Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstslöjd - Konstslöjdmuseum. Se Museum. - Konstslöjdutställning. Se Utställningar. - Konstsmör. Se Margarin. - Konstspråk. Se Esperanto, Ido och Världsspråk. - Konststaten. Se Konst, bergsv. - Konststigare, bergsv. Se Stigare, - Konsttidskrift. Se Tidskrift. - Konstull - Konstutställning. Se Utställningar. Jfr Konstakademien, Konstnärsförbundet, Konstnärsgillet. - Konstverk - Konstvetenskap - Konsubstantialism - Konsubstantiation - Konsul. 1. fornromersk överhetsperson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slöjdsträfvandena är Svenska slöjdföreningen, som
utger en tidskrift, anordnar täflingar och jämväl tog
initiativet till 1909 års Konstindustriutställning
i Stockholm, anordnad efter mönstret af dylika
uppvisningar i utlandet och omfattande alster
af svenskt konsthandtverk och konstindustri. Om
prof på europeisk, särskildt svensk, konstslöjd se
t. ex. fig. och pl. till art. Fajans, Glasfabrikation,
Guldsmedskonsten: för utomeuropeiska länder se
t. ex. Indien, Japan och Kina. A. L. R.
Konstslöjdmuseum. Se Museum.
Konstslöjdutställning. Se Utställningar.
Konstsmör. Se Margarin.
Konstspråk. Se Esperanto, Ido och Världsspråk.
Konststaten. Se Konst, bergsv.
Konststigare, bergsv. Se Stigare.
Konsttidskrift. Se Tidskrift.
Konstull 1. Lumpull, en af hel-
eller halfylle-lumpor samt af affall från
yllefabrikationen beredd fibermassa, som antingen
enbart eller vanligare i förening med ny ull eller
bomull spinnes till garn för billiga tygsorter
(tarfliga korderojer och klänningstyger, inslag
till filtar, afvig- och fyllnadsskott äfven i en
del finare s. k. konfektionsvaror o. s. v.). Konst
ull utgör föremål för en stor industri och är ett
viktigt surrogat för den oblandade ullen, i det
den kan tillgodogöra en mängd affall och lumpor och
begagnas till tyger, hos hvilka tjocklek och värme
äro viktigare än elasticitet och slitstyrka. Man
skiljer mellan tre hufvudslag af konstull: shoddy
(af kardulls- och kamgarnsändar, söndertrasade
garnspolar, af stickyllelumpor och lumpor af ovallade
helylleväfnåder), mungo (af valkade, således mera
svårlösta helyllelumpor) och extraktull l. alpacka
(af karboniserade halfyllelumpor). Dessutom förekomma
i handeln benämningarna stickylle (af strump- och
trikåvaror), flanell (af hvit flanell) och damast
(af möbeldamast). För tillverkning af konstull
skola lumporna underkastas följande behandlingar:
1) piskning i maskiner med dammsugningsapparat;
2) sortering: a) i af seende på materialet (ylle,
silke, halfylle, bomull och linne); bomulls- och
linnelumporna säljas till pappersbruk; yllelumporna
sorteras vidare b) i valkade och ovalkade, c) med
hänsyn till färgen (hvita, som äro värdefullast,
röda, svarta och flerfärgade) samt äfven i af seende
på ullsort (fin eller grof) och större eller mindre
slitning. Efter sorteringen komma 3) borttagande
af knappar, hakar, snodder, fållar o. s. v. och
4) tvättning i svag sodalut jämte skölj ning och
torkning (tvättningen förbigås emellertid gärna, dels
för inbesparing af arbete, dels emedan den följande
rifningen vanligen försvåras däraf, ty lapparna rulla
ihop sig i torkningen). Härefter följa 5) rifning i
en kraftig rifmaskin eller trasplys och slutligen
6) kardning i en s. k. ändplys. Halfyllelumpor,
hvaraf skall bildas extraktull, undergå dessutom
karbonisation (se Karbonisera) med
tillhörande upphettning, piskning, sodabad och
sköljning samt torkning. Karbonisationen företages
före rifningen. G. A. W.
Konstutställning. Se
Utställningar. Jfr Konstakademien,
Konstnärsförbundet, Konstnärsgillet.
Konstverk i vidsträckt bemärkelse är hvarje alster af
den fritt och varaktigt skapande eller reproducerande
fantasien: i inskränkt mening räknas
dit i motsats till dikt och tonsättning blott
produkter med form och färg som väsentligt material
(skapelser af byggnads-, bildhuggar- och målarkonst
samt etsning och ornament, se dessa ord), hvilka i
sin ordning utgöra en själfständig grupp i förhållande
till konsthandtverket, som är ett mellanting af ren
konst och industri. - Om eganderätt till konstverk
se Eganderätt 2. E. A-ie.
Konstvetenskap, ett vidare namn på det
vetenskapliga konststudiet, angifvande, att detta
utom konsthistorien omfattar äfven sysslandet
med konstens problem och lagar, för så vidt
dessa kunna på erfarenhetens väg utforskas.
A. L. R.
Konsubstantialism (af lat. con, samman, och
substantia, väsen, innehåll), teol., homoiousianernas
lära om väsenslikheten (konsubstantialiteten)
mellan personerna i gudomen.
Konsubstantiation (af lat. con, samman, och
substantia, väsen, innehåll), teol., en process,
genom hvilken Kristi lekamen och blod tänkas
förena sig med brödet och vinet i nattvarden till
en massa. Under de teologiska striderna inom de
protestantiska kyrkorna på 1700-talet beskyllde de
kalvinistiske teologerna de lutherske för att drifva
läran om en konsubstantiation, emedan den skulle
vara konsekvensen af den lutherska nattvardsläran;
men. de lutherske teologerna tillbakavisade denna
beskyllning, i det de uttalade en förkastelsedom
öfver konsubstantiationsläran lika väl som
öfver den katolska transubstantiationsläran.
J. P.
Konsul. 1. (Lat. consul), fornromersk
öfverhetsperson. Sedan konungaväldet i Rom blifvit
afskaffadt (509 f. Kr.), öfvergick styrelsen till
2 ämbetsmän, som först sägas ha kallats pretorer
(lat. prætores) och längre fram konsuler. Dessas
makt var i jämförelse med konungarnas inskränkt
därutinnan, att de voro två med lika befogenhet -
hvadan öfverensstämmelse i beslut fordrades -,
vidare däri, att de voro valda för år och kunde
efter ämbetsårets slut ställas till ansvar för sina
handlingar, samt däri, att vadrätt till folket i
vissa brottmål var medborgarna förbehållen. Dessutom
blef området för deras ämbetsverksamhet minskadt,
då senare vissa förrättningar (skattskrifningen och
domarkallet) öfverlämnades till särskilda ämbetsmän
(censorer och pretorer). Valbara till konsuler voro
till år 367 f. Kr. endast patricier, men efter den
tiden skulle en af konsulerna vara plebej. Längre
fram, då en viss ordningsföljd m. m. fastställdes för
ämbetsmannaval, kunde i regel ingen bli konsul förrän
vid 43 års ålder. Omval var i början medgifvet. Senare
stadgades, att ingen kunde förvalta samma ämbete för
andra gången, förrän 10 år förflutit efter det förra
ämbetsåret; och en längre tid bortåt gällde som lag,
att konsulatet ej fick beklädas af samma person två
gånger. Om en konsul af gick under året, skulle en
ny väljas i hans ställe. Tillträdesdagen växlade,
men blef slutligen l jan. Till ämbetstjänare hade
konsuln 12 liktorer, som buro spöknippor (fasces;
se d. o.). Konsulernas ämbetsförrättning var dels
civil, dels militärisk. I staden Rom stodo de i
spetsen för statsförvaltningen och hade under sig
alla ämbetsmän utom folktribunerna. De sammankallade
senaten och folkförsamlingarna samt ledde på båda
ställena förhandlingarna (jfr dock Tribun). De hade
att öfvervaka verkställigheten af fattade beslut och
lagarnas efterlefnad samt att förmedla förbindel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
