- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1353-1354

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kazan 2. Hufvudstad i guv. Kazan - Kecskemét - Kedar - Keder, Nils - Kedes - Kediri - Kediv - Kedja - Kedja 1. samordnade företeelser i oafbruten stegring - Kedja 2. mekanik - Kedjeberg - Kedjebråk - Kedjedrill - Kedjegång - Kedjeharf - Kedjekorall - Kedjekula - Kedjelinje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1353

Kedar- Kedjelinje

1354

stora Kecskemétheden mellan Donau
och Theiss. 57,812 inv. (1900), mest
magyarer af rom.-katolsk eller reformert
religion. Omgifningen är delvis odlad (tobak,
frukt, vin), men utgöres hufvudsakligen
af en vidsträckt "puszta" med’stark
boskapsskötsel. Kreatursmarknaden i K. är en
af de största i Ungern. Industrien omfattar
hufvudsakligen ångkvarnar och tegelbruk. K. har
en katolsk och flera reformerta kyrkor, ett
par kloster och gymnasier samt en realskola.
(J. F. N.)

<B>Kedar</B> [ke-], hebr. <I>Kédãr</I>, en betydande nomadstam
i den syrisk-arabiska öknen, som ofta omtalas
i gamla testamentet. K. betraktades som en
son af Ismael (l Mos. 25: 13) och nämnes ofta
tillsammans med Nebajot (Jes. 60: 7). Namnet
förekommer äfven i de assyrisk-babyloniska
kilinskrifterna, enligt hvilka K:s folk synes
ha dyrkat syriska gudomligheter. Enligt
assyriologernas beräkningar har K:s och
Nebajots blomstringstid börjat omkr. 640
f. Kr. och sträckt sig till in på perserrikets
tid. Jfr E. Schrader, "Die keilinschriften
und das alte testament" (3:e uppl.,
utg. af H. Zimmern och H. Winckler, 1903).
E. S-e.

<B>Keder</B>, Nils, numismatiker, f. 20 mars 1659
i Stockholm, d. 18 apr. 1735, blef 1676
student i Uppsala, där han under ledning af
J. Schefferus, A. Norcopensis (Nordenhielm)
och J Columbus egnade sig åt språk- och
fornkunskap samt vitterhetsstudier. Därefter
begaf han sig på resor och besökte Estland,
Ryssland, Danmark, Tyskland, Böhmen, Italien
m. fl. länder. Hemkommen till fäderneslandet,
fick han i uppdrag att jämte K. F:son Wrede,
J. G. Sparfvenfelt och E. Brenner ordna den i
kungl. biblioteket förvarade samlingen gamla
mynt, "dessa förträffliga ålderns minningslefvor
och sagoljus", för att använda K:s ord i hans
egenhändiga lefvernesbeskrifning. 1697 utnämndes
han till assessor i Antikvitetsarkivet. Efter
J. F. Peringskiölds död (1725) erbjöds det
honom att tillika öfvertaga sekreterar-
och antikvariebeställningen i arkivet,
men på grund af sin höga ålder afböjde han
anbudet. Flera skådepenningar slogos öfver K.,
och Vet.-societeten i Uppsala invalde honom 1727
till led. Han adlades 1711, med bibehållande af
sitt namn. - K. var en lärd man och skref vers på
flera språk. Själf i besittning af en ansenlig
myntsamling, stod han i nära beröring med in-
och utländska myntkännare samt skref på latin
åtskilliga numismatiska afhandlingar, hvilka
enligt en nyare kännares (B. E. Hildebrands)
vittnesbörd ställa honom långt framom hans
samtid både i kunskaper och omdömesförmåga. Två
längre bröllopskväden af K., hvilka tvifvelsutan
tilltalade tidens smak, alldenstund de gång
på gång utgåfvos från trycket, finnas intagna
i 10:e bandet af "Samlade vitterhetsarbeten af
svenske författare från Stjernhjelm till Dalin",
utg. af P. Hanselli.

<B>Kedes</B> [ke´d-; hebr. <I>ke´des</I>]
var namn på åtskil-

liga städer i Palestina. 1. En stad inom
Naftalis stam i Galiléen. Detta K. var
en gammal kananeisk ort med residens för en
konung (jfr Jos. 20: 7; 12: 22). Det gamla
namnet har bibehållit sig till våra dagar i den
nuv. byn <I>Kedes</I> v. om den s. k. Hule-sjön. Från
denna stad härstammade Barak (enl. Dom. 4:
6, 9 ff.), den eröfrades 734 tillika med
andra delar af Galiléen af Tiglat Pileser
III. - 2. En levit-stad i Isaskars stam (l
Krön. 6: 72), måhända vid sydvästra kanten af
Jisreelsslätten. - 3. En stad inom Juda stam,
belägen i det s. k. Sydlandet (Jos. 15: 22).
E. S-e.

<B>Kediri</B> [kediri], nederländskt residentskap
i östra Java, 7,009 kvkm., med 1,774,545
inv. (1905), af hvilka 2,995 européer och
12,967 kineser. Den mest befolkade delen
är den stora slätten kring floden Brantas,
där ris och kaffe produceras. Den begränsas
af de skogklädda vulkanerna Wilis (2,556
m.) i v. och Ardjoeno (3,339 m.) i ö., samt i
s. af kustberget Goenong Kidal. Kusten saknar
hamnar. Hufvudorten är K. vid mellersta Brantas
och järnvägen till Soerabaja. 17,159 inv. (1895).
J. F. N.

<B>Kediv</B> [kediv], Chediv 1. Khedive (af pers. chidiv, "herre", "härskare",
"stormäktigaste konung") förekommer (enligt
Mordtmann) redan i armeniska kilinskrifter
vid sjön Van och på sasanidiska pehlevisigill
som persisk konungatitel, men bäres i våra
dagar officiellt endast af vicekonungen af
Egypten alltsedan 1867, då Ismail pascha erhöll
rättighet att utbyta den forna titeln af <I>wãli</I>
("ståthållare") mot den af K. I det diplomatiska
och officiella tidningsspråket brukar man, med
mera af seende på kedivvärdighetens verkliga
än titelns egentliga betydelse, låta titeln
K. åtföljas eller ännu oftare utbytas mot den af
"Hans kungl. höghet". H. A.*

<B>Kedja.</B> 1. <I>Ret.</I>, en framföring af samordnade
företeelser i oafbruten stegring, som står nära
den s. k. klimax (se d. o.), men i olikhet
mot denna är ändlös ("efter mässlingen kom
scharlakansfebern, efter den fick hon kikhostan,
efter kikhostan bröt hon af sej ena benet -
å inte var dä slut ma dä") och alltså endast
visar några led af en serie. Se R. M. Meyer,
"Deutsche stilistik" (1906). - 2. Mek. Se
Kätting. R-nB.

<B>Kedjeberg,</B> <I>geogr.</I> Se Berg, sp. 1416.

<B>Kedjebråk,</B> <I>mat.</I> Se Bråk, sp. 403.

<B>Kedjedrill,</B> <I>mus.</I>, detsamma som drillkedja
(se Drill).

<B>Kedjegång.</B> Se U r.

<B>Kedjeharf,</B> <I>landtbr.</I> Se Harf, sp. 1466.

<B>Kedjekorall,</B> <I>paleont.</I> Se Halysites.

<B>Kedjekula,</B> <I>artill.</I>, två genom en kedja
förenade runda fullkulor eller oftast halfva
sådana, hvilka under 16:e-17 :e årh. skötos
ur kanoner mot ett fientligt fartygs tackling.
H. W. W.*

<B>Kedjelinje</B> (lat. <I>catenãria</I>), <I>mat.</I>, kallas den
kroklinje, som bildas af en jämntjock kedja
med oändligt små länkar eller af en fullt
böjlig sträng, som är fritt upphängd vid båda
ändarna. Kedjelinjen är bland alla linjer
af samma längd den, hvars tyngdpunkt ligger
lägst. Galilei, som först sökte lösa problemet
att finna kedjelinjen, ansåg den vara en parabel,
hvilken åsikt dock experimentellt vederlades
af J. Jungius. Problemet framställdes ånyo
af Jacques Bernoulli, 1690, och löstes 1691
samtidigt af Leibniz, Huygens och bröderna
Bernoulli. Kedjelinjen eger flera viktiga,
både rent

<B>Ord, som saknas under K, torde sökas under C.</B>






<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbm/0709.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free