- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
279-280

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klinger, Friedrich Maximilian von - Klinger, Max

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

Klinger

280

stod han från 1801 åter i brefväxling. - K. var en
| den ifrigaste och mest uthållige förkunnare af
Rous-seaus naturevangelium. I början stormande och
rebellisk i lif och diktning, mognade han småningom
till manlig sans, utan att någonsin uppgifva något af
sin starka idealism, men slöt sig med tiden alltmera
inom sig själf i stoiskt världsförakt. K. skref sina
dramer på prosa. I dem, som författades före 1780,
framträdde ett måttlöst braskande med öfver-svallaude
lifskraft och en upprorisk äflan att nedbryta
den sociala, sedliga och konstnärliga traditionens
skrankor. Med förkärlek tecknas brottsliga eller svaga
furstar, politiska revolutionärer och emancipe-rade,
starka kvinnokaraktärer. Särskildt gärna skildrar
han sådana karaktärer, som genom någon brottslig
gärning brutit med samhället, men innerst äro
ädla naturer. Mest betydande bland dessa dramer
äro Sturm und dräng (1776), som gaf sitt namn åt
hela det vittra tidsskedet i Tyskland, samt Die
zwillinge (s. å.). Under sin första tid i Ryssland
fullföljde K. sitt dramatiska skriftställen, men
i en mera dämpad ton, såsom bl. a. det historiska
dramat Konradin (1784), Damokles (1790) och Medea
anf dem Kaukasus utvisa. Större betydelse ha dock
hans 1791-1805 skrifna episk-didaktiska romaner,
som röra sig om stora politiska och sociala frågor,
brännmärka världsligt och andligt tyranni, patologiskt
blotta samhällets lyten och afhandla medlen för
deras botande. Bland dessa romaner märkas Fausts
leden, thaten und höllenfahrt (1791; "Doktor Fausts
lefverne, gerningar och helvetesfärd", 1801, hvilken
öfversättning, verkställd af E. M. Lindströmer,
föranledde ett för tidsförhållandena betecknande
tryckfrihetsåtal), Geschichte Raphaels de Aqvillas
(1793; "Rafael de Aqvilas", 1798-99), Geschichte
Giafars des barmeciden (1792; "Dscha-far", 1821),
Die reisen vor der sundfiuth (1795; "Resor före
syndafloden", 1799), Der Faust der morgenländer
öder wanderungen Ben Hafis (1797; "österländernas
Faust", 1831) samt slutligen K:s tre bästa verk:
Geschichte eines teutschen der neue-sten zeit
(1798), Der welimann und der dichter (s. å., i
dialogform) och Betrachtungen und gedan-ken iiber
verschiedene gegenstände der welt und literatur
(1802-05). De sistnämnda tre arbetena tillhöra den
tyska litteraturens haltrikaste, men föga kända
verk. Man har antagit, att några af K:s fatalistiska
verk haft inflytande på Almquist, men detta är ej
säkert. K:s Gesammelte werke utgåfvos i 12 bd 1809-15
(2:a uppl. 1842); ett urval af dessa utkom 1878-80
(8 bd). Litt.: Erdmann, "tlber K:s dramatische
dichtungen" (1877), E. Schmidt, "Lenz und K. Zwei
dichter der geniezeit" (1878), och M. Rieger,
"F. M. Klinger. Leben und werke" (2 bd, 1880-96).
(K. W-g.)

Klinger, Max, tysk konstnär, f. 18 febr. 1857 i
Leipzig, blef 1873 elev af K. Gussow i Karlsruhe
och följde läraren till Berlin 1875. Där målade han
1877 oljetaflan Promenerande (en man, omringad af
fyra banditer på en ödslig väg utanför Berlin) och
utställde därjämte 1878 en uppseendeväckande serie
af 8 pennteckningar öfver temat Kristus. Vid denna
tid började K. egna sig åt radering. Redan i sina
första etsningar, Raderade skisser (8 blad, 1878-
79), Räddningar af Ovidius’ offer (15 blad, 1879)
Eva och framtiden (1880), Intermezzi (12 blad, 1880),
Amor och Psyche (46 blad, 1880) samt

utom Tyskland, är

Parafras öfver fijndet af en handske (1880), röjde
K. utomordentlig begåfning som grafiker och genialisk
konstnärlig individualitet. Det största inom den
moderna tyska konsten, Menzels kraftiga realism och
Böcklins yppiga fantasi, har befruktande inverkat
på K:s djupa originalitet. Vistelse i andra länder
(i Bru-xelles 1879, München 1880, Paris 1883-86, Rom
1888-93) har bidragit till hans utbildning. Sedan
1893 är K. bosatt i Leipzig. Han mottog professors
titel 1897, men har afslagit erbjudande af akademisk
lärarbefatt-ning. Han har erhållit många utmärkelser
inom

medlem af akademierna i München (1891), Berlin (1894)
och Stockholm (1897). Hans gravyrverk (inemot 300
blad) äro utom de ofvan nämnda: Landskap (4 blad),
Ett lif (20 blad, 1881-84), Dramer (10 blad, 1881-83),
En kärlekshistoria (10 blad,’ 1879-87), Vom tode. I
(10 blad, 1881-89), Vom tode. U (12 blad, 1885-97)
och Brahmsphantasie (41 blad, 1894), hvarjämte han
utfört en mängd enstaka blad, exlibris, illustrationer
samt 4 reproduktioner efter taflor af Böcklin. 1907
utkom Epithalamia, 15 pennteckningar i heliogravyr.

Som målare uppträdde K. vidare med Sändebuden (en
tropisk strandbild med groteska fåglar, 1882), Afton
(lekande ungdom i ett landskap, s. å.), Landskap med
centaurer, tritoner, najader, 15 dekorativa målningar,
utförda för en villa i Steglitz 1883 (nu i Berlins
nationalgalleri och i Hamburgs kunst-halle), Paris’
dom, 1887 (Wiens moderna galleri) - här liksom i
flera följande verk omger han målningen med ramverk
i polykrom plastik med figurer i relief -, den
osökta och gripande Pietå (1890, Dresdengalleriet),
Korsfästelsen (1891, museet i Hannover), den
af Böcklins hafsbilder påverkade Siren samt Vid
stranden (1892), L’heiire bleue (badande kvinnor i den
lätta skymningen efter solnedgången, 1890, Leipzigs
museum), den stora kompositionen Kristus i Olympen
(1897, Wiens moderna galleri). Hans senaste verk på
detta område är en 1909 fullbordad stor väggmålning
i Leipzigs universitet, en allegori öfver grekisk
filosofi och diktning. Inom måleriet komma likväl
de verkligt starka sidorna i hans konstnärskap minst
till sin rätt.

I midten af 1880-talet började K. försöka sig
äfven som skulptör, gjorde 1886 utkast till en
Beethoven-staty, debuterade inför offentligheten
med en liten Danserska i brons, fullbordade 1894
Salome (half-figur i marmor af olika färger) och
1895 Kassandra (likaledes half figur af polykrom
marmor). Statyen Badande flicka (1898) tillhör
liksom de båda föregående Leipzigs museum. 1899
följde Amfitrite (polykrom kvinnostaty utan armar,
Berlins nationalgalleri). 1902 fullbordades Beethoven
(sittande, öf-verkroppen naken, ett draperi kastadt
öfver nedre delen, med flera lätt antydda bifigurer,
det hela ut-fördt af olika, färgrika och dyrbara
materialier - i

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free