- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
455-456

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koburger, A. Se Koberger - Koburg-Koháry. Se Koháry. - Kobza, instrument. Se Kobzar. - Kobzar - Koccidier. Se Bakteorologi, sp. 730 och Coccidiaria. - Koccidiös, som innehåller koccidier. - Koccinellor, zool. Se Nyckelpiga. - Koccygodyni - Kocevje, sloveniska namnet på Gottschee (se d. e.). - Koch, Eoban. Se Hessus, H. E. - Koch. 1. Nils Samuel von - Koch. 2. Richert Vogt von - Koch. 3. Nils Fabian Helge von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Koburger [kå-], A. Se Koberger.

Koburg-Koháry [kå-]. Se Koháry.

Kobza, instrument. Se Kobzar.

Kobzar, benämning på folkliga skalder i
Ukraina, hvilka till det nationella instrumentet
kobza (äfven kalladt bandura, it. pandora), en
mångsträngad gitarr eller luta, sjöngo lillryska
folkvisor. Kobzar är ock den gemensamma titeln
för Taras Sjevtjenkos (se d. o.) dikter.

A–d J.

Koccidier [kåkksi-]. Se Bakteriologi, sp. 730, och
Coccidiaria. – Koccidiös, som innehåller koccidier.

Koccinellor [kåkksi-], zool. Se Nyckelpiga.

Koccygodyni [kåkksy-; af grek. ko’kkyx,
svansben, och ody’ne, smärta], med., häftiga smärtor
i trakten af svansbenet vid ryggradens nedersta del,
som kunna uppstå genom skador (inflammation?) i
de fibrösa delarna kring svanskotorna, mera sällan
af verklig benröta. Denna åkomma är vanligast hos
kvinnor efter svåra förlossningar, men kan äfven
uppstå efter direkta yttre stötar eller våld å
denna del af kroppen. Rena neuralgier i denna
trakt äro mera sällsynta, ehuru äfven nervsmärtor
härstädes utaf mycket intensiv art stundom uppträda
speciellt hos hysteriska eller eljest öfverkänsliga
individer. Värken kan vara ytterst envis, och
behandlingen är ofta fruktlös. Stundom måste
operation, med borttagande af benet, tillgripas.

I. H.

Kočevje [kåtje-], sloveniska namnet på Gottschee (se d. o.).

Koch, Eoban. Se Hessus, H. E.

illustration placeholder

Koch [kåkk]. 1. Nils Samuel von K.,
justitiekansler (son af majoren Nils Koch,
f. 1768, d. 1848, hvilken 1815 adlades
med namnet von Koch), f. 10 mars 1801 på Blomsholm
i Skee socken, Göteborgs och Bohus län, d.
13 juni 1881 på sitt gods Augerum i Blekinge,
tog 1820 juridisk ämbetsexamen i Uppsala och
blef 1825 kopist i Justitierevisionsexpeditionen.
1841 kallades K. till expeditionschef i
Justitiestatsexpeditionen, utnämndes 1841
till revisionssekreterare och inträdde 1843
i tjänsteutöfning som sådan samt erhöll 1844
förordnande och 1848 fullmakt såsom justitiekansler,
från hvilken befattning han 1866 tog afsked. K. var
1845–50 led. af dåv. lagberedningen och beklädde, utom
åtskilliga andra allmänna uppdrag, ordförandeskapet
i 1855–59 års kommitté för utarbetande af
ordningsstadga för rikets städer och 1858–59 års
kommitté för ny bevillningsstadgas uppgörande. Sedan
K. efter faderns död (1848) erhållit säte och
stämma på riddarhuset, deltog han i ridderskapets
och adelns förhandlingar vid alla följande
ståndsriksdagar. Efter representationsförändringen,
af hvilken han var anhängare, valdes K. 1866 af
Blekinge läns landsting till led. af Första kammaren
och omvaldes 1875. Vid 1867 års riksdag var han
led. af konstitutionsutskottet. K. egnade

särskild uppmärksamhet åt undervisningsfrågor och
humanitära spörsmål. Han deltog i stiftandet af
Hillska skolan å Barnängen (1830) och af Sällskapet
för nyttiga kunskapers spridande (1833), visade i
sin ämbetsutöfning obenägenhet att åtala anmälda
förbrytelser mot det s. k. konventikelplakatet och
uttalade sig vid riksdagarna för en sparsammare
användning af edgång, dödsstraffets samt vatten-
och brödstraffets afskaffande, gift kvinnas rätt
att råda öfver sin egen arbetsförtjänst, oäkta
barns lika arfsrätt med äkta efter moder samt
inskränkning af förmögenhetens öfvervikt vid kommunala
frågors afgörande. Som riksdagsmotionär och medlem
af bevillningsstadgekommittén arbetade han för
upphäfvandet af personella skatter och införandet
af allmän nettoinkomstskatt. Af frihandelsidén var
han en afgjord anhängare; särskildt motionerade
han om tullfrihet å flera lifsförnödenheter. Genom
en motion vid 1856 års riksdag gaf han uppslaget
till den allmänna regleringen af prästerskapets
löneinkomster. Under den nya riksdagsordningens
tid motionerade K. ihärdigt om ändringar i
brännvinslagstiftningen till nykterhetens främjande
samt till en jämnare fördelning mellan landsbygden och
städerna af inkomsten af försäljningsafgifterna. Äfven
var han genom motioner verksam för medgifvande af
oinskränkt jordafsöndring och för ett rättvisare
ordnande af skjutsväsendet, väghållningstungan
och skyldigheten att uppföra allmänna byggnader
å landet. K. deltog i 1873 års s. k. kompromiss
rörande de stora försvars- och grundskattefrågorna. Med
bestämdhet uttalade han sig för öppen votering vid
riksdagsförhandlingarna.

2. Richert Vogt von K., den föregåendes son,
militär, skriftställare, f. 22 dec. 1838 i
Stockholm, blef 1856 student i Uppsala och 1857
underlöjtnant vid Lifgardet till häst, där han
befordrades till öfverstelöjtnant 1887. Han tog
afsked ur krigstjänsten 1894. K. invaldes 1873 i
Krigsvet. akad. Han har författat nutidsromaner,
bl. a.
Camilla (1893),
Statsministern (I, II, 1894–95) och
Ritschlianen (1896),
samt ströskrifter
(Om flickors uppfostran, 2 uppl. 1876, m. fl.).

3. Nils Fabian Helge von K., den föregåendes son,
matematiker, f. 1870 i Stockholm, studerade vid
Stockholms högskola 1887–92, blef sistnämnda
år filos. doktor och docent där och 1905 professor i
ren matematik vid Tekniska högskolan. Han har utmärkt
sig genom en till såväl innehåll som omfång betydande
matematisk författarverksamhet. Densamma omfattar
väsentligen tre olika områden. Poincaré hade 1885
lagt en fast grund för de oändliga determinanternas
teori. På föranledande af Mittag-Leffler upptog K. i
anslutning till Poincaré problemet att använda denna
teori för erhållande af en aritmetisk framställning af
integralerna till en lineär differentialekvation
med rationella koefficienter och i öfrigt af
allmännaste typ samt framlade 1891 den fullständiga
lösningen af detta problem. Detta gaf K.
anledning att ytterligare fördjupa samt utveckla
teorien för de oändliga determinanterna, och han
torde numera böra anses som den förnämste kännaren
af denna till stor del af honom skapade viktiga
del af den högre analysen. K. har vidare fört
det svåra och invecklade problemet rörande primtalens
frekvens ett steg längre än de författare, som efter
Riemann behandlat denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:34 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free