Print (PDF) - On this page / på denna sida - Klemens 17. K. XIV (1769-74) - Klemens af Alexandria. Se Clemens Alexandrinus. - Klemens af Rom. Se Klemens, påfvar 1. - Klement, "Skeppar K.", dansk fribytare. Se Clement. - Klement, biskop. Se Drumev. - Klementina - Klementinerna - Klemis - Klemm, Gustav Friedrich - Klemming. 1. Gustaf Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Klemens af Alexandria-Klemming
250
Litt.: Langen, "Geschichte der römischen kirche von
Nikolaus 1. bis Gregor VII." (1892) och "Geschichte
der römischen kirche von Gregor VII. bis Innocenz
III." (1893), Hauck, "Kirchengeschichte Deutschlands",
III (1896), Jordan, "Les régistres de Clément IV"
(1893 ff.), de Chambrier, "Die letzten Hohenstaufen
und das papsttum" (1876), "Eegesta dementis V" (9 bd,
1885-92), Wenck, "Clemens V und Heinrich VII" (1882),
Lindner, "Deutsche geschichte unter den Habsburgern",
I (1890), Gregorovius, "Geschichte der stadt Kom im
mittelalter", VI (4:e uppl. 1893), Pastor, "Geschichte
der päpste seit dem ausgang des mittel-alters", I
(4:e uppl. 1901), IV : 2 (1-4 uppl. 1907), Valois,
"La France et le grand schisme", II (1896), Ranke,
"Die römischen päpste" (6:e uppl. 1874), Brosch,
"Geschichte des Kirchenstaats", I, II (1881, 1882),
Bildt, "Christine de Suéde et le conclave de Clément
X (1669-1670)" (1906), Nielsen, "Pavedemmet i
det nittende hundredaar", I (2:a uppl. 1895),
och Theiner, "Geschichte des pontifikats C:s
XIV." (1853). 1. Hj.H-t. 2-17. T. H-r.
Klemens af Alexandria. Se Clemens Ale-xandrinus.
Klemens af Rom. Se Klemens, påfvar 1.
Klement, "Skeppar K.", dansk fribytare. Se Clément.
Klement, biskop. Se D r u m e v.
Klementina (fr. démentine), prinsessa af
Sach-sen-Koburg, född prinsessa af Orleans, dotter
till konung Ludvig Filip, f. 3 juni 1817 i Paris,
d. 16 febr. 1907 i Wien, blef 1843 förmäld med prins
August af Sachsen-Koburg och hade med denne fyra barn,
af hvilka den yngste sonen, prins Ferdinand (se d. o.,
sp. 52-53), 1887 blef furste af Bulgarien. Hennes
energi och fäderneärfda klokhet jämte stora
förmögenhet gåfvo honom ett värdefullt bistånd vid
befästandet af hans osäkra ställning i Bulgarien.
H. B-n.
Klementinerna (lat. Clementlncc, grek. Ta
kle-mefntia), benämning på åtskilliga
grekiska och latinska skrifter, som utgöra
katolska öfverarbetningar från 4:e årh. af
judekristet-gnostiska (elkesaitiska 1. ebionitiska, se
d. o.) skrifter, sannolikt från slutet af 2:a årh. De
föregåfvos vara författade af apostla-lärjungen
Clemens Romanus (se Klemens 1) och gå därför under
namnet pseudoklementi-n e r n a. De voro mycket
spridda och lästa. Tre delar föreligga: 1) Homilice
XX dementis i en grekisk redaktion från 4:e årh.,
kanske det första försöket att öfverflytta den
hedniska äfventyrsroma-nen på kristendomens mark,
skildrar aposteln Petrus’ märkliga reseöden och
disputationer med Simon Magern, som får representera
den hatade hed-nakristna gnosticismen, framför allt
Marcion; händelser ur Clemens’ egen familjehistoria
äro inväfda.
2) 10 böcker Recognitiones dementis, bevarade i en
latinsk öfv. af Eufinus, ha mera didaktiskt
innehåll, och den katolska öfverarbetningen
af de ebio-nitisk-gnostiska lärorna framträder
tydligare; Petrus’ öden äro äfven här centrum.
Urkällan för både homilierna och rckognitionerna
torde ha varit densamma och hetat Praxeis Petru
(Petri predikningar).
3) Epitomce äro två värdelösa grekiska utdrag ur
homilierna. Se Meyboom, "De Clemens Romanus", I
(1902), H. Waitz, "Die pseudoklementinen"
(1904), W. Boussets art. i "Göttingische gelehrte
anzeigen" 1905 och A. Harnack, "Lehrbuch der
dogmengeschichte",I(4:euppl. 1909-10). Hj.H-t.
Kle^is (fi. Lefmi), imperiellt pastorat af 2:a kl.,
Villmanstrands kontrakt, Nyslotts stift, Finland,
Viborgs län, Lappvesi härad och domsaga. Areal 208
kvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,824 pers. (1908).
Klemm, Gustav Friedrich, tysk kulturhistoriker,
f. 1802, d. 1867, var överbibliotekarie i Dresden
1852-64. Hans hufvudverk är Allge-meine cultur
geschichte der menschheit (10 bd, 1843-52);
som ett slags supplement därtill kan man anse
Freundschaflliche briefe (1847; 2:a uppl. 1850). Bland
K:s öfriga arbeten må nämnas Attila nach der
geschichte, sage und legende (1827) och Handbuch der
germanischen alterthumskunde (1835). En rikhaltig
samling af etnografiska och kulturhistoriska föremål,
hvilken K. hopbragt, togs 1870 till grundstomme
för Leipzigs etnografiska museum. - K:s broder,
bokförläggaren Heinrich K., f. 1818, d. 1886, bildade
en stor samling inkunabler, som 1885 inköptes för att
blifva grundstommen till Buchgewerbemuseum i Leipzig.
Klemming. 1. Gustaf Edvard K., bokkännare,
urkundsutgifvare, f. 5 sept. 1823 i Stockholm,
d. 31 aug. 1893 på Kesäter i Södermanland. De i
fädernehemmet bildade bok-, mynt- och konstsamlingarna
tände hos K. en osläcklig kärlek för samlingar
af denna art. Hans ungdom förflöt under en af
en senare samlargeneration bittert saknad tid,
då man ännu med begränsade tillgångar kunde samla
litterära dyrbarheter i mängd, hvilka nu endast i
sällsynta fall erbjudas bokvännen. Därtill fordrades
mindre penningar (dem K. icke hade godt om) än en
honom alldeles egen, outtröttlig ihärdighet och
förmåga att aldrig släppa ett gynnsamt tillfälle
ur händerna. Litteraturen hopade skatter i den unge
samlarens sköte; det kom snart en tid, då han själf
skulle rikta den. Mellan de år då K. blef student
i Uppsala (1841) och då han aflade kansliexamen
(1846) arbetade han i Kungl. biblioteket och började
sin litterära verksamhet. Å det då nyligen bildade
Svenska fornskriftsällskapets vägnar utgaf han "Flores
och Blanzcflor, en kärleksdikt från medeltiden"
(1844), och han utgaf sedermera 28 band af nämnda
sällskaps skrifter, bl. a. "Svenska medeltidens
bibelarbeten" (2 bd, 1848-55), "Skråordningar" (1856),
"H. Birgittas uppenbarelser" (5 bd, 1857-84), "Svenska
medeltidens rimkrönikor" (3 delar, 1865-68), "Själens
tröst" (1871- 73), "Klosterläsning" (1877-78),
"Svenska me-deltids-postillor" (3 dlr, 1879-92),
"Svenska medeltids dikter och rim" (1881-82),
"Lake- och örteböcker från Sveriges medeltid"
(1883-86), "Prosadikter från Sveriges medeltid"
(1887-89) m. fl. Då han 1856 blef t. f. amanuens
i Kungl. biblioteket i Stockholm, skänkte han dit
sina litteratursamlingar. Sålunda tillkom bl. a. den
särdeles rika
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
