Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kok, tekn. 2. Benämning dels på den i en kemisk-teknisk - Kok, Laurids - Kok, Johannes - Koka, landtbr., tätt sammanpackad jordklump - Koka, Kokablad. Se Erythroxylon. - Kokain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredda pappersmasskvantiteten,
dels själfva operationen,
l o. 2. G. H-r.
Kok [kå’kk], Laurids, dansk språkforskare
och skald, f. 1634, d. 1691, blef 1673 präst
i Refsnæs’ socken på Själland. Han samlade
danska ordspråk och lämnade bidrag till en
dansk ordbok samt författade till Peder Syvs
samling af danska kämpavisor (1695) tre sånger
i folkvisestil, hvaribland "Danmark, dejligst
vang og vænge" senare blef en omtyckt folksång.
E. Ebg.
Kok [kå’kk], Johannes, dansk präst och språkforskare,
f. 24 febr. 1821, d. 20 jan. 1887, blef teol. kandidat
1864 och kyrkoherde i Burkal i Slesvig 1851. Från
denna plats aflägsnades han 1864 af de tyske
regeringskommissarierna och flyttade till Köpenhamn,
där han 1872 blef präst vid citadellkyrkan. Under
sin verksamhet i Slesvig studerade K. grundligt
folkspråket, och frukterna af dessa studier
nedlade han i skrifterna Det danske folkesprog
i Sönderjylland (1863-67) och Danske ordsprog
og talemaader fra Sönderjylland (1870). Senare
utgaf han "Evangelisk huspostil, praedikener af nu
levende danske prædikanter" (1874) och Det hellige
land og dets nabolande i fortid og nutid (1878).
E. Ebg.
Koka, landtbr., tätt sammanpackad jordklump,
hvars smådelar sammanhållas af jordens lerartade
beståndsdelar. I blött tillstånd sammansjunker
lerjord till "enkelstruktur", d. v. s. till en tät
massa, som vid en viss grad af upptorkning lätt
faller sönder för bearbetning till en lucker,
kornig jord, men vid bearbetning, vare sig i
för vått tillstånd eller sedan jorden torkat och
hårdnat, uppstå kokor, hvilka äro otillgängliga för
växtrötterna och dessutom göra jorden alltför lucker
och uttorkande. Kokbildning bör sålunda undgås genom
bearbetning vid lämplig torrhetsgrad hos jorden. Ha
kokor uppkommit, sönderdelas de genom körning med
tunga vältar, "kokkrossare", eller sönderslås med
handklubbor. H. J. Dft.
Koka [kåka], Kokablad. Se Erythroxylon.
Kokabusken, bot. Se Erythroxylon (med fig.).
Kokain [kå-], farm. med., alkaloid i kokabladen (se
Erythroxylon) och bärare af denna drogs egendomliga
verkningar. Medicinskt användes kokainhydroklorid,
chloretum cocaicum, C17 H21 NO4. HCl, som bildar små
färglösa, i vatten mycket lätt lösliga kristaller af
svagt bitter smak. Till sin kemiska byggnad består
kokainet af ekgonin (C9 H13 NO3), en bensoesyrerest
(C6 H5. CO) samt metyl (CH3). Kokainets mest
karakteristiska verkan består däri, att det nedsätter
eller upphäfver känseln, särskildt känseln för
smärta, i de kroppsdelar, som direkt utsatts för
dess inverkan. Medlet verkar ej, om det anbringas
på den oskadade huden, men väl genom pensling på
slemhinnor eller genom insprutning i väfnaderna på
lämpligt sätt. Först försvinna smärtförnimmelserna och
ofta äfven beröringskänseln, men ej uppfattningen af
köld eller värme. Anbragt å mun- och nässlemhinnan,
borttager kokainet smak och lukt; uppfattningen
af beskt utplånas alldeles, den af sött, surt
och särskildt salt mindre fullständigt. Därjämte
sammandragas blodkärlen och inskränkes afsöndringen,
hvarigenom t. ex. en behandlad slemhinna blir
blek och torr. Giftet verkar förlamande såväl på
känselnervernas ändapparater som på dessa nervers
finare grenar i en viss utsträckning; anbringas det på en
blottad nervstam, afbrytes efter en stund dennas
ledningsförmåga på det behandlade stället -
såväl i känsel- som i rörelsenerver; men denna
förmåga återkommer senare. Efter en pensling med
kokainlösning eller efter en insprutning dröjer
det några minuter, innan känsellösheten inträder;
den räcker sedan vanligen blott 10-15 minuter,
hvarefter känseln snabbt återvänder, emedan giftet
med saft- och blodströmmen hastigt bortföres från
det behandlade stället. - Indrypas ett par droppar
(2-3 proc.) kokainsaltlösning innanför ögonlocken
och upprepas denna behandling 2-3 gånger med
en stunds mellantid, blifva ögats främre delar
känsellösa, så att man t. o. m. kan operera uti
iris och borttaga den fördunklade linsen vid starr,
utan att patienten känner smärta. Därjämte iakttagas
en måttlig utvidgning af pupillen och försvagande
af ögats ackommodationsförmåga; ögonklotets
spänning minskas. Dessa verkningar spela en roll
vid kokainets bruk i ögonläkekonsten, där medlet
användes väsentligen för att häfva smärtan vid
ögonoperationer. På hjärnans förrättningar verkar
kokain upplifvande, med angenäma och glada fantasier,
ifall förut trötthet, nedstämdhet, hunger och törst
varit rådande. Det är väsentligen denna verkan,
som ligger till grund för kokabladens användning
som njutningsmedel i hemlandet. Större kokaindoser
framkalla hastig andning och sammandragning af
blodkärlen, hvarigenom blodtrycket stiger och
pulsen påskyndas; därjämte uppträda vid sidan
af eller efter hvarandra både häftiga retnings-
och förlamningssymtom från hjärnan. Kokain bindes
eller förstöres märkvärdigt hastigt genom inverkan
af kroppens väfnader, redan på det ställe, där det
anbringas, ifall giftets bortspolande med blodströmmen
förhindras. - Kokainet visar, äfven vid användning
som läkemedel, en betydande och nyckfullt växlande
giftighet. Redan indrypning i ögat eller insprutning
under huden af en vanlig dos framkallar ibland
matthet, svindel, blekhet, t. o. m. svimningsanfall,
ibland åter munter upphetsning. Svår förgiftning
utmärkes bl. a. genom omtöckning, kräkningar,
hjärtsvaghet, häftig kramp, förlamning och död,
genom att andningen och hjärtverksamheten upphöra;
l gr. kokainsalt kan döda på några minuter. Äfven
kronisk förgiftning (kokainism) förekommer
dels bland kokatuggare i Syd-Amerika, dels i
Europas kulturländer genom missbruk af kokainsalt
som läke- eller njutningsmedel, ej sällan bland
morfinister, som under försök till afvänjning från
morfinet slagit sig på missbruk af kokain; de förete
vanligen utmärgling och psykiska rubbningar, anfall
af upphetsning (mani) och dessemellan slöhet. -
Kokainets betydelse som läkemedel grundar sig på
dess lokalt bedöfvande verkan, och det användes
dels för att möjliggöra smärtlöst utförande af
allehanda annars smärtsamma ingrepp, operationer
eller undersökningar, dels ock för att häfva förut
bestående smärta eller obehag. En slemhinna kan göras
känsellös för en stund genom pensling eller pådrypning
af kokainsaltlösning (5-20 proc., i ögat vanligen 2
proc.); huden anesteseras genom insprutning antingen
af helt liten mängd något starkare lösning eller af en
större mängd helt svag lösning. I det senare fallet
fylles väfnaden af vätska, som såväl genom trycket
som genom kokainverkan nedsätter känseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
