Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 249-250 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Klemens 17. K. XIV (1769-74) - Klemens af Alexandria. Se Clemens Alexandrinus. - Klemens af Rom. Se Klemens, påfvar 1. - Klement, "Skeppar K.", dansk fribytare. Se Clement. - Klement, biskop. Se Drumev. - Klementina - Klementinerna - Klemis - Klemm, Gustav Friedrich - Klemming. 1. Gustaf Edvard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

249

Klemens af Alexandria-Klemming

250

Litt.: Langen, "Geschichte der römischen kirche von
Nikolaus 1. bis Gregor VII." (1892) och "Geschichte
der römischen kirche von Gregor VII. bis Innocenz
III." (1893), Hauck, "Kirchengeschichte Deutschlands",
III (1896), Jordan, "Les régistres de Clément IV"
(1893 ff.), de Chambrier, "Die letzten Hohenstaufen
und das papsttum" (1876), "Eegesta dementis V" (9 bd,
1885-92), Wenck, "Clemens V und Heinrich VII" (1882),
Lindner, "Deutsche geschichte unter den Habsburgern",
I (1890), Gregorovius, "Geschichte der stadt Kom im
mittelalter", VI (4:e uppl. 1893), Pastor, "Geschichte
der päpste seit dem ausgang des mittel-alters", I
(4:e uppl. 1901), IV : 2 (1-4 uppl. 1907), Valois,
"La France et le grand schisme", II (1896), Ranke,
"Die römischen päpste" (6:e uppl. 1874), Brosch,
"Geschichte des Kirchenstaats", I, II (1881, 1882),
Bildt, "Christine de Suéde et le conclave de Clément
X (1669-1670)" (1906), Nielsen, "Pavedemmet i
det nittende hundredaar", I (2:a uppl. 1895),
och Theiner, "Geschichte des pontifikats C:s
XIV." (1853). 1. Hj.H-t. 2-17. T. H-r.

Klemens af Alexandria. Se Clemens Ale-xandrinus.

Klemens af Rom. Se Klemens, påfvar 1.

Klement, "Skeppar K.", dansk fribytare. Se Clément.

Klement, biskop. Se D r u m e v.

Klementina (fr. démentine), prinsessa af
Sach-sen-Koburg, född prinsessa af Orleans, dotter
till konung Ludvig Filip, f. 3 juni 1817 i Paris,
d. 16 febr. 1907 i Wien, blef 1843 förmäld med prins
August af Sachsen-Koburg och hade med denne fyra barn,
af hvilka den yngste sonen, prins Ferdinand (se d. o.,
sp. 52-53), 1887 blef furste af Bulgarien. Hennes
energi och fäderneärfda klokhet jämte stora
förmögenhet gåfvo honom ett värdefullt bistånd vid
befästandet af hans osäkra ställning i Bulgarien.
H. B-n.

Klementinerna (lat. Clementlncc, grek. Ta
kle-mefntia), benämning på åtskilliga
grekiska och latinska skrifter, som utgöra
katolska öfverarbetningar från 4:e årh. af
judekristet-gnostiska (elkesaitiska 1. ebionitiska, se
d. o.) skrifter, sannolikt från slutet af 2:a årh. De
föregåfvos vara författade af apostla-lärjungen
Clemens Romanus (se Klemens 1) och gå därför under
namnet pseudoklementi-n e r n a. De voro mycket
spridda och lästa. Tre delar föreligga: 1) Homilice
XX dementis i en grekisk redaktion från 4:e årh.,
kanske det första försöket att öfverflytta den
hedniska äfventyrsroma-nen på kristendomens mark,
skildrar aposteln Petrus’ märkliga reseöden och
disputationer med Simon Magern, som får representera
den hatade hed-nakristna gnosticismen, framför allt
Marcion; händelser ur Clemens’ egen familjehistoria
äro inväfda.

2) 10 böcker Recognitiones dementis, bevarade i en
latinsk öfv. af Eufinus, ha mera didaktiskt
innehåll, och den katolska öfverarbetningen
af de ebio-nitisk-gnostiska lärorna framträder
tydligare; Petrus’ öden äro äfven här centrum.
Urkällan för både homilierna och rckognitionerna
torde ha varit densamma och hetat Praxeis Petru
(Petri predikningar).

3) Epitomce äro två värdelösa grekiska utdrag ur
homilierna. Se Meyboom, "De Clemens Romanus", I
(1902), H. Waitz, "Die pseudoklementinen"
(1904), W. Boussets art. i "Göttingische gelehrte
anzeigen" 1905 och A. Harnack, "Lehrbuch der
dogmengeschichte", I (4:e uppl. 1909-10).

Hj. H-t.

Klemis (fi. Le’mi), imperiellt pastorat af 2:a kl.,
Villmanstrands kontrakt, Nyslotts stift, Finland,
Viborgs län, Lappvesi härad och domsaga. Areal
208 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,824 pers.
(1908).

Klemm, Gustav Friedrich, tysk
kulturhistoriker, f. 1802, d. 1867, var överbibliotekarie
i Dresden 1852-64. Hans hufvudverk är
Allgemeine culturgeschichte der menschheit (10 bd,
1843-52); som ett slags supplement därtill kan
man anse Freundschaftliche briefe (1847; 2:a uppl.
1850). Bland K:s öfriga arbeten må nämnas Attila
nach der geschichte, sage und legende (1827)
och Handbuch der germanischen alterthumskunde
(1835). En rikhaltig samling af etnografiska och
kulturhistoriska föremål, hvilken K. hopbragt, togs
1870 till grundstomme för Leipzigs etnografiska
museum. - K:s broder, bokförläggaren
Heinrich K., f. 1818, d. 1886, bildade en stor samling
inkunabler, som 1885 inköptes för att blifva
grundstommen till Buchgewerbemuseum i Leipzig.


Klemming. 1. Gustaf Edvard K.,
bokkännare, urkundsutgifvare, f. 5 sept. 1823 i Stockholm,
d. 31 aug. 1893 på Kesäter i Södermanland. De i
fädernehemmet bildade bok-, mynt- och
konstsamlingarna tände hos K.
en osläcklig kärlek för
samlingar af denna art.
Hans ungdom förflöt
under en af en senare
samlargeneration
bittert saknad tid, då man
ännu med begränsade
tillgångar kunde samla
litterära dyrbarheter i
mängd, hvilka nu
endast i sällsynta fall
erbjudas bokvännen.
Därtill fordrades mindre
penningar (dem K. icke
hade godt om) än en
honom alldeles egen, outtröttlig ihärdighet och
förmåga att aldrig släppa ett gynnsamt tillfälle ur
händerna. Litteraturen hopade skatter i den unge
samlarens sköte; det kom snart en tid, då han själf
skulle rikta den. Mellan de år då K. blef
student i Uppsala (1841) och då han aflade
kansliexamen (1846) arbetade han i Kungl. biblioteket
och började sin litterära verksamhet. Å det då
nyligen bildade Svenska fornskriftsällskapets vägnar
utgaf han "Flores och Blanzeflor, en kärleksdikt
från medeltiden" (1844), och han utgaf sedermera
28 band af nämnda sällskaps skrifter, bl. a. "Svenska
medeltidens bibelarbeten" (2 bd, 1848-55),
"Skråordningar" (1856), "H. Birgittas uppenbarelser"
(5 bd, 1857-84), "Svenska medeltidens
rimkrönikor" (3 delar, 1865-68), "Själens tröst"
(1871- 73), "Klosterläsning" (1877-78), "Svenska
medeltids-postillor" (3 dlr, 1879-92), "Svenska
medeltids dikter och rim" (1881-82), "Läke- och
örteböcker från Sveriges medeltid" (1883-86),
"Prosadikter från Sveriges medeltid" (1887-89)
m. fl. Då han 1856 blef t. f. amanuens i Kungl.
biblioteket i Stockholm, skänkte han dit sina
litteratursamlingar. Sålunda tillkom bl. a. den särdeles rika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>