endast obetydligt ändra den påskyndade
reaktionens jämviktsläge. På samma sätt som
väteioner utgöra den katalytiskt verksamma
delen hos syror, äro hydroxylioner den
katalytiskt verksamma delen, när baser påskynda
reaktioners hastighet. Äfven vatten verkar
ofta som katalysator, små spår vatten visa sig
nämligen ofta vara nödvändiga för att utlösa
reaktioner mellan ämnen, som i absolut torrt
tillstånd icke märkbart reagera, t. ex. klor
och koppar. Fysiologiskt ytterst viktiga
katalysatorer äro enzymen (se d. o.), hvilka
påskynda såväl spjälkningar som synteser i
djur- och växtorganismen. – 2. Med. Den elektriska,
företrädesvis den konstanta, strömmens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free