- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
43-44

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kina, urgammal kulturstat i östra Asien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Inkomsterna stego till nära 8 mill. frcs, utgifterna
till 4,9 mill. frcs. Från början privata företag,
ha telegrafanläggningarna nu öfvertagits af
staten. Vid slutet af 1906 funnos 3 gnisttelegrafer. –
Postväsendet, organiseradt af sir Robert Hart, lydde
förr under krigsministeriet, men har nu lagts under en
postbyrå, inrättad 1897 och lydande sedan 1907 under
konimunikationsministeriet. Det omfattar icke blott de
18 provinserna, utan äfven Mandschuriet. 1908 funnos
3,493 poststationer. Postförsändelsernas antal uppgick
till 262,5 mill., hvaraf 8 mill. kinesiska bref.

Banker. I fördragshamnarna finnas följande banker:
Hongkong and Shanghai banking corporation;
Chartered bank of India, Australia and China;
Chartered mercantile bank of India, London and
China; Oriental banking corporation; National bank
of India; Agra bank, alla engelska; de franska
Comptoir d’escompte de Paris; tysk-asiatiska banken
i Schang-hai, grundad 1890, men den viktigaste näst
Hongkong and Shang-haibanken; rysk-kinesiska banken
(grundad 1895), Yokohama Speciebanken, japansk,
samt en mängd kinesiska banker. K. hade banker redan
i 1:a årh. e. Kr. De kinesiska bankirerna äro både
mäktiga och ansedda samt upptaga taxor och skatter åt
regeringen. De viktigaste äro Schansibankerna. Sedan
1897 finnes en kejserlig kinesisk statsbank i Peking
med enbart kinesiskt kapital och filialer i alla
hufvudstäder. Räntefoten är 10–15 proc. De kinesiska
bankerna utgifva egna sedlar, ty statssedlarna ha
kommit i misskredit genom regeringens systematiska
bedrägerier. Ensamt i Tien-tsin emittera 300 banker
sedlar. Sedlarna lyda på 100–10,000 cash.

Vikt och mått ha, trots att namnen äro lika, olika
värde på olika ställen. Den kinesiska viktenheten är
pikul l. tan = 133 1/3 eng. skålpund (60,453 kg.). Den
delas i 100 kin [utt. djin]; catty l. kinesiskt
skålpund à 16 liang (tael) à 10 tsien (mace)
à 10 fun (candarin) à 10 li (cash) à 10 hao à 10
hu à 10 sze. Rymdmåtten spela ingen större roll,
emedan vätskor vanligen säljas efter vikt. – För
längdmåtten utgöres enheten af milen, li = 447,19 m.;
1 km. är alltså = 2,2362 li; 1 li = 360 pu (famnar) =
1,800 tschi (fot); 1 tschang [utt. djang] = 10 tschi =
100 tsun (tum) = 1,000 fan (linjer). – Ytmått: 1 king =
100 mao = 6,000 kv.tschi (fot) = c:a 370 kvm. Frågan
om ett likformigt mått- och viktsystem har en tid
varit aktuell. (Enligt tidningsuppgifter har 1909
metersystemet införts i K.)

Mynt. K:s myntförhållanden äro ännu mycket
förvirrade. Ända till 1890 fanns intet annat mynt
(utom sedlarna) än tsien (cash), ett litet rundt
kopparmynt, till storleken som en svensk 2-öring,
med ett fyrkantigt hål i midten; de äro nämligen
afsedda att uppträdas på snören. En kedja med 1,000
tsien kallas tiao, och omkr. 1,200 anses motsvara 1
haikwan tael (se nedan). I hamnarna begagnade man sig,
särskildt efter 1850-talet, af den i Mexico efter den
gamla spanska typen präglade piastern, vanligen kallad
dollar. 1873 anlades ett myntverk i Kanton och sedan
i flera andra städer, i hvilka präglades kinesiska
dollarmynt i värde lika med den mexikanska dollarn
(3,92 kr.). Dessa mynt erhöllo 1890 giltighet öfver
hela riket, växla i värde med silfrets pris och gälla
f. n. (1910) 1,60 kr. – Ett
räknemynt, som icke präglas, är tael. Det finnes
flera olikvärdiga tael, men den, som användes vid
tulluppbörden, har blifvit den officiella. Den heter
haikwan tael (tull-tael) och motsvarar vikten 1 liang
l. tael silfver i värde samt fluktuerar alltså efter
silfverpriset. Den värderas nu i allmänhet till
2 shilling 6 pence (2,25 kr.). Ehuru dollarmyntet
alltmer vinner utbredning, är det dock i den inre
handeln vanligt att betala större summor med silfver
i stycken af olika storlek (s. k. sycee), vanligen på
50 tael, ibland på 100 tael. Hvarje sådant stycke är
försedt med en eller flera proberar- och bankstämplar
till kontroll af dess renhet och angifvande dess
vikt. Äfven betalas med blad af guld, hvars finhet och
vikt på samma sätt intygas. Penningomsättningen med
utlandet förmedlas af bankerna i fördragshamnarna. I
sept. 1902 öfverenskom K. med England om åtgärders
vidtagande för att åstadkomma ett enhetligt mynt,
som skulle vara lagligt betalningsmedel i hela riket,
och i okt. 1908 utfärdades ett kejserligt dekret,
hvarigenom infördes ett taelmynt af 98 proc. rent
silfver, som väger en K’uping-tael (37,313 gram),
något mindre än en haikwan tael, som väger 37,68 gr.

Finanser. I K. meddelas inga officiella redogörelser
för statens inkomster och utgifter; de beräkningar
häröfver, som européer uppgöra, bero på de i
statstidningen ("King-pan") aftryckta rapporterna
från guvernörerna. Med undantag af sjötullarna och
några inrikestullar uppbäras alla inkomsterna af
guvernörerna och deras underlydande. Finansministeriet
meddelar årligen hvarje guvernör, hur mycket staten
för följande år fordrar af hans provins, och sedan
därtill lagts den summa, som behöfves för provinsens
egen civila och militära förvaltning, fördelas summan
på de olika skatteuppbördsmännen. Dessa öka sedan
beloppet, då omkr. 50 à 70 proc. af totalutgifterna
åtgå till omkostnader eller stanna i uppbördsmännens
händer. Den sista, på officiella dokument grundade
beräkningen af inkomster och utgifter (1901) visar,
att den största inkomstkällan var grundräntan 26,5
mill. tael; därefter kom sjötullen 17 mill. tael,
li-kin, d. v. s. afgifter på alla varutransporter
i det inre landet, 16 mill. tael, saltskatten 13,5
mill. tael, opiumtullen 5 mill. och opiumaccisen
1,8 mill. tael samt diverse andra inkomster 8,4
mill. tael eller tillhopa 88,2 mill. tael. För
1908 stego inkomsterna och utgifterna till 105
mill. tael (omkr. 306 mill. kr.), en i förhållande
till folkmängden utomordentligt låg budget; den
skulle motsvara en budget af omkr. 4 mill. kr. för
Sverige. Detta beror delvis på, att provinserna
sköta sig själfva ekonomiskt. Tullinkomsterna, som
uppbäras af europeiska ämbetsmän, stego 1908 till
32,9 mill. tael, hvaraf 26,3 mill. komma på sjötullen
och 6,6 mill. på de inländska tullarna. 1858 stego
tullinkomsterna blott till 379,000 tael. Tullarna
äro ställda som säkerhet för betalning af räntor på
statsskulden och för ersättning af krigsskulderna till
utländska makter. – Statsskulden steg 31 dec. 1907
till 123,69 mill. pd st. (hvarvid den del af skulden,
som är upptagen i tael, evalverats enligt 3 sh. per
tael). Det första utländska statslånet upptogs i
Europa 1874 mot 8 proc. och pant af tullarna. De
nuvarande lånen löpa med 4,5 à 7 proc.; af skuldsumman
belöpa sig öfver 12 mill. pund på järnvägslån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free