Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaverna - Kaviar - Kaviar för bönder - Kavicin - Kavirondo - Kavispråket - Kavitet - Kavitetsdjur - Kavkas - Kay - Kayapo - Kayenbergh, Matie Emile Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väfnadssönderfall uppkommen håla i ett organ;
kavernor förekomma företrädesvis i lungorna
och bero i de flesta fall på lungsot.
G. F–r.
Kaviar (af turk. havyar), eg. benämning
på saltad rom af åtskilliga störarter;
ordet nyttjas dock numera äfven i fråga
om sålunda beredd rom af åtskilliga andra
fiskarter, såsom torsk, lake, sik, siklöja,
gös, gädda m. fl. Den bästa kaviaren kommer
från Ryssland, från Kaspiska hafvet; Astrahan
är den viktigaste beredningsorten för denna
vara. Den allra finaste kaviaren beredes af
sterlettens (Acipenser ruthenus) rom, men den
kommer sällan i handeln; största delen beredes
af rom af Acipenser Güldenstädtii, A. huso
och A. stellatus. Kaviaren bör tillverkas,
innan rommen ännu är fullt mogen. Lekfärdig
rom ger dålig vara. Kaviaren delas efter
olika beredningssätt och beskaffenhet i flera
sorter. De två hufvudslagen äro kornig l. färsk
kaviar och pressad kaviar. Vid beredning rensas
först själfva rommen från hinnor och slamsor,
som tillhöra äggstockarna. Detta tillgår så, att
romkornen rifvas eller arbetas genom trådsiktduk,
spänd i fyrkantiga träramar. Därefter behandlas
störrommen på skilda sätt, alltefter den olika
vara, som man vill åstadkomma. Bereder man
kornig kaviar af bättre slag, användes blott
omkr. 1/3 kg. finaste salt till 10 kg. af den
färska rommen. Sådan kaviar brukar packas i
bleckburkar, rymmande ett ryskt funt (0,41
kg.). Denna, den dyraste och mest välsmakande
kaviaren, är emellertid föga hållbar samt får
vid längre transport sändas i is och sedan
hållas i iskällare, om den ej konsumeras inom
närmaste dagar. En 2 till 4 gånger hårdare
saltad och således hållbarare kornig kaviar
packas i kärl af lindträ, innehållande 82
kg., samt sändes vanligen öfver Warschau till
Berlin, Wien och andra orter. Pressad kaviar
kommer, sedan den arbetats genom den nämnda
sikten, i starkare saltlake (26 viktprocent
salt), hvari den omröres med årliknande
träskoflar. Härvid uppstår ett hvitt, pösande
skum, som aflägsnas. När mannen, som profvar,
finner rommen lagom bearbetad, får laken rinna
af genom silar. Kaviaren lägges därefter i
linnepåsar eller i säckar af bastmatta, hvilka
behandlas i primitiva pressar. Slutligen
packas den pressade kaviaren, hvilken är
mest hållbar, i stora, med servettlinne
invändigt klädda ekkärl ("servettkaviar")
eller i linnedukspåsar ("säckkaviar" eller
"påskaviar"). Finare sorter af denna senare
kaviar ha så pass fast konsistens, att de med
skarp knif kunna skäras i helt tunna skifvor. De
kunna vara mycket smakliga. Emellertid förekomma
ofta förfalskningar. I Astrahanska distriktet
tillverkades ett år i slutet af 1890-talet i
runda tal 139,000 kg. kaviar af Acipenser huso,
119,000 kg. af A. Güldenstädtii och 81,000
kg. af A. stellatus. Den s. k. Elbekaviaren,
eller tyska kaviaren, beredes af rom af vanliga
stören (A. sturio), som fiskas vid de nordtyska
kusterna. Denna kaviar uppnår icke den ryska
i godhet. F. T–m.
Kaviar för bönder, något fri öfversättning
ur Shaksperes "Hamlet", 2:a aktens 2:a scen,
i betydelsen: för fina saker för den, som ej
förstår att uppskatta dem.
Kavicin, farm. Se Piper.
Kavirondo [kävirå’ndåu], landskap i brittiska
Öst-Afrika, vid nordöstra stranden af Victoria
Njansa, fruktbart och bebodt af en negerstam,
som är besläktad med schilluk, men uppblandad med massai.
J. F. N.
Kavispråket (af sanskr. kavi, skald),
"diktarspråket", kallas det på rent litterär
väg uppkomna, aldrig talade språk, hvarpå
javanernas äldsta litteratur är skrifven. Det
uppstod af den anledning, att bramanska och
buddistiska invandrare, som (tidigast omkr. 500
e. Kr.) i märklig sämja till Java öfverförde
indisk religion och kultur, funno landets eget
tungomål, den till en främmande språkstam hörande
javanskan, alltför litet utbildadt för att kunna
användas till de nya lärornas utbredning och
därför måste söka ett annat medel. Det af dem
medförda sanskrit var dock med sin utomordentliga
formrikedom och sina invecklade regler alltför
svårt att någonsin kunna bibringas lärjungarna,
och därför skapades ett nytt språk, till största
delen bestående af rena sanskritord, hvilka
deklinerades och konjugerades som javanska
och hvilkas satsfogning skedde med javanska
partiklar och efter det javanska språkets
lagar. På detta sålunda blott till skrift och
läsning afsedda språk författades sedan dels en
mängd öfversättningar af berömda sanskritverk,
bramanska och buddistiska arbeten, dels ock
inhemska poetiska alster. På själfva Java
är kavispråket numera bortglömdt, men på den
ö. därom belägna ön Bali, hvars inhemska språk,
balinesiska, är på det närmaste besläktadt
med javanskan, och dit de indiske lärarna och
deras lärjungar tidigt öfverförde de nya lärorna
och skrifterna, förstås det ännu af lärde och
präster, ehuru dessa numera liksom de indiske
för sina arbeten begagna det rena sanskrit, och
skall för icke så längesedan ännu nyttjats af
inhemska diktare. Kavilitteraturen, hvaraf den
på Bali befintliga är rikare än den på Java,
omfattar 1) sanskritverk med kaviparafraser:
alla fyra Veda-samlingarna, dock ej fullständigt,
Brahmana Purana och en stor del af Pancatantra
(jfr Indiens språk och litteratur); 2) rena
kaviverk: öfversättningar af de stora, af
folket såsom heliga skrifter ansedda episka
dikterna Ramayana, delar af Mahabharata, flera
s. k. castra, vishets- och lefnadsregler,
såsom t. ex. Niticastra (utg. af Roorda, 1856),
samt slutligen flera efter de sanskritiska
originalen efterbildade kavidikter, såsom
Bratu Judu (af sanskr. Bharata-yuddha), utg. af
Raffles och öfv. af Humboldt i nedan nämnda
arbete; Arjuna Vivaha, utg. af R. Friederich
med mellanradig öfv. på Balispråket (1850),
Jonker, "En oudjavaansch wetboek" (1885),
Cohen Stuart, "Kavi-oorkonden" (1875), o. a. –
Jfr Lassen, "Indische alterthumskunde" (bd
IV), W. v. Humboldt, "Über die kawisprache"
(3 bd, 1836–40). Viktigare moderna arbeten
af holländaren Kern, "Kavi-studien" (1871),
bearbetning af grammatiken (i k. Haagska
institutets "Bijdragen", 1889). Jfr Cust,
"Modern languages of the East Indies" (1878).
H. A. (K. F. J.)
Kavitet (af lat. cavare, urholka), urholkning,
håla, hålighet, fördjupning, tomt rum inuti en
solid kropp.
Kavitetsdjur, zool. Se Coelenterata.
Kavkas, generalguvernement. Se Kaukasien.
Kay, by. Se Züllichau.
Kayapo, indianstam. Se Ges.
Kayenbergh, Marie Emile Albert, belgisk skald
under pseudonymen Albert Giraud, f. 1860
i Louvain, studerade först juridik och var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
