- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
751-752

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongruensfall - Kongruent - Kongruenta figurer - Kongruenta tal - Kongruera - Kongsbacka. Se Kungsbacka. - Kongs-Barkby. Se Kungs-Barkaby. - Kongsberg - Kongsbergs silfvergrufvor - Kongsbjerg - Kongsemne - Kongshamn. Se Kungshamn. - Kongs-Husby. Se Kungs-Husby. - Kongshästar (Kungs-), kam., namn på en gammal skatt. Se Fodring. - Kongslena. Se Kungslena. - Kongsskatt - Kongssten - Kongsvinger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

751

Kongruent-Kongsvinger

752

rum mellan två trianglars sidor och vinklar, för
att dessa trianglar skola vara kongruenta (se
nedan). Kongruensfallen äro till antalet fyra,
af hvilka tre finnas upptagna redan i Euklides’
"Elementa" (I, 4, 8, 26), hvaremot det återstående,
det s. k. fjärde kongruensfallet, icke förekommer
hos honom. Emellertid kan man däraf icke bestämdt
draga den slutsatsen, att detta fall varit
Euklides obekant; ty orsaken till utelämnandet
kan mycket väl vara den, att satsen icke varit för
bevisföringen nödvändig och ej heller af Euklides
ansetts ega särskildt framstående betydelse.
d- F.)

Kongrue’nt (se Kongruens), öfverensstäm-mande,
likformig.

Kongruenta figurer (se Kongruent), mat., kallas
sådana figurer, som fullkomligt täcka hvarandra eller
intaga alldeles samma rum, om den ena tankes flyttad
till den andras plats. Kongruenta figurer äro på en
gång likformiga och lika stora. För särskilda slag
af figurer finnas särskilda förhållanden, hvilka
nödvändigt betinga kongruens och därför äfven ur
kongruensen kunna härledas. Så äro t. ex. två cirklar
kongruenta, så snart de ha lika stora radier. Däremot
fordras hos rätliniga mång-sidingar för kongruens, att
alla sidor och vinklar i den ena figuren skola vara
i ordning lika stora med alla sidor och vinklar i den
andra. Att två figurer A och B äro kongruenta tecknas

A oj B. eller A QLBi

(I. F.)

Kongruenta tal (se K o n g r u e n t), mat., kallas
de hela tal, som ge samma rest, då de divideras
med ett gifvet helt tal, den s. k. modylen. Så äro
t. ex. talen 7 och 25 kongruenta, om modylen är 6,
enär båda vid division med 6 ge till rest 1. Som
kongruenstecken begagnas ==, och det nyss angifna
sakförhållandet tecknas

7 = 25 (mod 6).

Undersökningen af tals kongruens och af
kongruenta tals egenskaper tillhör talteorien.
(I- F.)

Kongruéra (lat. congru’ere), sammanfalla;
öfver-ensstämma, vara fullkomligt lika.

Kongsbacka. Se Kungsbacka.

Kongs-Barkarö. Se Kungs-Barkar ö.

Kongsberg, stad i Buskeruds amt, Norge,
ligger på ömse sidor om Numedalslaagen, 154
m. ö. h. 5,696 inv. (1900). Flera staten tillhöriga
fabriksanläggningar, bl. a. vapenfabrik och
myntverk. Invid staden ligga K:s silfvergrufvor
(se d. o.). Genom en bibana är K. förenadt med
Drammen–Randsfjordjärnvägen. – K. anlades 1624
af Kristian IV, fick 1735 stadsprivilegier och var
på 1700-talet långt folkrikare än det nu är. 1769,
då silfververket stod på sin höjdpunkt, hade K. 8,086
inv. Befolkningens antal är dock nu åter i stigande.
O. A. Ö.

Kongsbergs silfvergrufvor, belägna v. om staden
Kongsberg, Norge, upptäcktes 1623 af en vallgosse,
Jakob Kristoferssön Grosvold, och redan i slutet
af s. å. var den första grufvans drift i gång. De
äldsta grufvorna lågo på öfre området, Overberget;
senare öppnades grufdrift på det nedanför liggande
Underberget. Grufvorna drefvos dels för konungens,
dels för privata kompaniers räkning, tills de
1683 öfvertogos af staten. Verkets förnämsta
blomstringstid inföll 1760–70. Sedermera gick driften
sämre;
och då utgifterna under en följd af år öfverstigit
inkomsterna, upphörde man (1805) att bearbeta
grufvorna. 1816 upptogs arbetet ånyo, ehuru efter
en mindre måttstock, och från 1830 har det årligen
gifvit öfverskott, störst 1833, då bruttoinkomsterna
uppgingo till 1,6 mill. kr. Under de senaste åren
har bruttoinkomsten varit i medeltal 300,000 kr. De
viktigaste grufvorna äro f. n. (1910) "Armen Grube",
"Gottes Hülfe", "Hans Sachsen Grube", "Gabe Gottes"
och "Samuel". Utanför detta begränsade fält kan
privat grufdrift försiggå efter erhållen koncession.
O. A. Ö.

Kongsbjerg, den högsta punkten på den danska ön Möen,
135 m.

Kongsemne, konungsefni, "kungsämne", fordom i Norge
gängse benämning på en till konung utkorad medlem af
konungaätten och i allmänhet på hvarje tronpretendent.

Kongshamn. Se Kungshamn.

Kongs-Husby. Se Kungs-Husby.

Kongshästar (Kungs-), kam., namn på en gammal
skatt. Se Fodring.

Kongslena. Se Kungslena.

Kongsskatt, kam., var i Blekinge och Halland en
prästerskapet pålagd årlig utskyld till staten. I
den senare provinsen var kongsskatt dessutom, jämte
matskott, en underafdelning till mantalsräntan,
eller, såsom den där kallas, terminsskatten, och
således en grundränta. Slutligen var kongsskatt,
eller trögskatt (af "trög", ett skattemått i
orten), jämte rotskatt, eller knektepenningar,
provinsen Härjedalens enda grundskatt.
Kbg.

Kongssten, fäste på en från låglandet uppstigande
klippa invid norska staden Fredrikstad på Glommens
östra strand, byggdes 1670–99, och 1740 anlades
en betäckt väg till skydd för förbindelsen med
Fredrikstad. 1814, då bestyckningen utgjordes af 14
kanoner, 2 haubitser och 4 mörsare, uppgafs K. till
svenskarna på samma gång som hufvudfästningen. Genom
k. resolution 17 maj 1872 bestämdes, att K. skulle
bli stående utan fortifikatoriskt underhåll och
att en del mark och byggnader finge försäljas.
L. W:son M.

Kongsvinger, stad i Solör, Hedemarkens amt,
Norge, på Glommens högra strand, 33 km. från
svenska gränsen. 1,524 inv. (1900). K. är
station på järnvägslinjen Stockholm–Kristiania
och utgångspunkt för Flisenbanan. K., som fick
stadsrättigheter 1854, hette urspr. "Kongsvinger leir"
(K. läger). Omkr. 300 m. från staden ligger nämligen
fästningen K., som leder sitt ursprung från Vinger
skans
l. den s. k. Leir, hvilken fanns redan 1628,
då den förstärktes. 1676 indrefvo O. V. v. Fersen
och Dahlbergh med en svensk rekognosceringstrupp
förvakten vid Vinger skans, hvilken den senare
därefter på Karl XI:s befallning "delinierade". På
sommaren s. å. byggde Gyldenlöve i Vinger en
ny "fästning" Gyldenborg (se d. o.), och
först 1683 anlades K. af fältmarskalklöjtnanten
G. W. Wedel-Jarlsberg. Nedanför K. ha funnits en
redutt och några andra verk. Efter 1814 försummades
fästningens underhåll alltmer, och genom k. resolution
26 april 1823 bestämdes, att densamma skulle
evakueras, och en del af dess kanoner afsändes till
Akershus. I slutet på 1800-talet började norrmännen
emellertid åter tänka på K:s iståndsättande, och
efter 1900 uppställdes å fästningen några snabb-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:51:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbn/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free