- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
431-432

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knyppling - Knysjin - Knyszyn. Se Knysijn. - Knytling - Knytlingasaga - Knytnäfskamp - Knyttels - Knådning. Se Deg. - Knådningsmaskin. Se pl. till art. Bakning. - Knä. 1. anat., hos djur den region af nedre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

431

Knysjin-Knä

432

narna oupphörligt omkastas och läggas åt skilda
håll, hvarvid de uppkomna maskorna fasthållas med
knappnålar, som till hälften instickas genom mönstrets
hål. Märkvärdiga äro den snabbhet och

Fig. 1. Knyppeldyna från Skåne. (Nordiska
museet, Stockholm.)

den säkerhet, med hvilka en van knypplerska vet att
gripa pinnarna i riktig ordning. Allteftersom arbetet
fortskrider, uttagas nålarna ur den färdiga delen af
spetsen och stickas i de påföljande

Fig. 2. Knyppel dyna under knypplerskas händer.

hålen uti mönstret. I Skåne och Dalarna användes
vanligen icke något på cylindern fäst mönster; blott
ett fåtal nålar, hufvudsakligen nedstuckna i kan-

Fig. 3. Knypplad spets från Pålarna. (Nordiska
museet.)

terna, nyttjas. - Knypplingen uppfanns i början af
1500-talet i norra Italien eller i Flandern. Den
idkas numera i sin största utsträckning uti Belgien,
England och Frankrike; därnäst kommer Schweiz,
äfvensom sachsiska Erzgebirge, där den

Ord, som saknas under

varit hemslöjd sedan 1560-talet. I åtskilliga
distrikt af Ryssland förfärdigar allmogen
enklare knyppelarbeten. I Sverige åtnjuta spetsar
från Vadstena, Skåne och Dalarna (fig. 3) ett
välförtjänt anseende. En af landstinget understödd
spetsknypplingsskola har under senare år arbetat i
Vadstenatrakten. T. o. m. på Ceylon och flerstädes
i Indien har denna handslöjd fått insteg. -
Knyppelmaskiner ha på senare tider kommit i bruk,
och dessas alster, hvilka imitera knypplade arbeten,
ha till stor del undanträngt de för hand gjorda
spetsarna. De sistnämnda värderas dock högre. Jfr
Spetsar. (l- P-i.)

Knysjin (po. Knyszyn), stad i ryska
guv. Grodno, 10 km. från Narev. 3,292
inv. (1897). K. var ett älsklingstillhåll för
konung Sigismund August, som dog där 1572.
J. F. N.

Knyszyn [-j yn]. Se K n y s j i n.

Knytling, bot., namn på Herniaria glabra.

Knytlingasaga, d. v. s. sagan om Knuts efterkommande,
är en norrönalitteraturen tillhörande dansk
konungahistoria från Harald Gormsson (940–986
l. 987) till omkr. 1190. Sagan tyckes vara affattad
omkr. 1270. Författaren har troligen med orätt
antagits vara Olof Tordsson Hvitaskald, en brorson af
den berömde Snorre Sturlasson. Skriften är utgifven
i den bekanta samlingen "Fornmanna sögur" (d. XI).
Th. W.*

Knytnäfskamp (grek. pygmé, lat. pugilatio
1. pugilatus) var det våldsammaste och farligaste
bland de stridssätt, i hvilka forntidens greker
och romare älskade att täflingsvis mäta sina
krafter. Händerna och underarmarna voro därvid
omvirade med läderremmar (grek. himan-tes,
lat. cestus; se fig.), hvilka bildade ett
slags stridshandskar och i senare tider
t. o. m. brukade förstärkas med bucklor eller
plattor af metall. Sistnämnda, ytterst farliga vapen
torde väl dock ha nyttjats endast af "atleter",
hvilka idkade knytnäfskamp som yrke. Jfr Boxning.
A. M. A.

Knyttels (af knyta), sjöv., korta
garnstumpar, hopslagna af 2 eller
3 kabelgarn och förvarade i buntar.
L. H.*

Knådning. Se De g. - Knådningsmaskin. Se pl. till
art. B a k n i n g.

Knä. 1. (Lat. genu), anat., hos djur den region af
nedre (bakre) lemmen, där lår och lägg mötas och
bilda ledgång, knäleden. Hos människan träffas knäet
något ofvan lemmens halfva totallängd. Det utmärkes,
synnerligen hos magra, genom sin massa och sin
hårdhet, båda beroende därpå, att de i leden hvarandra
mötande ändarna af lårbenet (fe-mur) uppifrån och
skenbenet (tibia) nedifrån jämte vadbenet (fibula)
äro ganska klumpiga därstädes, samt att framtill
ligger ett knöligt senben, knäskålen (patella),
hvilken, alltid syn- och kännbar, till följd af
ändrad plats ännu starkare framspringer, då lemmen
är sträckt; denna benmassa omges ofvan och nedan,
men täckes föga af muskler. Då lemmen är sträckt,
kännes på ledens baksida en rundad valk af fett,
hvilken försvinner vid ledens böjning, i det att
därvid framträda två sensträngar, en på hvardera
sidan därom, hvilka betingas af senorna för läggens
böjmuskler. Den vinkel, som härvid uppstår tvärs öfver
lemmens baksida, kallas knävecket. Lår- och skenbenets
rörelser mot hvarandra ega rum företrädesvis blott
i böj-

K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free