Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knutsgillen - Knutskrift - Knutstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
427
död 1131), Själlands skyddshelgon. Äldst voro
kungliga Knutsgillet i Odense och det hertigliga i
Ringsted. Som de två nämnda grupperna af gillen hade
samma syften (de afsågo inbördes skydd, understöd
och rättskipning) och upptogo åtskilligt från
hvarandra, föll med tiden i glömska, hvilketdera
helgonet ursprungligen varit hvarje särskildt gilles
skyddspatron. I Skåne ha med visshet Knutsgillen
funnits i Skanör (sannolikt det äldsta), Falsterbo,
Landskrona, Tomarp (Kristianstads län), Malmö, Lund
och Ystad. De synas ha haft en gemensam öfverstyrelse
med "generalsynod" i Skanör. Genom reformationens
stormar bortsopades nästan alla de religiös-sociala
gillena (grundvalen för dessa var ju helgondyrkan). Af
de återstående, delvis efter tidens kraf omdanade,
var Knutsgillet i Malmö, som antagligen var kungligt,
mest ansedt. Dokumentariskt omnämnes det första
gången i Valdemar IV :s privilegier för Malmö 1360,
men är säkerligen äldre; de äldsta protokollen börja
med år 1400. Utom en högste styresman, praepositus
("skråprosten", för det religiösa), en senator eller
ålderman (för de världsliga angelägenheterna),
en skrifvare och 6 praeparatores (gärdesmän, för
gillesfesterna) fanns ett särskildt slags ämbetsmän
(i senare tider alltjämt 2), stolsbröderna, som voro
bisittare i gillesrätten. I Malmögillet omtalas
de först 1460; deras uppgift bestod då i att brygga
godt öl till samkvämen. Vid själfva kalasen tyckas
"brödernas" och "systrarnas" barn samt tjänstefolk,
men endast under vissa villkor, haft tillåtelse
att hälsa på. Det gamla gilleshuset låg i hörnet
af nuv. Gråbröders- och Västergatorna, men torde vid
reformationen ha indragits till kronan. Sedermera
inrymdes gillet vid Stortorget i Malmö 1546 uppförda
nya rådhus ("Knutssalen"). Efter reformationen blef
Malmö Knutsgille småningom väsentligen ett högförnämt
parad- och festgille, hvilken prägel det än i dag i
viss mån bibehållit. Det räknade bland sina medlemmar
konungar och furstar samt större delen af skånska
adeln. Under 1600-talet blefvo gillets festligheter
allt talrikare och alltmer öfverdådiga. Sedan 1604
har härskat bruket, att för hvar och en af de intagne
nye medlemmarna antecknas l eller 2 (mestadels det
senare) s. k. "forlofuer", d. v. s. faddrar eller
borgesmän. Under 1700-talet tillhörde en mängd af
Sveriges mest framstående personligheter gillet,
som fick tillfälle att utveckla mycken glans
och ståt samt demonstrera sin rojalism. Efter en
tynande tillvaro under en del af 1800-talet har
det på senare tiden ånyo visat lifaktighet genom
lysande baler. Alltjämt bibehålles äfven bruket att
låta "Knutsklockan" ljuda vid gillesmedlemmarnas
begrafning. - Ystadsgillets blomstring har inträffat
långt senare än Malmögillets. - Mera bekant är dock
S:t Knutsgillet i Lund, omnämndt först på 1300-
talet ehuru det antagligen är
betydligt äldre (Knut den helige var Lunds
domkyrkas främste välgörare). Efter att först
ha varit en inflytelserik religiös-juridisk
inrättning, i besittning af betydande räntor och
egendomar, ombildades det efter reformationen
(såsom skråordningen af 1586 visar) till en skytte-
och understödsförening, som bl. a.
firade den gammalnordiska majfesten och anställde
årliga målskjutningar. Mot slutet af 1600-talet
nedsjönk gillet till ett fåtaligt, högeligen
kälkborgerligt lag af dryckesbröder och blef
under 1700-talet ett likbärarlag. Från 1801
utvecklades det dock i annan riktning, i det
universitetets lärare och ortens bildade familjer
läto invälja sig; det blef då en förening för finare
sällskapsnöjen (baler) jämte välgörenhet. I spetsen
för gillet stå en ålderman, en vice ålderman och en
stolsbroder. Årshögtiden firas 13 jan. (Knutsdagen). -
Jfr G. Ljunggren, "S:t Knutsgillet i Lund" (1869),
samt J. Kruse, "S:t Knutsgillet i Malmö" (med i
detta arbete anf. litt., 1898). Se f. ö. Gille.
(E.A-ie.)
Knutskrift, den något oegentliga benämningen på ett
slags forntida upptecknings- och meddelelsemedel,
bestående af snören, hvilkas olika sammanslingning,
färg och bindning till knutar tjänade som
öfverenskomna tecken för vissa begrepp. Knutskriften
har i mer eller mindre primitivt skick varit i bruk
hos kineserna och tibetanerna, hos urinvånarna i Peru
och Mexico, på Små Antillerna, på Söderhafsöarna
och som enkelt mnemotekniskt medel hos flera andra
folk i forna tider. I Peru hade man utvecklat denna
knutskrift till ett konstrikt system. Peruanerna, som
betjänade sig däraf, ända tills deras rike eröfrades
af spanjorerna, kallade den quipo l. quipu. Ett
sådant knutsnöre var sammanslingadt af olikfärgade
smalare snören, fransartadt uppradade vid en
tjock hufvudsnodd, samt af knutar, till hvilka
snörena på det mest mångfaldiga sätt voro flätade
(se fig.). Hvarje färg hade sin särskilda betydelse;
där färgerna icke räckte till att uttrycka, hvad som
kräfdes, tog man sin tillflykt till knutarna. Dessa
betydde merendels aritmetiska tal, allt större,
ju närmare de sutto till hufvudsnodden. Så fördes
folkräkning, upptecknades lagar, historiska urkunder
och berättelser, förbund och fördrag. I stället för
skrifvare voro knutbindare och quipotolkare jämte
vårdare af dessa "arkiv" anställda som ämbetsmän i
hvarje stad. Jfr Wampum.
Knutstorp, gods i Malmöhus län, med hufvudgården
belägen i en vacker skogrik nejd på Söderåsen
i Kågeröds socken alldeles vid det ställe, där
Luggude, Onsjö och Rönnebergs härad gränsa
till hvarandra. Manbyggnaderna utgöras af
en hufvudbyggnad med vidstående flyglar, alla
uppförda till två våningars höjd och försedda med
tinnade gaflar. Hufvudbyggnaden (se fig.) daterar
sig från midten af 1500-talet. På våren 1678
lät Karl XI befästa K. och förse det med ett par
hundra mans besättning under kapten Xylander, som
7 juni tillbakaslog ett anfall af danskarna, men 23
s. m. måste med 116 man gifva sig fången åt en annan
dansk styrka på 400 man, hvarefter hufvudbyggnaden
afbrändes. Den iståndsattes emellertid 1728 och
fick sitt nuv. utseende (efter ritning af Brunius)
genom tillbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
