Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konschonell - Konsekration - Konsekrationskors - Konsekutiv - konsekutiva tal - Konsekutiv konjunktion. Se Konsekutiv. - Konsekutivsats. Se Konsekutiv. - Konsekvens - Konselj, sammanträde af en statschefs rådgifvare. Se Kabinett, Konseljpresident, Minister, Ministerråd och Statsråd - Konseljpresident - Konsens - Konsensualkontrakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Konsekration- Konsensualkontrakt
800
praktfulla röda färgämnet karmin (se
d. o.). Kon-schonellen - egentligen den gråhvita -
förfalskas genom bepudring med blyhvitt, kolsyrad
baryt o. d., som ökar vikten. Inom medicinen spelade
konscho-nellen (Coccionella i farmakopéerna)
fordom en viss roll som krampstillande. -
Innan den mexikanska konschonellcn blef bekant,
begagnades som färgmedel europeisk konschouell
af Porphyrophora polo-nica, en koschenillinsckt,
stor och rund som ett större knappnålshufvud,
hvilken träffas på rötterna af Hypericum och
Sderanthus i mellersta Europa. Den förekommer
alltid sparsamt och är därför äfven mycket dyr.
O- T- &.*
Konsekration (lat. consecrätio, invigning) nyttjas
i det kyrkliga språket om kyrkors samt kyrkliga
redskaps och föremåls invigning, äfvensom om
biskopars och prästers ordination (se d. o.), men
har dock blifvit nästan uteslutande den tekniska
termen för brödets och vinets invigning vid
nattvardsfirandet. I de katolska såväl som i de
protestantiska kyrkorna sker nattvardselementcns
konsekration genom prästens uppläsning af
instiftelseorden till nattvarden, hufvudsakligen
enligt deras ordalydelse i l Kor. 11: 23-25.
J-P.
Konsekrationskors, bilden af ett fyr-ekrigt hjul
(symbol för solen, sedermera för de kristnes Gud),
hvilket tecken under medeltiden målades på insidan
af en kyrkas väggar för att vid densammas invigning
helga den. (Se 0. Montelius’ uppsats "Hjulet som en
religiös sinnebild", i "Nordisk tidskrift", 1901.)
Konsekutiv (af lat. co’nsequi, följa), som antyder,
innehåller eller är en följd. - Konsekutiv bisats
1. konsekutivsats, gramm., följdsats, kallas en sådan
bisats (subordinerad sats), som innehåller en följd
af hufvudsatsens handling, t. ex. han gick så sakta,
att jag lätt hann upp honom. Den konsekutiva bisatsen
har sin naturliga plats efter hufvudsatsen och inledcs
med att i egenskap af k o n-sekutiv konjunktion. Mot
detta att svarar i hufvudsatsen så eller ett annat
determinativ som korrelat, eller också står så närmast
före alt, t. ex. det blef fullkomlig stiltje, så
(alt) vi måste laga till årorna o. s. v. Så kan
upprepas före att eller, mindre dock i skrift än i
samtalsspråket, ersätta detta, t. ex. haren sprang
med sådan fart, so att jag ej hann skjuta (så jag ej
hann skjuta); det går så illa, alt (1. så alt 1. så)
jag är alldeles iitledsen.
Konsekutiva tal, mat., tal, som
omedelbart följa hvarandra i talscrien.
I. F-
Konsekutiv konjunktion. Se Konsekutiv.
Konsekutivsats. Se Konsekutiv.
Konsekvens (af lat. co’nsequi, följa), följd,
följdriktighet, tankesammanhang, fasthet
i grundsatser, i allmänhet den egenskapen hos
människans tänkande och handlande att framgå af vissa
bestämda grundsatser, hvilka genomföras så långt,
som deras egen natur tillåter och fordrar. Motsatsen,
särskildt då fråga är om handlingssättet, benämnes
godtycke eller nyck. Konsekvensen i och för sig
innebär en fullkomlighet hos verksamheten, ehuru
dennas värde i första rummet beror på beskaffenheten
af den grundsats, som genomföres. Människan kan vara
konsekvent både i sina sanna resonemang och i sina
förvillelser, både i godt och i ondt. Genomför
människan en viss (lägre), i många afscenden
berättigad grundsats inom områden, där den ej
eger tillämplighet, uppkomma ensidighet och
konsekvensmakeri. Detta
är att sätta det lägre i det högres ställe och har
till följd flera betänkliga missriktningar. Ofta kan
ett sådant tillvägagående stranda på det konkreta
lifvets kraf; lifvet kan korrigera läran, ofta utan
att man själf märker det. Lifvets konsekvens är
den följdriktighet och regelbundenhet i människans
verksamhet, som framgå mer af sammanhanget inom
det omedvetna hos människan och inom den värld,
i hvilken hon lefver, än af hennes fullt medvetna
och genomtänkta grundsatser. - Logisk konsekvens
är sammanhanget mellan grund och följd i logisk
bemärkelse. Ett bevis eller en slutledning har
denna egenskap, när demonstrandum eller slutsatsen
enl. tankelagarna verkligen följer af premisserna,
dessa må vara sanna eller falska. Exempel på
motsatsen erbjuda de vanliga felsluten (se Bevis,
Felslut och Slutledning). - Konsekvent, följdriktig,
som handlar följdriktigt, fast i grundsatser.
L. II. Å.*
Konse’lj (fr. conseil, eng. council, af
lat. consif-lium, öfverläggning, rådsförsamling),
sammanträde af en statschefs rådgifvarc för
öfverläggning om regeringsärenden. Konselj hålles
antingen i närvaro af statschefen eller i vissa
länder äfven under presidium af en särskildt
förordnad ordförande. Se Kabinett, Konseljpresident,
Minister, Mini s t e r r å d och S t a t s r å d.
(S-B.)
Konseljpresident (se Konselj) kallas i vissa
konstitutionella stater, särskildt sådana af
parlamentarisk typ, den förnämste af statschefens
rådgifvare eller kabinettets (se Kabinett) främste
ledamot. Det är konseljpresidenten, som utser sina
kolleger inom konseljen 1. ministären ("bildar
kabinettet"); det är hans politiska åsikter,
som regeringen i det stora hela skall uttrycka,
och ministären benämnes efter honom, t. ex. Ferrys
ministär. Konseljpresidenten kan i en del länder i
st. f. statschefen presidera i konseljen. Hvarken
ordet konseljpresident eller en mot dennes ämbete
svarande befattning förekommer i svensk eller norsk
statsrätt, men väl i danska grundlagen (jfr dess §
16). I Sverige (efter 1876) och i Norge (efter 1905)
motsvaras dock konseljpresidentens ämbete i viss mån
af statsministerns. (S. B.)
Konse’ns (lat. conse’nsus), samtycke, bifall,
till-låtelse (till äktenskaps ingående o. d.). Jfr
Con-s e n s u s.
Konsensuälkontrakt (af lat. conse’nsus,
samtycke, samförstånd), ;wr., kallas i romersk
rätt sådana aftal, som grundade en obligatorisk
talan (aclio) omedelbart consensu, d. v. s. så
snart parterna ömsesidigt afgif-vit fullständiga
viljeförklaringar, utan att härför erfordrades
vare sig viss form, såsom vid litteral- och
verbalkontrakten, eller viss prestation, såsom vid
real-och innominatkontrakten. Emellertid erkände den
romerska rätten ingalunda hvilka öfvercnskommelser
som helst som konsensualkontrakt, utan blott sådana,
som genom sitt faktiska innehåll kunde hänföras till
någon af de fyra typer, som äro kända under namnen
emtio vendilio (köp), localio condactio (leea),
socielas (bolag), mondntiim (uppdrag); alla andra
formlösa överenskommelser utan verkställd prestation
voro pacta nuda och kunde till en börian ej göras
gällande genom käromål, utan blott invändningsvis
åberopas (saknade a elit), men ej erceplio). Efter
hand utvidgades dock antalet aktionskraftiga aftal,
ehuru de ej erkändes som verkliga konsensualkontrakt,
utan betecknades som pacta vestita (= med
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
