Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kirsanov - Kirsch, Georg Wilhelm - Kirsch, Johann Peter - Kirschehir - Kirschner, Aloysia (Lola) - Kirschwasser - Kirsedrank, gammalt svenskt namn på körsbärsvin. Jfr Kirschwasser. - Kirskål, bot., namn på Aegopodium podagraria. - Kirsänkling - Kirsteinska huset. Om teatern därstädes se Stockholms teatrar. - Kirsten - Kirstenius. 1. Petrus - Kirstenius. 2. Johan Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Kirsanov-Kirstenius
148
Kirsanov [kir-], kretsstad i ryska guv. Tambov, vid
Vorona (till Don). 10,677 inv. (1897). Kvarn-industri.
J. F. N.
Kirsch [ki-], Georg Wilhelm, orientalist, f. 1752
i Hof i Franken (dödsåret obekant), var 1779 -98
gymnasierektor i Hof, där han på egen bekostnad
anlade ett tryckeri med syriska typer, och lefde
sedan som privatman. Från detta tryckeri utgaf
han Pentateuchus syriace (1787) och en på sin tid
mycket använd Ghrestomathia syriaca cum lexico (1789,
2:a uppl. utg. af Bernstein 1832-36). Dessutom var
han medarbetare i Bruns’ edition af Barhebräus’
"Chronicon syriacum" (1789). K. V. Z.
Kirsch [ki-], Johann Peter, kristen arkeolog och
kyrkohistoriker, ultramontan katolik, f. 1861
i Luxemburg, sedan 1890 teol. professor vid
universitetet i Fribourg i Schweiz, har utgifvit
en rad monografier särskildt till medeltidens
kyrkohistoria, en stor illustrerad populär
Geschichte der katholi-schen kirche (1903) och en ny
uppl. af Hergen-röthers "Handbuch der allgemeinen
kirchen-geschichte" (1902-09), f. n. den förnämsta
moderna katolska kyrkohistoriska handboken. I förening
med de Waal utger K. "Bömische quartal-schrift fur
altertumskunde". Hj. H-t.
Kirschehir [kir-], stad i turkiska vilajetet Angöra i
Mindre Asien, 140 km. s. ö. om Angöra. Omkr. 8,500
inv. Berömd mätt-tillverkning. Praktfull,
men förfallen seldschukisk medrese (högskola).
J. P. N.
Kirschner [ki’rj-], Aloysia (Lola), österrikisk
romanförfattarinna under pseudonymen O s s i p S c h
u b i n, f. 1854 i Prag, har tillbragt en stor del
af sitt lif på resor, men är numera bosatt på sitt
slott Bonrepos i Böhmen. Hon har författat ett mycket
stort antal romaner (Ehre, 1882; "Ära", 1883 och 1904;
Unter uns, 1884; "I vår krets", s. å.; Die geschichte
eines genies, s. å.; "Historien om ett snille",
s. å.; Gloria viclis, 1885; sv. öfv. s. å. och 1888;
Malocchio, s. å.; "Missljud", s. å.; Etiqiietle,
1889; Asbein, 1888, med fortsättningen Boris Lensky,
1889, m. fl.; öfv. äro vidare "Stella", 1887,
"Gcsa van Zuylen", 1891, "Ändtligen hemma", 1900,
"Under* fullmånens bann", 1901, och "Lycka", 1905),
af hvilka de tidigare anses representera höjdpunkten
af hennes iakttagelse och karakteristik. Hon skildrar
gärna internationella sällskap, konstnärlig bohem,
österrikiska militär- och adelsfamiljer. Ett
visst nervöst, feberaktigt, affek-teradt drag
gör sig märkbart i hennes alstring, där man
skönjer påverkan från George Sand och Tur-geniev.
&-n B-
Kirschwasser [ki’r{-], ty., ett slags likör,
som flerstädes i Tyskland beredes därigenom,
att man låter små svarta körsbär (ty. kirsche),
hvilkas kärnor icke afskilts, jäsa och sedan
destillerar den jästa vätskan. Destillatet,
som försättes med socker, innehåller en ytterst
ringa mängd blåsyra, som vid jäsningen bildats
ur körbärskärnorna, och får delvis därigenom sin
egendomliga smak. Kirschwasser förfalskas ofta,
i det att en blandning af utspädd sprit, socker
och bittermandelolja (naturlig eller konstgjord)
får föreställa den äkta, af körsbär beredda likören.
S. J-n.
Kirsedrank (af ty. kirsche, körsbär), gammalt svenskt
namn på körsbärsvin. Jfr Kirschwasser.
Kirskål (af ty. giersch), bot., namn på Aegopo-dium
podagraria.
Kirskänkling, sjöv., benämning på sneda
stag, som stötta vissa rundhult. Den torde
numera förekomma endast i sammanställningen
"klyfvarboms-stampdäfvertskirskänkling"
(vanligen en kortare järntross med tälja).
H. W-1.
Kirsteinska huset. Om teatern därstädes se Stockholms
teatrar.
Kirsten [ki-], dansk prinsessa, dotter till Knud
Lavard, äktade 1133 norske konungen Magnus Sigurdsson,
men blef kort därpå förskjuten, emedan hon hjälpte
sin farbroder Erik Emune på flykten, då hennes make
ämnade förråda honom till hans fiender. Om hennes
senare lefnadsödeu känner man ingenting. Omöjligen kan
hon vara den "liden Kirsten", som enligt folkvisan
förföres af en prins Buris och till straff dansas
och piskas ihjäl af sin broder, konung Valdemar.
E. Ebg.
Kirstenius. 1. Petrus K., läkare, filolog, f. 25
dec. 1577 i Breslau, d. 5 april 1640 i Uppsala,
erhöll sin läkarbildning vid flera tyska universitet
äfvensom i Holland och Frankrike, hvarvid hans
önskan att lära känna de gamle arabiske läkarnas,
särskildt Avicennas, skrifter gaf honom anledning
att utvidga sina redan förut ovanligt omfattande
språkstudier. Vid 24 års ålder promoverades han till
med. doktor i Basel och reste därefter i Italien,
Spanien, Frankrike m. fl. länder. Hemkommen till
Breslau, blef han rektor vid gymnasiet därstädes,
men måste snart för sjuklighets skull från-träda denna
befattning, hvarefter han hufvudsakligen sysselsatte
sig med medicinsk praktik och ett djupare studium
af arabiskan. Efter några år flyttade han öfver
till Preussen, där han senare blef känd af Axel
Oxenstierna. Denne anställde honom som sin läkare och
lät honom 1636 medfölja till Sverige. Där kallades han
s. å. till e. o. lif-medikus hos drottning Kristina
och vardt tillika professor i praktisk medicin i
Uppsala. - K. ansågs känna 26 språk och var större som
filolog än som läkare, i hvilken sistnämnda egenskap
han enligt sin egen bekännelse tillhörde Paracelsus’,
icke Galenos’ skola. Utom ett par medicinska afh.,
såsom De vero usu et abnsu medicince (Breslau, 1610;
2:a uppl. Uppsala, 1636), offentliggjorde K. under sin
vistelse i Breslau flera språkvetenskapliga arbeten,
förnämligast rörande åtskilliga på österländska
språk gjorda Öfversättningar af kristna urkunder. För
att kunna trycka sina språkliga skrifter i Uppsala
in-förskref K. från utlandet arabiska typer, något
som dessförinnan ej funnits i landet.
2. Johan Peter K., den förres son, hof-ingenjör,
fortifikationsofficer, f. 21 sept. 1617, d. 6
maj 1682, blef konduktör vid fortifikationen i
Livland 1644 och var sedan anställd vid Ewst skans’
byggnad. K. blef 5 maj 1653 hofingenjör med skyldighet
att undervisa K. M:ts pager i fortifikations-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
