- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1343-1344

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kayenbergh, Matie Emile Albert - Kayoten - Kayser, Karl Johan Henrik - Kaysersberg - Kay-Shuttleworth, sir James Phillips - Kaystros - Kazaker - Kazak Luganskij - Kazan - Kazan 1. Guvernement i östra Ryssland - Kazan 2. Hufvudstad i guv. Kazan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af grundläggarna af tidskriften "La
jeune Belgique", som han redigerade en
tid. Senare har han varit redaktör för "L’étoile
beige". K. tillhör den belgiska parnassien-skolan
och är särskildt känd som en af sonettens
mästare. Af hans verk må nämnas Le Scribe (1883),
Pierrot lunaire (1884), Hors du siècle (1888–93,
definitiv uppl. 1897), Les dernières fêtes
(1891) och Héros et pierrots (1898).

Kayoten (Koyoten) l. Prärivargen,
Canis latrans l. ochropus, zool., hör till
fam. hunddjur (Canidæ) inom rofdjurens ordning
och däggdjurens klass. Nosen är spetsig, halsen
kort och stark, öronen tämligen stora och breda,
pälsen rikhårig, färgen ofvan smutsigt gulgrå,
på halsens och svansens öfre sida samt längs
ryggen mörkare, undertill ljusare. Kroppens längd
uppgår till 1 m., svansens till 40 cm. och
höjden öfver bogarna till 55 cm. Kayoten
är utbredd öfver Nord-Amerika, från Kansas
och Nebraska söderut till Guatemala. Den
är mycket rofgirig, listig och djärf. Af
indianerna hålles den i halftamt tillstånd
och användes af dem stundom till dragdjur.
                C. R. S.*

Kayser, Karl Johan Henrik, dansk
statistiker, f. 20 dec. 1811 i Köpenhamn,
d. 28 aug. 1870, blef 1834 med. kandidat och
1841 med. doktor. 1842 utnämndes han till
andre läkare vid barnbördsinrättningen och
1843 vid Frederiks hospital i Köpenhamn; men på
samma gång egnade han sig åt statistiska studier
(förnämligast rörande själfmord, oäkta börd och
kriminella förhållanden) samt blef 1848 professor
i statistik vid universitetet. 1852–54 och
1861–64 var K. folketingsman och fyra gånger
finansutskottets referent. 1865 måste han till
följd af bruten hälsa taga afsked. K:s förnämsta
arbete är Om arbejdets ordning, en fremstilling
af den politiske ökonomies grundsætninger
(1857,
2:a uppl. 1865; "Om det menskliga arbetet i
dess förhållande till ekonomiens grundsatser",
1868).                 E. Ebg.

Kayser, Heinrich Gustav Johannes, tysk fysiker,
f. 1853 i Bingen vid Rhen, 1885 professor vid
tekniska högskolan i Hannover och 1894 professor
vid universitetet i Bonn, har hufvudsakligen
egnat sig åt studiet af spektra och författat
bl. a. Handbuch der spektroskopie (bd 1–4,
1900–10; beräknad till 6 bd).

Kaysersberg (Kaisersberg), stad i öfre
Elsass, i Vogeserna, vid Weiss, med 2,657
inv. (1905). Riksstad 1293. Där föddes Geiler
von Kaisersberg (se denne).

Kay-Shuttleworth [kei shatlwöth], sir James
Phillips
, engelsk pedagog, f. 1804, d. 1877,
blef 1832 praktiserande läkare i Manchester,
skildrade s. å. i en uppmärksammad skrift
de eländiga hygieniska villkor, hvarunder
bomullsspinneriarbetarna lefde, och anställdes
1835 som fattigvårdskommissarie. Han var 1839–49
sekreterare vid den nyupprättade kommitté inom
privy council, som skulle ordna det engelska
folkskoleväsendet, och utarbetade som sådan det
undervisningssystem, som sedan länge tillämpades
vid den engelska folkskoleundervisningen. Vid
sin afgång upphöjdes han till baronet. K. utgaf
bl. a. Four periods of public education (1862).
                V. S–g.

Kaystros (grek. Kavstros, nu Karasu l. Kytschyk
Menderes
), fordom namn på en flod i Mindre Asien,
hvilken upprinner på berget Tmolos (Bos Dag) och
i västlig riktning genomströmmar det forna Lydien
och Jonien, hvarefter den utfaller i Egeiska
hafvet n. om Efesos. Dess mellan Tmolos och
Messogis-bergen sig utbredande floddal, af de
gamle kallad Kaystru Pedion (Kaystrosslätten),
utmärkes genom utomordentlig fruktbarhet och
bildade en af de stora härvägarna till det inre
landet. Denna slätt, på hvilken ännu i dag stora
skaror af svanor bruka slå sig ned, är sannolikt
den af Homeros (II. II, 461) omtalade "asiska
ängen" (leimon asios).                 A. M. A.

Kazaker, tatariskt folk. Se Kirgiser.

Kazak Luganskij, pseudonym för den ryske
författaren V. I. Dalj.

Kazan (Kasan). 1. Guvernement i östra
Ryssland, begränsadt af Nisjnij-Novgorod,
Vjatka, Ufa, Samara och Simbirsk. Areal 63,716
kvkm. 2,592,900 inv. (1908), storryssar,
tatarer, tjuvasjer (mest hedningar),
tjeremisser samt, i mindre antal, mordviner,
votjaker m. fl. öfver hälften af befolkningen är
icke-slavisk. Omkr. 70 proc. äro grek. ortodoxa,
28,8 proc. muhammedaner. Landet genomflytes af
Volga och dess bifloder Svijaga, Kazanka, Kama
(af hvars bifloder Vjatka bildar östlig gräns)
o. a. Till höger om Volga är K. 90–150 m. högt,
men vänster om floden en öppen stäpp, i närheten
af staden K. dock kuperad. Nästan hela landet
hör till permiska systemet; endast längst i
s. träder jura i dagen. Af mineral träffas
gips och koppar; äfven några mineralkällor
finnas. K. hör delvis till "svarta jordens"
område; jordbruk och trädgårdsskötsel äro
hufvudnäringarna (råg, hafre, hvete, lin och
hampa). Äfven boskapsskötseln är ansenlig
(bl. a. 1,2 mill. får), liksom fisket. I
närheten af floderna finnas präktiga skogar (35
proc. af ytan). Industrien sysselsätter endast
omkr. 10,000 pers. – Det nuv. guv. K. var i
början af medeltiden hufvudland i det blomstrande
och långt i odling framskridna Stor-Bulgarien
(jfr Bolgary, Bulgarer), på hvilket rikes
ruiner det mongoliska (tatariska) tsarriket
K.
grundlades 1438 af Ulu-Machmet. Hans ättlingar
fortforo att härska, tills staden K. intogs
af Ivan den förskräcklige (1552) och riket
förenades med Ryssland. Guv. K. bildades 1708,
men omfattade då äfven en stor del af sydöstra
Ryssland och fick sitt nuvarande omfång 1781. –
2. Hufvudstad (tjeremiss. Oson) i nämnda guv.,
ligger 4,5 km. från vänstra Volgastranden samt
genomflytes af Volgas biflod Kazanka och fyra
andra småfloder. 143,707 inv. (1900), hvaraf
omkr. 11 proc. tatarer. Den består af Kreml,
den egentliga staden samt förstäderna. Kreml
ligger på en höjd i stadens norra del och
bildar en aflång, af en mur omgifven fyrkant
samt innehåller jämte guvernörens bostad flera
kyrkor, bland dem katedralen (grundad 1562),
och Bogoroditskij-klostret, uppfördt 1579 för att
mottaga den undergörande bilden af "Guds moder af
K.", hvilken 1821 flyttades till Kazanska kyrkan
i Petersburg. Den egentliga staden består af små
envåningshus, omgifna af trädgårdar, har omkr. 50
grekisk-ryska kyrkor, ett par kyrkor för de
gammaltroende, en luthersk och en rom.-katolsk
kyrka, 14 moskéer samt flera kloster. Den bebos
mest af ryssar, medan tatarerna hufvudsakligen
bo i förstäderna. Af bildningsanstalter eger
K. ett universitet (stiftadt 1804), med fyra
fakulteter och lärostolar i flera orientaliska
språk ("främmande språk och spel intressera
mest i K."), astron. observatorium, botanisk
trädgård, en prästakademi (stiftad 1846),
veterinärinstitut, flera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free