Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knudsen, Kristofer - Knudsen, Aanon Gunnar - Knudsen, Jakob Kristian Lindberg - Knudshoved - Knuds Skytte - Knudtzon, norsk, från Slesvig före 1770 inflyttad släkt. - Knudtzon, 1. Hans Karl - Knudtzon, 2. Nicolai Henrik - Knudtzon, Jörgen Alexander - Knufis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misshag bland diplomaterna och de gamle unionsvännerna,
O. A. Ö.
Knudsen, Aanon Gunnar, norsk industri-idkare,
politiker, f. 19 sept. 1848 i Östre Moland vid
Arendal, hade studerat vid utländska läroanstalter
och verkstäder, då han jämte brodern Jörgen Kristian
K., (f. 1843, flera gånger stortingsman, tillhörande
högern) öfvertog faderns skeppsrederi och skeppsvarf
i Porsgrund. 1881 flyttade K. sin stora affär,
omfattande en rad industriella anläggningar, till
Borgestads gård i Gjerpen (nära Skien) och är därjämte
intresserad i många större företag. Han har varit
radikal och protektionistisk stortingsrepresentant
för Bratsberg 1891-97, 1900-02 och sedan 1906 samt
därunder varit led. i en rad stortingskommittéer,
bl. a. ordf. i den speciella kommitté (1894), som
utarbetade förslag till särskildt konsulatväsen för
Norge. Dec. 1901-okt. 1902 var han medlem af Blehrs
ministär och inträdde 11 mars 1905 som finansminister
i Michelsens, men afgick efter unionens upplösning
31 okt. s. å., då han som republikan ej ville
vara med om att förbereda nytt kungaval. 1906
blef han medlem af stortingets presidentkollegium
och var en bland ledarna af "den konsoliderade
vänstern", som opponerade sig mot Lövlandska
"samlingsministären". När denna ej längre kunde
stödja sig på nödig majoritet, bildade K. 18 mars
1908 regering, som med honom själf som statsråd och
chef för finansdepartementet och J. Castberg som
justitieminister fick statssocialistisk prägel,
starkt framträdande särskildt i lagarna om
utnyttjande af och makt och myndighet öfver landets
naturrikedomar. Mot denna politik höjdes opposition i
en ny gruppering af partierna, och vid valen 1909 fick
ministären ej majoritet. Då stortinget sammanträdde,
afgick K :s ministär l febr. 1910 för en af V. Konow
bildad ny regering. O. A. ö.
Knudsen, Jakob Kristian Lindberg,
dansk författare, f. 14 sept. 1858 på Rödding i
Slesvig, där hans far var högskoleföreståndare,
och erhöll en grundtvigiansk uppfostran. 1881 vardt
han teol. kand., hvarefter han i nio år verkade
som lärare vid Askovs folkhögskola. 1890-97 var
han präst för en ’valgmenighed’ i närheten af
Randers. Sitt författarskap inledde han med dikten
Bengt Kongebroder (1884) och skådespelet Cromwells
datter (1891), utgaf 1893 en samling grundtvigianska
föredrag och 1898 berättelsen Et gjensyn. Sedan
han tagit farväl af sin prästerliga anställning,
har han kunnat egna sig åt skriftställeriet med
större intensitet och utan att känna sig bunden
af yttre hänsyn. Redan den stora romanen Den gamle
præst (1899) väckte mycken uppmärksamhet genom sin
gripande skildring af religiösa själskriser. De två
samtidsromanerna Gjæring (1901) och Afklaring (1902)
ge en fast och bitande kritik i gammalgrundtvigiansk
och konservativ anda af den moderna folkhögskolan och
en hel del andra nutidsförhållanden. Sind (1903), en
bred och mäktig roman från det danska allmogelifvet,
K:s törhända förnämsta diktverk, behandlar originellt
och storslaget brottets psykologi; boken ger på samma
gång en mängd kraftiga scener från samhällsklasserna
på danska landsbygden. Efter ett religiöst epos,
Jomfru Maria (1904), fortsatte han åter sitt
prosaförfattarskap med For livets skyld (1905;
"För lifvets skull", s. å.), Inger (1906),
Fremskridt (1907), Livsfilosofi (s. å.) och Lærer Urup
(1909; "En folkskolelärare", 1910), genom hvilka han
befäst sin ställning som en själfständig och allvarlig
moralist, mycket kritiskt sinnad mot parlamentarismen,
maskintekniken och mångfaldiga andra moderna åsikter
och synpunkter. Se H. Nielsen, "Möderne litteratur"
(1904). R-n B. ,
Knudshoved, sydligaste spetsen af den lilla
halfön, Österö, hvilken på Fyns östra kust
skjuter ut i Stora Belt och därifrån skiljer
Nyborgs fjord. Järnvägen från Nyborg sträckes ut
till K., som är station för isbåtstrafiken mellan
Korsör och Fyn. - Ett annat K. är en 15 km. lång,
smal landtunga, som från Vordingborg bukt på
södra Själland skjuter ut i Smaalandshavet
och v. ut fortsattes af ett stenref, K.-rev.
E. Ebg.
Knud Skytte, pseudonym för danske författaren
J. Nielsen.
Knudtzon, norsk, från Slesvig före 1770 inflyttad
släkt. 1. Hans Karl K., affärsman, f. 1751 i
Bredsted (Slesvig), d. 1823 i Trondhjem, utöfvade
omfattande verksamhet, då under krigsåren och
den dyra tiden i århundradets början stora kraf
ställdes på hans offervillighet och administrativa
skicklighet. Han representerade Trondhjem i det
utomordentliga stortinget 1814 och var medlem af den
hyllningsdeputation, som i dec. s. å. afgick till
Stockholm, I socialt hänseende representerade han en
stadskultur, starkt påverkad af britternas andliga
odling och liberalism.
2. Nicolai Henrik K., sonson af den föregåendes
broder Nicolai Henrik K. (f. 1757, d. 1852),
affärsman, "Norges största affärsgeni i 19:e årh.",
f. 26 jan. 1816 i Kristiansund, d. där 28 jan. 1895,
trädde 1837 i spetsen för den af farfadern grundade,
af fadern utvidgade affären, som han själf dref upp
till en af landets förnämsta, särskildt för export af
klippfisk, och med hans handelsrörelse som centrum
blef Kristiansund en af landets mest betydande
exporthamnar, l o. 2. O. A. Ö.
Knudtzon, Jörgen Alexander, assyriolog,
f. 9 sept. 1854 i Trondhjem, filos. doktor vid
Kristiania universitet 1889, gjorde fleråriga
forskningsresor utomlands, blef stipendiat 1894 med
skyldighet att hålla föreläsningar i assyriologi och
e. o. professor i semitiska språk 1907. Hans förnämsta
vetenskapliga skrifter äro Om det saakaldte perfektum
og imperfektum i hebraisk (1889), Zur assyrischen
und allgemein semitischen grammatik (i "Zeitschrift
für assyriologie", 1891 -92), Assyrische gebete
an den sonnengott (1893), Ergebnisse einer
kollation der El-Amarna-tafeln (1899), Die zwei
Arzawa-briefe (1902) och Die El-Amarna-tafeln (1908).
D-M.
Knufis (grekisk form af egyptiska Chnum), egyptisk
gud, hvars hufvud har formen af en vädurs med
utstående horn - i motsats mot Amon, som också
har
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
