Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klein, Ernst Ferdinand - Klein, Johann Adam - Klein, Bernhard Joseph - Klein, Julius Leopold - Klein, Kristian Sophus - Klein, Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Klein
234
praktiserande jurist, men blef 1791 professor i
Halle och 1800 öfvertribunalrättsråd i Berlin. K.,
som stod i främsta ledet bland de män, som i
slutet af 1700-talet reorganiserade det preussiska
rättsväsendet, författade bl. a. Grundsätze des
gemeinen deutschen peinlichen rechts (1796),
Grundsätze der natilrlichen rechtswissenschaft
(1797), i hvilka bägge arbeten spåras inverkan af
Kant, och System des preussisclien civilrechts (2
bd, 1801; ny, omarb. uppl. af Fr. och L. von Rönne,
1830-35) samt utgaf "Annalen der gesetzgebung und
rechtsgelehr-samkeit in den preussischen staaten"
(26 bd, 1788 -1809), "Sammlung merkwiirdiger
rechtsspriiche der juristenfacultät zu Halle" (8 bd,
1796-1802) och grundlade, i förening med Kleinschrod,
det berömda "Archiv fur criminalrecht" (1799), hvaraf
sista bandet utkom 1857.
Klein [klarjn], Johann Adam, tysk konstnär, f. 1792
i Nurnberg, d. 1875 i München, blef redan vid 8 år
satt i skola hos en ritlärare, Zwinger, kom sedan i
lära hos en kopparstickare, Gabler, reste 1811 till
Wien, där han ifrigt skildrade landt-folk och soldater
under de oupphörliga krigstågen, hvilka teckningar på
grund af sin utomordentliga noggrannhet ega icke ringa
betydelse för tidens kulturhistoria. 1815 återvände
han till Nurnberg, arbetade där med radernålen och
målade äfven i olja. Säkerhet i detaljen var därvid
hans hufvud-syfte, icke enheten och stämningen;
därför ha hans taflor - genrer, djur - blifvit torra
och hårda, under det att hans raderingar kunna sättas
vid sidan af de bästa. Han vistades från 1816 i Wien,
Italien, NUrnberg och från 1839 i München. Ett
hundratal af K:s raderingar utkom 1844-48, och
en sorg-fällig förteckning öfver alla hans verk,
räknande 366 raderingar, utgafs 1863 af Jahn. - K:s
yngre broder, Georg Gottfried Christian K. (f. 1805,
d. 1827), var en framstående kopparstickare.
C. E. N. (G-g N.)
Klein [kla’jn], Bernhard Joseph, tysk tonsättare,
f. 1793 i Köln, d. 1832 i Berlin, studerade från
1812 i Paris hos Cherubini, blef sedan musikdirektör
vid domen i Köln, kallades 1818 till Berlin för att
studera därvarande musikaliska institutioner och blef
1820 därstädes kompositionslärare vid det nybildade
k. institutet för kyrkmusik samt musikdirektör och
sånglärare vid universitetet. K. vann stort anseende
som kyrkokompositör. Berömda blefvo hans hymner och
motetter för mansröster. Vidare skref han oratorier
(Jephta, David, Job, Athalia), responsorier,
några operor, sonater, ballader, visor m. m.
A. L.*
Klein [kla’jn], Julius Leopold, tysk
litteraturhistoriker, dramatisk skald, f. 1810 i
Ungern, d. 1876 i Berlin, af judiska föräldrar,
studerade vid universitetet i Wien och sedan 1830 i
Berlin, där han blef med. doktor. K. uppgaf snart sin
lakar-praktik för att lefva af sin penna. Han blef
först teaterkritiker, därefter skådespelsförfattare
och litteraturhistoriker. - Endast några af K:s
dramer (Zenobia 1847, Strafford 1862, Heliodora 1867
m. fl.) kommo upp på scenen, och de försvunno snart
därifrån. Han sökte efterlikna Shakspere och gaf
liksom denne kraftiga uttryck åt lidelsen, men slog
ofta öfver till oformlighet, måttlös bildprakt och
bisarrt detaljmåleri. Böjelse för afvikelser från
ämnet och blixtrande paradoxer, kännetecknande för
hans dramatiska arbeten, framträda äfven i hans
ofulländade, intressanta verk Geschichte des dramats
(13 bd, 1865-76). K:s Dramatisclie werke (7 bd)
utgåfvos 1871-72. Jfr K. Gottschall, "J. L. K.,
ein essay" (i "Unsere zeit", 1876). (R-n B.)
Klein [kle’jn], Kristian Sophus, dansk statsman,
f. 17 aug. 1824 i Köpenhamn, d. 9 jan. 1900, blef
student 1840 och juris kandidat 1845. I 1848 års
grundlagstiftande riksförsamling var han sekreterare,
utnämndes 1854 till landsoverrets-assessor i
Viborg och flyttades 1857 i samma egenskap till
Köpenhamn samt blef 1862 ordförande i So- og
han-delsretten. Han var 1858-98 med några korta
afbrott medlem af folketingct. Hans be-gåfning och
vältalighet beredde honom snart en inflytelserik
ställning som en af det national-liberala partiets
mest framstående medlemmar. Synnerligen verksam
var K. vid utjämnandet af de politiska kriser, som
i nov. 1877 och maj 1882 framkallades af oenighet
mellan riksdagens båda ting. 1884 opponerade han sig
skarpt mot ministären Estrup, utan att dock sluta
sig till vänstern, och bibehöll denna position under
hela Estrups provisoriepolitik, som han förgäfves sökt
hindra. Genom denna själfständiga hållning ut-öfvade
han ej ringa inflytande i folketinget och var referent
i flera viktiga utskott. Den politiska förlikning,
som ingicks 1894, åtnjöt hans understöd. - 1872-75
var K. justitieminister i ministärerna Holstein och
Fonnesbech. I denna egenskap genomförde han den nya
författningen för Island 1874 och följde s. å. som
den förste ministern för Island konungen öfver till
ön vid dess tusenårsfest. Sedan 1877 var K. assessor
i Höjesteret, tills han 1891 blef öfverpresident i
Köpenhamn. Utom som riksdagsman och regeringsledamot
deltog K. i lagstiftningsarbetet i egenskap af medlem
af flera viktiga kommittéer (kommittén för en ny
stämpelpappers-lag, 1858-60, strafflagskommittén,
1859-64, kyrkokommittén, 1868-70, processkommittén,
1868 -76). Sedan 1872 tillhörde K. styrelsen för
de nordiska juristmötena och var 1875-87 dessas
ordf. liksom af de två skandinaviska kommittéerna för
växellag 1877-78 och för sjölag 1882-87. Slutligen
blef han 1893 ordf. i den nya kommittén för
rättsväsendets ordnande. Vid Uppsala universitets
jubelfest 1877 blef han juris hedersdoktor.
E. Ebg.
Klein [kle’jn], Vilhelm, dansk arkitekt, f. 6
mars 1835, har bl. a. uppfört frimurarlogen i
Helsingör, Industrif orening ens stora byggnad
i Köpenhamn, hvilken först inhyste den nordiska
industriutställningen 1872, och konstindustrimuseet
(1892-94) därstädes. K:s stora intresse för
fransk konst gaf sig till känna, då han 1888 för
K. Jacobsen ordnade den franska konstutställningen i
Köpenhamn. 1887 blef han professor. Han har nitiskt
arbetat för handtverkarnas vidare utbildning och
ledde själf 1868-76 sin egen handtverksskola; jämte
sin hustru
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
