Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kazan - Kazan 2. Hufvudstad i guv. Kazan - Kazanlük - Kazanpasset - Kazanskaja - Kazanskaja 1. kosackby vid Don - Kazanskaja 2. kosackby vid Kuban - Kazarer - Kazarhafvet - Kazbek - Kaz dagh - Kazembe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gymnasier och tatariska skolor. K. är den andliga
medelpunkten för de ryske muhammedanerna, som där
ha sina största skolor och tryckerier. K. är
säte för guvernören samt för ärkebiskopen
af K. och Sviajsk. Till följd af sitt läge
nära Volga är K. en viktig stapelplats för
handeln mellan Europa och Asien; handeln
ligger väsentligen i tatarernas händer. Äfven
är K. medelpunkt för en betydande tillverkning
af läder (i synnerhet finare sorter), ljus,
brännvin, bomulls- och hampvaror, helgonbilder
m. m. De vackra omgifningarna kallas Kazanska
Schweiz. – Staden K. nämnes först 1236 bland
de af mongolerna eröfrade städerna, men
låg då längre upp vid Kazanka, 52 km. från
mynningen, där några ruiner ännu finnas. Den
nuv. staden grundlades af Ulu-Machmet och blef
hufvudstad i tatarriket K. Den uppbrändes 1774
af Pugatjev, men återuppbyggdes af Katarina II.
(J. F. N.)
Kazanlük, stad i Öst-Rumelien, s. om
Kodja-Balkan, vid vägen till Bulgarien genom
Schipka-passet. 10,790 inv. (1905). K., som
ligger i en utmärkt fruktbar och vacker nejd,
omgifvet af valnötträds- och kastanjelundar samt
rosenfält, är den världsbekanta medelpunkten
för rosenoljtillverkningen. Under rysk-turkiska
kriget 1877–78 besattes staden 17 juli 1877 af
general Gurko, men 31 juli blefvo ryssarna slagna
vid K. af Suleiman pascha och måste utrymma
staden. 11 jan. 1878 besatte ryssarna åter
densamma. (J. F. N.)
Kazanpasset, klippränna af 9,1 km. längd
vid nedre Donau, ofvanför Orsova, i hvilken
den ofvanför 1,200 m. breda floden pressas
ihop till 151 m. bredd. Två berömda vägar
förmedla trafiken på de båda stränderna:
på den södra Szechényi- och på den norra
Trajanus-vägen, som härstammar från den romerska
tiden. Se afbildning i art. Donau, sp. 709.
J. F. N.
Kazanskaja. 1. Stanitsa l. kosackby i
Donska kosackernas land, vid Don, nära
gränsen mot guvern. Voronesj. Omkr. 17,000
inv. – 2. Kosackby i norra Kaukasus,
Kubanprovinsen, vid floden Kuban. Omkr. 7,000
inv. Tillverkning af grofva linneväfnader
och strumpstolsarbeten som hemindustri.
(J. F. N.)
Kazarer (Kasarer, Chazarer, Chasarer), ett folk,
som under 1:a årtusendet e. Kr. bebodde landet
n. om Kaukasus, uppåt Volgas och Dons nedre lopp,
samt utgjorde en viktig förmedlingslänk för de
stora handelsförbindelserna mellan Europa och
Asien. Vanligen har man hållit dem för en finsk
folkstam, men på senare tider har det blifvit
utredt, att de voro af turkiskt ursprung, af
samma stam som volga-bulgarerna, avarerna och
de ännu i östra Ryssland bosatte tjuvasjerna
(hvilka länge, ehuru oriktigt, ha ansetts för
finnar). Kazarernas stora rike omfattade folk
af mycket olika härkomst (äfven östfinska folk),
men deras öfverhufvud och höfdingar voro turkar,
såsom bl. a. härskartiteln kagan angifver. –
Kazarerna omtalas första gången i historien
vid år 198, då de inföllo på armeniskt område,
men tillbakaslogos. 363 slöto de sig till kejsar
Julianus vid hans infall i Persien. Sedermera
blef "Kazarien" en del af Attilas vidsträckta
rike och bestämdes 448 till underhållsland åt
hans äldste son. Efter Attilas död (453) vardt
det en stråkväg för inbrytande asiatiska horder,
hvarför kazarerna i sin tur genombröto den
persiska försvarslinjen vid Kaukasus. De utsträckte
åt detta håll sitt välde ända till Aras,
men tillbakadrefvos omkr. 507 och togo sitt
stamhåll i Volgas deltaland. Under det följande
århundradet underkufvade de bulgarerna vid
mellersta Volga, gjorde de vid Oka och Dnjepr
boende slaverna skattskyldiga samt tillvällade
sig herraväldet öfver Krim och Azovska sjön. De
ordnade därefter en liflig handelsväg genom sitt
rike, hvilket sträckte sig längs östra kusten
af Kaspiska hafvet ("Kazarernas haf") ned till
Asterabad. Ehuru kazarerna 737–861 måste erlägga
en årlig tribut till de muhammedanske härskarna
s. om Kaspiska hafvet, uppnådde deras rike dock
under denna tid sin största betydenhet. Köpmän
från Konstantinopel, Armenien och Bagdad besökte
i stort antal dess hufvudstad, Itil (i Volgas
delta), och östromerske kejsaren Theofilos
lade så stor vikt på handelsförbindelsen med
kazarerna, att han till dennas skydd hjälpte
dem att vid Don uppföra ett stenfäste, Sar-kel
(833). Kazarerna voro ett i religiöst afseende
fördragsamt folk. Särskildt mottogo de vänligt
de från Konstantinopel fördrifne judarna, hvilka
tillförde dem en ny fond af handelsduglighet samt
förmådde själfva dynastien att antaga judendomen
(på 700-talet). Knappt hade emellertid,
med 800-talets början, muhammedanernas makt
börjat sjunka, förrän en allvarsam fara hotade
kazarerna från n. genom ryska rikets uppkomst
(862). Redan storfursten Oleg befriade 884 de
slaviska stammar, som lydde under kazarerna, och
Svjatoslav af Kiev eröfrade 965–969 största delen
af deras rike. En sista återstod af detsamma,
hvilken bibehållit sig på Krim, tillintetgjordes
1016 af ryssar och bysantiner i förening. En
kvarlefva af det kazariska folket drog sig undan
till en ö i Kaspiska hafvet; en annan bosatte
sig bland georgierna, hvilka de 1089 hjälpte
att afkasta seldschukernas ok. Krim kallades
ända till 13:e årh. "Gazaria", och flera ryska
ortnamn påminna ännu i dag om kazarerna. Jfr
H. v. Kutschera, "Die Chasaren" (1909).
(K. V. Z.)
Kazarhafvet. Se Kaspiska hafvet.
Kazbek (Kasbek), en af de högsta topparna
på Kaukasus, ungefär midt emellan Svarta och
Kaspiska hafven. 5,044 m. Den är en slocknad
vulkankägla af trakyt. Snögränsen går vid
3,300 m. höjd. Till följd af dess branta
sluttningar ha dess åtta glaciärer endast
obetydlig utsträckning. Den bäst kända af dessa
är Devdorak, som på nordöstra sidan når ned till
2,300 m. höjd, endast 5,5 km. från militärvägen
(grusinska härvägen), som går öfver Kaukasus
genom Darielpasset och ofta spärras af från
glaciären nedfallande is och snö. Bergets topp
nåddes först 1868, af engelska alpinister.
(J. F. N.)
Kaz dagh, bergsträckning. Se Ida 1.
Kazembe (Muata K.) var det ärftliga namnet på en
afrikansk negerfurste, hvars område begränsades i
n. af sjön Moero och dess tillflöde Kalungwesi, i
s. af sjön Bangveolo och i v. af floden Luapula,
som flyter från Bangveolo till Moero. Detta land
hör sedan 1901 till den brittiska intressesfären
(North Rhodesia). I slutet af 1700-talet var
kazembes myndighet erkänd öfver ett ganska stort
område, men sedermera blef han blott vasall
under Muatajamvo. Befolkningen, hvars antal torde
uppgå till 500,000, består af infödda "messiras"
och invandrade "kampocolos", hvilka senare äro
de härskande. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
