Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kieler, Laura - Kieler sprotten, ty. ("Kielhvassbuk"). Se Kiel - Kieler umschlag, ty., ett redan på 1400-talet förekommande årligt möte - Kieler woche, ty. ("Kielveckan"). Se Kiel - Kielhorn, Lorenz Franz - Kielland, Gabriel Kirsebom - Kielland, Gustava Blom - Kielland. 1. Alexander Lange K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148?
Kieler-Kielland
1488
Kieler [kil-], Laura, dansk (norskfödd)
författarinna, född Smith Petersen, f. 9
jan. 1849 i Tromsö, utgaf redan 1869 berättelsen
Brands dötre, synbarligen påverkad af H. Ibsen,
men märklig genom den djärfhet, hvarmed hon,
blott 20 år gammal, inlät sig på lifvets stora
problem. 1873 gifte hon sig med adjunkten
(senare lektorn) V. Kieler vid Frederiksborgs
läroverk. Af hennes senare berättelser handla
André f ra Kauto-keino (1879; sv. öfv. 1881)
och Laurekas Korhoinen (1881) -om lifvet på
gränsen mellan skandinavernas och lapparnas
vistelseorter, medan Min broder amt-manden
(1882) skildrar förhållandena inom norska
ämbetsmannaklassen. Skådespelet Mcend af
cere (1890), som väckte starkt motstånd vid
uppförandet i Köpenhamn och Kristiania, utgör ett
skarpt angrepp på den nutida bohemen, under det
berättelsen / en lysengels skikkelse (1892) är
riktad mot pietismens urartning i Norge. Nästan
alla hennes senaste arbeten behandla de danske
slesvigarnas ställning under tyskt herravälde
och de personliga brytningar, som detta kan
ge anledning till. De äro genomträngda af en
så varm nationalkänsla, att tendensen stundom
öf-verflyglar poesien. Till denna grupp höra
romanerna Dit folk skal vcere mit (1901; 2:a
uppl. 1903), med fortsättningen Karen Jurgens
(2:a uppl. 1903) och Sten Stensen till Stensby
(2 uppl. 1904). E. Ebg.
Kieler sprotten [kil-], ty. ("Kielhvassbuk"). Se
Kiel.
Kieler umschlag [kil-], ty., ett redan på
1400-talet förekommande årligt möte i jan. af
holstein-ska adelsmän och penningmän från
Holstein samt angränsande trakter för uppgörande
af penningtransaktioner (lån, återbetalning,
räntelikvider). E. Ebg.
Kieler woche [kil-], ty. ("Kielveckan"). Se Kiel.
Kielhorn [kilhårn], Lorenz Franz, tysk
in-dolog, f. 1840 i Osnabruck, d. 1908 i
Göttingen, samarbetade i Oxford 1862-65 med
M. Muller i utgifvandet af dennes första stora
Rigvedaupplaga, var professor i sanskrit 1866-81
vid Deccan college i Poona och sedan 1882 i
Göttingen. Kesultaten af K:s bearbetning af
det rika epigrafiska material, som han dels
själf samlat, dels fick sig tillsändt, äro
företrädesvis nedlagda i "Indian antiquary" och
"Epi-graphia indica". Efter Biihlers död ledde
han utgifvandet af "Grundriss der indoarischen
philo-logie". Tills, med Btthler har K. grundat
serien "Bombay sanskrit series". Bland hans
öfriga arbeten märkas "Qäntanava’s Phitsutra"
(med öfv. i "Abhandlungen fiir die kunde des
Morgenlandes", IV, 1866), "Nägojibhatta’s
Paribhäsenducekhara" (I, text, II, öfv. i
"Bombay sanskrit series" 1868, 1874);
Sanskrit gr ammar (ibid., 1870, 3:e uppl. 1888,
öfv. till ty. af W. Solf, s. å.), Kätyäyana and
Patanjali (1876), "The Vyakarana-mahabhasya of
Patanjali" (3 bd i "Bombay sanskrit series",
1880 -85; 2:a uppl. 1892-96) och Report ön
the search of sanskrit manuscripts (1881)..
K. F. J.
Kielland [tjä’llan], Gabriel Kirsebom,
norsk präst, f. 26 jan. 1796 i Stavanger,
d. 20 apr. 1854 i Lyngdal, blef student vid
Köpenhamns universitet 1816, men tog teol. examen
i Kristiania 1823 och var 1824-37 kyrkoherde
i Finnö, senare i Lyngdal. Han tillhörde
brödraförsamlingeu och hade väsentlig del i
stiftandet af Det norske mis-sionsselskab. -
Hans hustru, Gustava Blom, f. 6 mars 1800 i
Kongsbcrg, d. 28 febr. 1889 i
Skien, var en mycket älsklig personlighet,
namnkunnig för sitt duktiga arbete i missionens
tjänst. Hon författade flera vackra barnsånger
och har i Erindringer fra mit liv (1882;
flera uppl.) gifvit lifliga skildringar från
en troende prästs hem under brytningstiden.
O. A. ö.
Kielland [tjä’llan]. 1. Alexander Lange K.,
en af Norges mest betydande författare, f. 18
febr. 1849 i Stavanger af en gammal, högt
ansedd köpmansfamilj, som räknades som ortens
främsta, d. 6 april 1906 i Bergen. Han genomgick
latinskolan, hvars undervisning han satiriserat
i sina senare romaner, blef 1867 student,
tillbragte några år vid Kristiania universitet,
där han flitigt deltog i sällskapslifvet, men
föga gjorde sig gällande i studentkretsarna
(sådana den tidens rörelser som landsmålsifvern
och de andra folkliga och nationella tendenserna
lämnade honom rätt oberörd). Af litterära intryck
voro Heines och Kierkegaards de djupaste. 1871
blef K. juris kandidat, bosatte sig i Stavanger,
där han utlöste patent som underrätts-sakförare,
men beslöt att gå öfver i praktisk verksamhet
och inköpte ett tegelbruk, som han dref i
ett årtionde. Emellertid började småningom de
litterära intressena gro, läsning af samtidens
romanlitteratur, särskildt den franska,
satte frukt; han skref enstaka småskisser i
"Dagbladet" samt pro-verbet Paa hjemvejen,
som offentliggjordes i "Nyt norsk tidsskrift"
(omarbetadt 1887). Mot sin fars bestämda gensaga
reste han 1878 till Paris, där det då var
världsutställning, i afsikt att utbilda sig till
skriftställare. Där träffade han Björnstjerne
Björnson, för hvilken han uppläste sina första
små-noveller. B., som genast insåg K:s stora
förutsättningar, uppmuntrade honom att fortsätta
samt var hans förmedlare till det Gyldendalska
förlaget, som 1879 - sedan han vändt hem -
utgaf Novelletter ("Novelletter", 1881). Dessa
fina småskisser, i hvilka förf., utom af fransk
prosa, påverkats af Topsöe och Jacobsen, väckte
genast stor uppmärksamhet. K. framstod med
ens fullfärdig utan några läroår, han anslog
en viss världsmanna-ton, uttryckets finhet och
stilens skärpa förenades med en erfarenhet och
en skarpblick, som icke brukade vara debuterande
författares; där fanns exempelvis ett sådant
litet mästerstycke som "Haabet er lysegrönt",
vidare "Erotik og idyl", "Slaget ved Waterloo"
m. fl. Bakom den behärskade formen gömde sig
en spetsig satir; han förde intet slagsvärd:
"värjan är mitt vapen", skref han. Kort därefter
samlade sig K. till ett större arbete, romanen
Garman og Worse (1880; "Gar-man & Worse", s. å.),
som visade, att han förfogade öfver gröfre
vapen än den lilla fina värjan. Påverkad dels af
Dickens, dels af Turgenjev, framställer K. två
släktled emot hvarandra och har, säkerligen
efter modeller, som stodo honom nära, tecknat
en hvardagshistoria, sådan som tilldrager
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
