Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kleomenes. 1, son af Anaxandridas - Klepsydra - Kleptoman. Se Kleptomani. - Kleptomani - Kleran (Klädran, Klådran), zool. Se Talltrasten. - Klercker, af - Kleresi, likbetydande med klerus (se d.o.). - Klerikal (se Klerus) - Klerk - Klerucher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Kleptoman-Klerucher
262
o. s. v.) begagnades till tidens mätande. I det öfre
af två kärl hälldes en viss mängd vatten, hvilken
småningom neddroppade (liksom stal sig ned) i det
undre. Klepsydran öfverensstämde således väsentligen
med senare tiders "timglas". (G. H-r.)
Kleptoman. Se Kleptoman i.
Kleptomani (af grek. kle’ptéln, stjäla, och mani’a,
vansinne), sjuklig drift att stjäla, förekommer
som ett tecken till höggradig degeneration dels
hos individer, som äfven i andra afseenden förete
sjukliga drag, dels ock hos personer, som i öfrigt
äro åtminstone skenbart friska. Den åt sjukdomen
hemfallne, kleptomanen, är lätt att skilja från en
vanlig tjuf därigenom, att driften att stjäla oftast
är alldeles oemotståndlig, förorsakande den högsta oro
och ångest, om den ej blir tillfredsställd, vidare
däruti, att oftast själfva stölden, handlingen i
och för sig, lockar mer än det stulna föremålet, som
vanligen bortkastas eller undangömmes, och slutligen
däri, att tjufbegäret ofta är riktadt endast på
ett visst slag af föremål. Somliga tillegna sig
endast böcker, andra handskar, skodon, underplagg
och toalettföremål m. m. med påfallande förkärlek
för vissa saker. I dessa fall ligger stundom en
erotisk förvillelse (perversitet) bakom kleptomanens
åtgöranden, ty det händer icke sällan, att de sexuella
känslorna och begären rikta sig mot vissa föremål och
saker, som indirekt hänföra sig till köns-lifvet,
t. ex. kvinnliga linnepersedlar, skodon m. m.,
hvilka föremål i hemlighet och på olofliga vägar
åt-kornmas. Någon gång kan kleptomanien ha sin
rot i en viss samlarmani, ehuru den senare oftare
förekommer utan öfverskridande af eganderättens
råmärken. Kleptomanien är alldeles oberoende
af social och ekonomisk ställning, ja man finner
oftast kleptomanerna bland de rike och inom de högre
samhällslagren och troligen oftare bland kvinnor än
bland män. Hos kvinnor kunna dessa degenerations-drag
anfallsvis påkomma i sammanhang med hafvan-deskap,
menstruation o. s. v. Tjufnadsdriften kan .vara svår
och otacksam att behandla, men hvad som alltid bör
försökas är ett psykoterapeutiskt förfaringssätt med
eller utan hypnos. G-s.
Kleran (Kl ad rån, Klå d rån), zool. Se Talltrasten.
Klercker, a f, svensk-finska adliga ätter,
som anses vara af samma stam som de nu utdöda
adliga och friherrliga ätterna C l e r c k,
härstamma från Karl Natanael Klerck (se nedan),
som 1780, då öfverstelöjtnant, adlades med namnet
a f K. och 1809 upphöjdes i friherrligt stånd,
samt dennes broder, dåv. löjtnanten Adolf Klerck
(f. 1746, framstående artilleriofficer, led. af
Krigsvet. akad., d. som generalmajor 1818), hvilken
1787 adlades och adopterades på sin broders adliga
nummer. Af den förres afkomlingar immatrikuleradcs
1818 en gren på finska riddarhuset och utdog på
svärdssidan 1868. Hans svenska gren hade redan 1848
utslocknat på svärdssidan. En yngre broder till
de båda of van-nämnde, majoren i flottorna Gustaf
Fredrik Klerck (f. 1751, lod. af Krigsvet. akad.,
d. utan att efterlämna barn 1812), adlades 1801 och
adopterades på brödernas nummer.
Karl Natanael a f K. (se ofvan), friherre, krigare,
f. l nov. 1734 i Kågeröds prästgård i Skåne, d. 18
april 1817 i Stockholm, blef student i Lund 1748,
men afbröt snart sina började teolo-
giska studier och ingick 1751 i armén som
frivillig vid fortifikationen. Sedan han 1757
blifvit antagen till konduktör där och under
A. Ehrensvärds ledning tjänat i Pommerska kriget
(1757-62), avancerade han raskt. 1770 blef han
kapten, 1775 major vid arméns flotta samt 1779
premiärmajor vid flottans sjöartilleriregemente
och öfverstelöjtnant i armén. 1776 hade K. fått i
uppdrag att anställa sjörekognosceringar i Finland
för att med ledning af dem uppgöra en säker plan
till landets försvar. Han egnade sig under en lång
följd af år med stort nit åt detta arbete, hvars
frukter bl. a. framträdde i ett stort kartverk, som
inlämnades till regeringen. Under kriget 1788-90 var
K. en af Gustaf III:s mest använda officerare. Åren
1791-95 och 1797-1801 var K., med bibehållande af
chefskapet öfver rekognosceringsverket, kommendant
på Sveaborg. Då kriget utbröt 1808, egde han som
t. f. kommendant under fältmarskalken Klingspors
tjänstledighet att vidtaga nödiga åtgärder för
ordnandet af försvaret. Den 73-årige gubben ådagalade
därvid i hög grad mod och beslutsamhet. Armén
uppbådades, fästningsverken sattes i stånd, och
invånarnas offervillighet togs med framgång i
anspråk. Enligt K:s försvarsplan skulle man vid
gränsen söka hindra fiendens framträngande; men
om detta visade sig omöjligt, skulle hela armén
sammandragas i närheten af Tavastehus för att där
leverera en af görande batalj. Då redan allt var
färdigt till batalj, anlände fältmarskalken Klingspor,
som gaf befallning om reträtt. Sedan Klingspor i
sept. 1808 erhållit af sked, antogs K., då general af
infanteriet, till arméns befälhafvare. Han afslöt 19
nov. konventionen i Olkijoki, men entledigades efter
regementsförändringen i Stockholm. K. förordnades
1809 till ordf. i k. krigshofrätten.
M. G. S.
Kleresi, likbetydande med klerus (se d. o.).
Klerikäl (se Klerus), som hör till katolska
prästerskapet; som främjar dettas intressen, påfligt
sinnad. - K l e r i k a l i;sm, sträfvan att bevara
eller öka, särskildt den katolska, kyrkans inflytande
i det offentliga lifvet; politisk ytterlighetsriktning
med sådan sträfvan.
Klerk (grek. kleriko’s), medlem af klerus (se
. d. o.); i Frankrike äfven skrifvare hos en
advokat o. s. v.; biträde hos en skeppsklarerare
1. skeppsmäklare (se Waterclerk).
Klerucher (grek. kleruchoi, lottinnehafvare, af
kléros, lott, och stammen i e’chein, hafva) kallades
i det forna Aten de medborgare, som i underkufvade
länder erhöllo anvisning på jordbesittning
(kleros). Ett på sådant sätt, under ledning af någon
ansedd medborgare som a p o i k i s t (apoikistes,
grundläggare), grundadt nybygge kallades en kleruchl
(kleruclii’a). Detta slag af kolonisation blomstrade i
synnerhet kring midten af 5:e årh. f. Kr. Egendomligt
för de attiske klerucherna, till skillnad från andra
grekiska kolonister, var, att de fortfarande
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
