Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koboltglans - Koboltglas - Koboltgrön - Koboltgrönt - Koboltgult - Koboltkis - Koboltnickelkis, miner. Se Koboltkis. - Koboltoxid och Koboltoxidul. Se Kobolt. - Koboltprof - Koboltrödt, kem. Se Koboltblått. - Koboltsafflor - Koboltspeis. Se Arsenik, sp. 85. - Koboltultramarin, kem. Se Koboltblått. - Kobong. Se Australien, sp. 461. - Kobra, Cobra de capello. Se Glasögonormsläktet, sp. 1301. - Kobresia - Kobrin - Kobron - Kobrygga - Koburg l. Coburg, hufvudstad i hertigdömet - Koburg, Fredrik Josias, prins af, fältherre. Se Josias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är gråsvart. Hårdhet = 5,5; tyngd = 6–6,1.
Sammansättningen är Co S As, med 35,5
proc. kobolt; något kobolt, stundom ända till 6
proc., är dock alltid ersatt af järn. Koboltglans
löses i saltsyra till en röd vätska. Den förekommer
lagerartadt i kristalliniska skiffrar tillsammans
med pyrit, kopparkis, kvarts, hornblände, glimmer
o. s. v. vid Tunaberg, Håkansboda, Vena (på 1840-talet
en mycket stor grufva med ung. 1,000 arbetare),
Riddarhyttan, Gladhammar, Garpa (Åtvidaberg) och
Los i Sverige, Skutterud i Norge samt vid Qverbach
i Schlesien, Siegen i Westfalen och Cornwall. Af
koboltglans, som är Sveriges viktigaste koboltmalm,
brytas f. n. omkr. 150,000 kg. årligen inom landet. –
Glaukodot (af grek. glauko’s, grönblå, och doter,
gifvare) är ett med koboltglansen nära besläktadt
mineral, som kristalliserar i rombiska systemet
isomorft med arsenik-kis, och kan betraktas som en
järnrik koboltglans. Det förekommer vid Håkansboda
koppargrufvor i Västmanland, där det tillvaratages
som en rik koboltmalm, samt vid Huasco och Valparaiso
i Chile.
Hj. Sj.*
Koboltglas l. Smalt, blått glas, som erhållits
genom sammansmältning af glasflusser med koboltoxid.
Pulveriseradt och slammadt, användes det till blå emalj och
som blå målarfärg af stor beständighet.
P. T. C.*
Koboltgrönt l. Rinmans grönt, kem., en vacker
och beständig grön målarfärg, som erhålles, om
zinkoxid intimt blandas med nyss utfälldt och ännu
fuktigt koboltfosfat eller -arseniat samt glödgas.
P. T. C.*
Koboltgult, kem., mindre vanligt namn för
kaliumkoboltnitrit l. koboltinitrovätesyrans
kaliumsalt, K3 Co (NO2)6.
H. E.
Koboltkis, Koboltnickelkis, Linnæit, miner.,
är en förening mellan kobolt och svafvel med
sammansättningen Co3 S4. Den kristalliserar reguljärt
i oktaeder och kub samt är vanligen därb eller
insprängd. Färgen är rödaktigt silfverhvit. Vanligen
är koboltkisen uppblandad med de isomorfa nickel-
och järnföreningarna, hvarigenom kobolthalten, som
i den rena föreningen skulle uppgå till 58 proc.,
betydligt nedsättes. Koboltkisen kan äfven vara
kopparhaltig. Den förekommer, ehuru sparsamt,
vid Bastnäs, Los och Gladhammar i Sverige,
Müsen i Westfalen samt i Missouri och Maryland i
Nord-Amerika. Den nyttjas som koboltmalm.
Hj. Sj.*
Koboltnickelkis, miner. Se Koboltkis.
Koboltoxid och Koboltoxidul. Se Kobolt.
Koboltprof, bot., ett af E. Stahl uppfunnet sätt
att påvisa transpiration hos blad. Lägges tunt
filtrerpapper, som genomdränkts med koboltklorur
och torkats väl, så att dess färg är blå, på ett
blad mellan två glasskifvor, blir papperet rödt på
de ställen, där öppna klyföppningar finnas eller
där af andra grunder (t. ex. genom angrepp af
parasitsvampar) transpiration försiggår. Ju flera
och ju öppnare klyvöppningarna äro, dess hastigare
öfvergår koboltpapperets blåa färg till röd.
G. L–m.
Koboltrödt, kem. Se Koboltblått.
Koboltsafflor l. Zaffer, kem., en
till porslinsmålning använd smältfärg,
som utgöres af orent kobolt-arseniat
(arseniksyrans koboltsalt) och beredes genom
rostning af arsenikhaltiga koboltmalmer.
P. T. C.*
Koboltspeis [-spejs]. Se Arsenik, sp. 85.
Koboltultramarin, kem. Se Koboltblått.
Kobong. Se Australien, sp. 461.
Kobra [kå-], Cobra de capello. Se Glasögonormsläktet, sp. 1301.
Kobresia (riktigare Cobresia) Willd.,
bot., ett halfgrässläkte af fam. Cyperaceæ,
underfam. Caricoideæ, skildt från Carex däri, att
nöten ej omges af en sluten utriculus, utan endast
af ett öppet fjäll. I Sveriges högfjällstrakter
finnas 2 arter; den ena af dessa (C. Bellardi)
föres ofta till ett särskildt släkte, Elyna.
G. L–m.
Kobrin [kå-], kretsstad i ryska guv. Grodno,
vid Muchavets, en biflod till Bug. 10,365 inv. (1897).
(J. F. N.)
Kobron [kå’-] l. Cobron, skans i Livland
vid Düna, midt för Riga, byggd af den i svensk
tjänst varande skotske öfversten Daniel Cobron
i aug. 1621 under Rigas belägring vid "tornet"
på vänstra flodstranden. Polska anfall 30 och 31
aug. afslogos. K., som var byggdt som fyrhörnig
stjärnskans, förföll efter Rigas intagande, men
reparerades 1624–25; 1640–46 ombyggdes K. af
Rodenburg "efter rätt regel". 1656 försvarades
K. med framgång under Rigas belägring, 1663–66
försågs skansen af Jakob Staël v. Holstein med
graf, betäckt väg och ravelin. 1697 låg K. för
fäfot, hvarför doss ombyggnad påbörjades 1698. Då
sachsarna 1700 anryckte mot Riga, var K. på en
sida fullständigt öppet; under general Carlowitz
stormade de och intogo natten till 14 febr. skansen,
som af dem sedan benämndes Oranienbaum och från
hvilken de redan den 17 öppnade eld mot Riga. När
Karl XII 9 juli 1701 öfvergått Düna, utrymde
sachsarna s. d. K., som dagen efter mycket skadades
därigenom, att en af dem kvarlämnad mina sprang. K:s
ombyggande fortsattes nu, och ett af ryssarna i
aug. 1705 gjort försök att bemäktiga sig fästet
kunde lyckligt afvärjas. 1709 raserades skansen,
som i okt. s. å. besattes af ryssarna, hvilka där
byggde batterier för 7 mörsare mot Riga samt i öfrigt
reparerade fästet, som de nu benämnde Petersskans.
L. W:son M.
Kobrygga, sjöv., den del af öfre däck eller
den öfverbyggnad, hvarå båtskrån, reservrundhult o. d. placeras.
C. K. S.
Koburg [kå-] l. Coburg, hufvudstad i
hertigdömet Sachsen-Koburg och, omväxlande med
Gotha, hertigens residens, ligger i en naturskön
trakt på Thüringerwalds södra sluttning, vid Itz,
en biflod till Main. 22,488 inv. (1905). Märkligaste
byggnaderna äro det hertigliga slottet, kalladt
Ehrenburg (byggdt 1549), samt tyghuset med ett
offentligt bibliotek (omkr. 100,000 bd). I Hofgarten
ligger dessutom ett hertigligt palats. Staden
har gymnasium, högre realskola, byggnadsskola
m. fl. undervisningsanstalter samt drifver ganska
liflig och mångsidig industri. Strax n. v. om staden
ligger borgen K., till 1549 grefvarnas af Henneberg
och hertigarnas af Sachsen residens, 1782–1838
tukt- och arbetshus, 1838–61 präktigt restaurerad
(rika vapensamlingar, en stor kopparstickssamling
samt zoologiska samlingar). 1632 intogs borgen
af svenskarna. I K:s närhet ligga lustslotten
Kallenberg och Rosenau. – Om dynastierna K. se
Sachsen-K.-Gotha. Jfr Koháry.
(J. F. N.)
Koburg [kå-], Fredrik Josias, prins af, fältherre. Se Josias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
