- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1009-1010

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppskatt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1009

Koptisk skrift-Kor

1010

giska arbeten talrikt representerade i den koptiska
litteraturen. Bland öfversättningar af gnostiska
skrifter märkes i främsta rummet Pislis sophia
(saidisk text och latinsk öfversatte, af Schwartze,
utg. af Petermann 1851, öfv. till franska af Amélineau
1895, till tyska af Schmidt 1905). Redan i 10 :e
och ll:e årh. började kopterna själfva författa
läroböcker öfver sitt till klostren undanträngda
språk, och yngre koptiska handskrifter ega vanligen en
arabisk öfversättning i marginalen. Joannes, biskop af
Semennud, skref Es-sullam, "stegen", en sakligt ordnad
koptisk-arabisk ordbok med grammatisk inledning (blott
nederegyptisk; se Dulaurier, "Gram-maire copte-arabe
de Séménoudi"), Ibn Assäl en alfabetisk ordbok och
Athanasios, biskop af Kus, en fullständig grammatik
öfver såväl öfver- som neder-egyptiska dialekten,
naturligtvis också affattad på arabiska. Emellertid
vittna alla inhemska arbeten om en högst empirisk
och torftig kännedom af språket. I Europa infördes
den koptiska språkvetenskapen af Kircher, som utgaf
Joannes’ och Ibii Assäls ordböcker jämte grammatik
med latinsk öfv. under titeln "Lingua segyptiaca
restituta" (Rom, 1643), oui ock hans arbete var ganska
otillfredsställande. Under 1700-talet befordrades
detta studium hufvudsakligen af Lacroze, Woide,
Tuki, Georgi m. fl. och i vår tid af Quatremére,
Zoega, de Lagarde, Revillout, Stern, Piehl, Crum,
v. Lernm, Steindorff o. a. - Se vidare Zoega,
"Catalogus codicum copticorum manuscriptorum,
qui in museo Borgiano Velitris asservantur" (1810,
anastat. uppl. 1903), "Ägyptische urkunden aus den
kgl. mu-seen zu Berlin. Koptische urkunden" (1895
ff.), Crum, "Catalogue of the coptic manuscripts
in the British museum" (1905), Peyron, "Lexicon
linguse copticse" (1835, anastat. uppl. 1896), Stern,
"Koptische grammatik" (1880), Steindorff, "Koptische
grammatik" (2:a uppl. 1904), Mallon, "Grammaire
copte" (2:a uppl. 1907, med synnerligen rikhaltig
bibliografi), Stern, "Kopten. Koptische sprache
und literatur" (i Ersch och Grubers "Allgemeine
encyklopädie", 2:a sekt., bd 39, 1886), Leipoldt,
"Geschichte der koptischen litteratur" ("Geschichte
der christlichen litteraturen des Orients", bd 7 af
"Die litteraturen des Ostens", 1907), "Zeitschrift
fiir ägyptische sprache und al-tertumskunde"
(1863 ff.), "Proceedings of the so-ciety of biblical
archseology" (1878 ff.), "Recueii de travaux relatifs
ä la philologie et Tarchéologie égyptiennes et
assyriennes" (1870 ff.) och "Sphinx" (1896 ff.).
(K.V.Z.)

Koptisk skrift. Se Egyptisk skrift, sp. 1500.

Kopula (lat. cöpula, band) 1. Satsband, gramm.,
kallas i satser med "öppet" predikat det ord, som
förenar predikativet med subjektet till en sats,
t. ex. huset är gammalt. Predikatet består således i
detta fall af kopula (är) och predikativ (gammalt)’,
och själfva predikationen uttryckes genom kopulan,
som alltså måste vara ett verb, men ett verb utan eget
innehåll. Predikatets innehåll uttryckes nämligen
genom predikativet, dess form genom kopulan. Som
kopula tjänstgöra i svenskan vara, blifva. Är
predikatet "slutet", ligger den predikativa formen i
själfva verbet, t. ex. huset brinner. I satser sådana
som "han heter Fredrik" kunde heter anses som kopula,
men betraktas vanligen som predikat (hvarvid
Fredrik blir predikatsfyllnad).
Br-n B.

Kopulatiön (af lat. cöpula, band, förbindelse),
förening mellan två personer af olika kön,
sammanvigning; köttslig beblandelse. Bot. a)
En metod för ympning, bestående däri, att den vilda
stammen och ympkvisten skäras med ett långt snedsnitt
sålunda, att de därvid uppkomna ytorna passa noga
ihop, hvarefter de sammanfogas och hopbindas samt
ympvax pålägges. - b) Cellsammansmältning. Se
Befruktning, sp. 1193, Fortplantning, sp. 943,
och Konjugation. (G. L-m.)

Kopulativ (lat. copulatwus), sammanbindande,
förenande. - Kopulativ konjunktion, gramm., en
samordnande konjunktion, t. ex. och, både-och,
sä väl-som, dels(-dels), icke blott-utan äfven. -
Kopulativa satser äro sådana sinsemellan grammatiskt
förbundna satser, hufvud-satser eller bisatser af
samma grad, som genom sin förbindelse uttrycka en
samstämmighet eller likhet i innehållet, t. ex. Regnet
strömmar, och åskan går; jag hoppas, att du kommer
och hjälper mig. Äro flera än två satser kopulativt
förenade, utsattes i svenskan vanligen och endast
mellan de två sista; mellan de andra står blott
skiljetecken (vanligan komma). Likväl kan och
upprepas på alla ställena (jfr Poly sy n de ton)
eller utelämnas öfverallt (jfr Åsyn d e ton).
(R-nB.)

Kopulera (lat. copuläre, sammanbinda), (parvis)
förena, sammanfoga. Subst. Kopulation (se d. o.).

Kopulver (Kreaturspulver, Mjölk- 1. Gödpulver), som
ofta förordas af kvacksalfvare mot allehanda sjukdomar
eller för att befrämja foderlust och afkastning, bestå
vanligen af affall från en del droger o. d. och äro i
regel fullkomligt värdelösa eller motsvara åtminstone
i intet afseende det höga pris de ofta betinga.
E. T. N.

Kopyczynce [kåpytjyrnjtse], köping i Galizien. 7,714
inv. (1900). Spannmålshandel, sprittillverkning.
J. F. N.

Kopys, stad i ryska guv. Mohilev, vid Dnjepr. 3,384
inv. (1897).

Kor (grek. choro’s, lat. chorus, dans,
dansplats). 1. K., Chor, Kör, en vid religiösa
fester eller andra högtidliga tillfällen i det forna
Grekland uppträdande sjungande och dansande skara. Se
vidare Kör.

2. Bygnk., den del af en protestantisk kyrka, där
altaret är uppställdt, för så vidt denna del är från
kyrkan i öfrigt arkitektoniskt afgränsad. Koret
bildar den arkitektoniska afslutningen på kyrkan,
hvars hela organism och planläggning visa hän mot
detta, genom sin betydelse särskildt helgade, rum. "En
kyrka utan kor (säger K. A. Jaehn i "Das evangelische
kirche-gebäude") är därför som en kyrka utan altare,
blott en bönesal, och förtjänar icke den historiska
benämningen kyrka". På grund af kyrkornas orientering
är alltsedan 5:e årh. koret vändt mot ö. (se
Basilika). I allmänhet är koret smalare och lägre än skeppet
och dess golf höjdt några steg öfver skeppets. Under
den s. k. triumfbågen träder man från skeppet in i
koret. Detta afslutas ofta af en absid, i hvilken
då altaret står. Beroende på öfverhvälfningens form
och konstruktionssättet, måste absiden eller, där
sådan saknas, korafslutningen under den romanska
byggnadsperioden i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:34 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free