Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kosacker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1129
Koskullskulle-Kosmogoni
1130
någon tid elev af Couture i Paris, återvände
till Stockholm 1860 och var, frånräknadt en
studieresa 1861, bosatt där till döddagar. K. blef
led. af konstakademien 1868. Hans målningar visa
Düsseldorfsskolans förtjänster och svagheter. Han
målade med ganska delikat färgbehandling genremotiv
ur folk-lifvet och ur barnlif-vet: Kyrkstötens
kollekt, Morgonen efter balen, Tiggarfamilj,
Bönestund i kyrkan, Hushållsbestyr (1866,
Nationalmuseum), Fiskare på isen, Savojard i
fängelse, Den lille positivspelaren och Flicka i
fara för vargar. Åtskilliga teckningar af K. egas
af Nationalmuseum.
1__3. C. M. St-k. 4. G-g N. Koskullskulle.
Se Gällivare malmberg. Koslov [kaslå’f], stad.
Se Kozlov. Koslovskij [kaslå’f-], M. I. Se
Kozlovskij. Ko^ma Minin, rysk folkhjälte. Se Min
in. Kosmas, med binamnet I n d i k o p l
é~u’s t e s ("Indiefararen"), forntida geograf från
Alcxandria, gjorde som köpman vidsträckta resor
till Arabien och östra Afrika och författade i ett
Sinaiklostcr omkr. 550 e. Kr. på grekiska språket en
"kristlig topografi" (Chrislianike topografia)
i 12 böcker, hvari han, polemiserande
mot Ptolemaios, sökte uppställa ett med bibeln
öfverensstämmande geografiskt system. Arbetet,
som senast (Cambridge 1909) utgifvits af E. 0.
Winstedt i en kritisk upplaga med olika läsarter
och förklarande anmärkningar, är af vikt genom de på
K:s resor samlade underrättelserna, särskildt öfver
romerska rikets äldre förhållanden till Egypten,
Ceylon och Indien. Wbg. Ko’smer (grek. ko’smoi
1. ko-’smioi, ordnare) kallades i de forngrekiska
staterna på Kreta de ämbetsmän, som stodo i spetsen
för statsstyrelsen. De voro till antalet tio, valdes
för ett år, men blott ur vissa privilegierade släkter,
och inträdde efter ämbetsårets slut i "de gamtes råd"
(gerusifa). A. M. A.
Kosmetik (fr. cosmétique, af grek. kosmél’n, ordna,
pryda). 1. Konsten att bevara och befordra kroppens
skönhet.- 2. Skönhetsmedel (för hyn, tänderna, håret,
skägget o. s. v.), s. k. kosmetiska medel; särskildt
namn på ett slags hår- och skäggvax.
Kosmetisk. Se Kosmetik. Kosmetiska hemliga medel.
Se Hemliga medel.
Kosmisk (gr. kosmiko’s, af ko’smos, värld), som angår
världssystemet och de däruti rådande naturkrafterna;
som försiggår eller har sitt ursprung utom jorden och
dess atmosfär, vare sig på någon annan himlakropp
eller uti rymden. Kosmiskt stoft l. meteorstoft,
sådana stoftsamlingar, som A. E. Nordenskiöld 1870
fann på bottnen af vattenfyllda fördjupningar i
Grönlands inlandsis ("kryokonit"), senare på snö
i Sverige och Finland samt 1872 på Spetsbergens
is. Detta stoft innehåller rikligt magnetiska
beståndsdelar, uti hvilka man utom metalliskt järn
uppvisat fosfor och kobolt.
G. Tissandier har i Frankrike ur luften uppsamlat
ett kosmiskt järnstoft, som han anser härröra från
söndersprungna meteoriter. – En vidsträcktare
betydelse har ordet kosmisk i vissa andra fall
fått, t. ex. i sammansättningen kosmisk fysik, under
hvilken gemensamma benämning S. Arrhenius ("Lehrbuch
der kosmischen physik", 1903) sammanställt olika
delar af astronomien (särskildt astrofysiken),
meteorologien, geologien, den fysiska geografien
o. s. v. – Kosmisk meteorologi, mindre lämplig
term, detsamma som astrometeorologi (se d. o.).
(B-d.)
Kosmodemjansk, kretsstad i ryska guv. Kazan vid
Volga. 5,212 inv. (1897). Stark smidesverksamhet.
(J. F. N.)
Kosmogoni (af grek. ko’smos, värld, och go’ne,
födelse, härkomst), läran om världsalltets (speciellt
solsystemets) uppkomst och utveckling. Då man i äldre
tider knappast egde någon kunskap om fixstjärnornas
verkliga natur och ställning i världsalltet och då
ännu i våra dagar kännedomen om fixstjärnsystemets
byggnad och struktur är mycket bristfällig, är
det helt naturligt, att de hittills uppställda
kosmogoniska teorierna i allmänhet inskränka sig till
att behandla förhållandena inom vårt solsystem. Enär
det vid de kosmogoniska problemens behandling
gäller att ur studiet af världssystemets tillstånd i
närvarande tid sluta sig till förhållandena under
omätligt aflägsna tidrymder, äro naturligtvis
möjligheterna till felaktiga slutledningar många
och stora, och hela teorien måste med nödvändighet
delvis baseras på mycket osäkra hypoteser och
generaliseringar.
De forntida idéerna om världsalltets uppkomst sakna i
allmänhet nästan hvarje vetenskapligt underlag; de äro
oftast byggda på religiös-mytologiska motiv eller äro
resultat af rent filosofiska spekulationer. Äfven
en stor mängd af de kosmogoniska arbeten och
försök, som i senare tider sett dagen, är af denna
art. Detta område tycks i alldeles särskild grad vara
lockande till allehanda fantastiska kombinationer
och spekulationer, och den äfven i våra dagar rikt
florerande litteraturen öfver hithörande frågor är
till kanske största delen utan allt vetenskapligt
värde.
Af nyare tiders kosmologer har Swedenborg måhända
först uttalat sig om världsfenomenet som en
utvecklingsprocess. Han ställde sina kosmogoniska
åsikter i nära samband med sina metafysiska läror
öfver hufvud, framställda i "Principia rerum
naturalium etc." (1734). Några år senare framlade
Th. Wright i "An original theory, or new hypothesis
of the universe" (1750) en liknande teori, där han
emellertid behandlade icke blott solsystemets, utan
hela världsalltets utveckling. Han antog Vintergatan
sammansatt af ett stort antal system af samma art
som vårt solsystem, sammanhållna genom gravitationen
och utströdda i en stor ring, roterande kring en mot
dess plan vinkelrät axel. Filosofen I. Kant upptog
Wrights idéer och utvecklade dem närmare i "Allgemeine
naturgeschichte und theorie des himmels" (1755). I
fråga om Vintergatsystomets struktur anslöt sig Kant
fullkomligt till Wrights åskådning; hans förnämsta
bidrag till teorien var hans betraktelser öfver
solsystemets bildning. Kant antog, att materien urspr.
varit fördelad i diskreta partiklar med relativt stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
