- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1115-1116

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korthufvad ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den vid Chester (i Massachusetts, Nord-Amerika),
där den uppträder med magnetit i glimmerskiffer;
i Culsagegrufvan i Nord-Carolina ha 3 ctr tunga
kristaller anträffats. I Gällivare malmberg
förekommer den insprängd med apatit i magnetisk
järnmalm. Smärgeln är en kornig och oren korund af
grå, brun eller blåaktig färg. Den är ofta blandad
med magnetit och järnglans. Dess mest bekanta
fyndort är ön Naxos; i stora mängder förekommer den
äfven vid Gummachdagh (Mindre Asien) och vid den
ofvannämnda Chester. Smärgeln och diamantspaten
ha stor användning vid slipning af ädelstenar, af
bergartspreparat för mikroskopisk undersökning och
äfven för slipning af metallarbeten. Man har med
konst framställt kristalliserad korund på det sätt,
att man genom sammansmältning löst lerjord i borsyra
och låtit borsyran förflyktigas i porslinsugn. Genom
tillsats af färgade metalloxider har man äfven
kunnat efterhärma de naturliga färgerna. De på
detta sätt framställda safirerna och rubinerna
ha dock varit mycket små. - För sin betydliga
hårdhet var koranden under namn af smyris, asteria,
safir bekant redan hos de gamle samt nyttjades som
ädelsten och för bearbetning af andra stenarter.
Hj. Sj.*

Korwa, indisk folkstam. Se Kolh.

Korvett (fr. corvette, sp. corbeta, lat. corbita,
ett slags fartyg, af corbis, mastkorg), skpsb.,
fordom krigsfartyg, som förde sina kanoner (18 à
20 till antalet) på öfra däck och som var tackladt
i fullkomlig likhet med linjeskepp och fregatter
(se fig. till art. Fregatt). Sedermera användes
benämningen korvett äfven för ett sådant krigsfartyg,
som hade ett täckt batteri, d. v. s. som förde sina
kanoner på ett batteridäck, öfver hvilket fanns ett
öfra eller manöverdäck. Senare tids korvetter voro,
liksom de nyare fregatterna, försedda med ångmaskiner
tillräckligt kraftiga för att framdrifva fartygen
med en hastighet af omkr. 12 knop. Korvetterna
användes i hufvudsak till samma uppgifter som lätta
fregatter (se d. o.), särskildt till spanings- och
kapartjänst. I likhet med fregatterna ha de numera
efter seglens borttagande från stridsfartygen så
godt som fullständigt försvunnit; deras uppgift
har öfvertagits af lätta kryssare samt jagare.
J- G. B. (C. K. S.)

Korvey (Corvey, Ny-Corvey), benediktin-kloster i
Westfalen, nära Höxter vid Schelpes utflöde i Weser,
berömdt för sin vetenskapliga verksamhet, för sina
förtjänster om Sachsens öfvergång till kristendomen
liksom för sina förbindelser med den äldsta nordiska
missionen. Klostret anlades från det af Klodvig II:s
gemål Batilda omkr. 664 grundlagda klostret Corbie (se
d. o.) i Picardie, under medeltiden kalladt Corbeja
vetus
("Gamla Korvey"). För sin tillkomst hade K. att
tacka några munkar, som 815 sändes att grundlägga ett
kloster i Hethis i Sollingerskogen, hvilket emellertid
ej fick någon lifskraft. Med konung Ludvig den
frommes tillstånd flyttades det därför till Hucxori
(Höxter); redan 822 invigdes det till S:t Stephanus’
ära af biskop Badurad af Paderborn och fick namnet
Ny-Korvey (Corbeja nova). Den nya stiftelsen tillväxte
raskt i rikedom framför allt genom Ludvigs storartade
donationer; sin blomstringstid nådde den under de
sachsiske kejsarna. Särskild berömmelse fick K. genom
sin en tid af Ansgar (se d. o.) ledda skola och blef
för norra Tyskland, hvad Fulda och
S:t Gallen varit för de sydligare delarna af
riket. Den äldste kände skriftställaren bland
klostrets invånare är den namnlöse munk, som skildrade
Vitus-relikernas öfverflyttande till klostret 836; den
berömdaste är Widukind (se d. o.). Redan under abboten
Bovo I (879-890) påbörjades de i "Monumenta Germanise
historica" utgifna Annales corbejenses. Klostrets
bibliotek hade en betydande omfattning; bl. a. är
det genom en från K. stammande handskrift, som de
sex första böckerna af Tacitus’ "Annaler" bevarats
till vår tid. Med tiden inträngde emellertid en
världslig anda i klostret, och från 1100-talets
midt går det oafbrutet tillbaka. Under trettioåriga
kriget skingrades dess bibliotek och sköflades dess
byggnader; äfven en stor del af dess jordagods gick
förlorad. 1792 förvandlades K. till biskopsstift, kom
1803 till huset Nassau-Oranien, 1807 till konungariket
Westfalen och 1815 till Preussen. 1821 upphäfdes
stiftet och lades under Paderborn. F. n. eges
K. af furst von Hohenlohe-Schillingsfiirst,
hertig af Ratibor, furste af K. Se Wigand,
"Geschichte der gefiirsteten reichsabtei Corvey
und der städte Höxter und Corvey" (1819). Om de i
K. gjorda urkundsförfalskningarna se Wattenbach,
"Deutschlands geschichtsquellen im mittel-alter"
(7:e uppl. 1904). T. H-r.

Koryba’nter (grek. kory’bantes]. 1. Den
grekisk-asiatiska, företrädesvis i det forna Frygien
och Lydien dyrkade gudinnan Kybeles (Rheas) präster,
som under larmande musik utförde de till hennes

illustration placeholder
Korybanter dansande kring barnet Dionysos, antik

elfenbensrelief (i Milano).


gudstjänst hörande vilda danserna (se fig.). -
2. Ett slags demoniska väsen, besläktade med daktyler,
kabirer och kureter, hvilka tänktes höra till nämnda
gudinnas följe. l o. 2. A. M. A.

Korydalin, kem., en alkaloid (se d. o.),
som förekommer jämte 7 andra i knölarna af
Corydalis cava. Svag bas af sammansättningen
C22 H27 N04, olöslig i vatten; står till sin
kemiska byggnad berberin (se d. o.) mycket nära.
H. E.

Korydon, forngrekiskt herdenamn, som mycket
ofta användts i herdediktningen; äfven betecknande
smäktande eller hopplöst suckande älskare.

Koryfé (grek. koryfäios, af koryfé, hjässa, topp,
spets, eg. "den, som står i spetsen", ledare, förman)
betecknade företrädesvis den på teatern eller vid
andra festliga tillfällen uppträdande körens ledare,
korföraren, och ordet är vid denna användning till
viss grad liktydigt med korag (se d. o.), ehuru till
sin språkliga bildning på intet vis där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free