- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1153-1154

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kotpelaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ifikrates och egde attisk medborgarrätt, men råkade
sedan i krig med atenarna, emedan de understödde
hans fiender. Han lönnmördades 358.

A. M. A.

illustration placeholder

Kotzebue [-bo]. 1. August Friedrich
Ferdinand von K.
, tysk dramatiker och
romanförfattare, f. 3 maj 1761 i Weimar, son af en
högre ämbetsman, aflade juridisk examen i syfte att
bli advokat, men kom i
stället 1781 till
Ryssland som sekreterare
hos general v. Bauer.
Denne var bl. a.
direktör för tyska teatern
i Petersburg, för
hvilken K. var verksam;
han kom in i den
ryska ämbetskarriären,
blef 1785 adlad och
president i Estlands
guvernementsmagistrat och
uppsatte i Reval en
sällskapsteater, för
hvilken han skref sitt
världsberömda skådespel Menschenhass und reue (1789).
På grund af försvagad hälsa lämnade han någon tid
Ryssland, var 1798 hofteaterdiktare i Wien,
försökte därefter i Weimar förgäfves komma in i
Goethes krets, passerade 1801 ryska gränsen och blef af
okänd anledning häktad och sänd till Sibirien, där
han vistades fyra månader, skildrade i Das
merkwürdigste jahr meines lebens
(1801); ett litet
skådespel af K., som kejsar Paul fick se, omstämde denne,
K. benådades och utnämndes till direktör för tyska
hofteatern i Petersburg samt erhöll ett gods i
förläning. Efter mordet på kejsar Paul drog K. 1803
till Weimar, besökte Paris, där han till sin harm ej
blef beaktad af Napoleon; i Merkels tidskr. "Der
freimütige" 1803-08 angrep han bl. a. Goethe och
romantikerna, var f. ö. den förste, som oförskräckt
predikade hat mot Napoleon i flera af honom utgifna
tidskrifter (1808-12), blef 1813 rysk generalkonsul
i Königsberg, var 1816 anställd i ryska
utrikesdepartementet, bosatte sig senare i Weimar och sände
ryske tsaren rapporter om tyska tillstånd och
stämningar. På grund af sina absolutistiska tänkesätt och
sina angrepp mot klassikerna och romantikerna i den
tyska litteraturen och mot den patriotiska rörelsen
gjorde han sig förhatad hos ungdomen; 23 mars 1819
blef han mördad i Mannheim, dit han flyttat 1818,
af en student Karl Sand, som stack ned honom i hans
hem med ett dolkstyng. Tvärt emot Sands
förhoppningar framkallade mordgärningen ökad reaktion. -
K:s skönlitterära författarverksamhet omfattar
sentimentala dramer ("rührstücke"), lustspel och
romaner. Han var på sin tid en utomordentligt populär
dramatiker, som behärskade den tyska skådebanan
och äfven i Sverige blef högeligen beundrad och
efterbildad. Han fogade sig i sina allvarliga
skådespel, som voro utlöpare af den Lessing-Diderotska
borgerliga dramen, alltför mycket efter publikens
smak för det alldagliga och teatraliskt
verkningsfulla, och Goethe och Schiller kännetecknade honom
därför som "eine gemeine natur". Han lade an
dels på pikanta, dels på bjärt sensationella effekter.
"Hans allmänna lära är egentligen", yttrar A. W.
Schlegel, "att ett s. k. godt hjärta försonar alla
felsteg och utsväfningar och att man inte bör taga
det så noga med principerna". Han lade framför
allt an på tårkörtlarna, och då han framställde
någon ädel välgörare, tycktes det åskådarna, som
om de själfva utöfvat något ädelt dåd, utan att
behöfva gripa till plånboken. "Dygden" är hos
honom blott en känslosam godhjärtenhet, och då
han tar till orda för känslans och naturens rätt mot
sociala skrankor, förfaller han ömsom till
gråtmildhet, ömsom till lättfärdighet. Bland hans mera
berömda dramer märkas den ofvan nämnda
"Menschenhass und reue" (1789; "Verldsförakt och
ångor", 1791), ett äktenskapsdrama, som är bland
hans bästa verk och ganska förtjänstfullt, Die
sonnenjungfrau
(1789; "Cora, eller solens prästinna",
tr. 1794, uppf. 1810) och Die indianer in England
(1790; "Indianerne i England", 1792), i hvilka
bägge karaktären hos hjältinnorna är en
sammansättning af naivt svärmeri och sinnlighet, Johanna
von Montfaucon
(1800; "Johanna af Montfaucon",
1802), Die kreuzfahrer (1802; "Korsfararne",
1804), ett riddarskådespel, som i Stockholm
upplefde 141 föreställningar. Som lustspelsförfattare
egde K. en del goda egenskaper (han påverkades
härutinnan af Holberg) och ådagalade både
kvickhet och teknisk skicklighet, äfven om numera
hans stycken förefalla föråldrade. Bland dessa
lustspel må nämnas Der wildfang (1797;
"Konstmakaren", 1798), Die beiden Klingsberge (1801;
"Grefvarne Klingsberg", uppf. 1805, tr. 1827),
Die deutschen kleinstädler (1803; "De tyska
småstadsboerne", 1807), en särdeles lyckad
komedi, som satiriserar kälkborgarnas i
"Krähwinkel" (se d. o.) titelsjuka, skvaller och viktighet,
Der rehbock (1815; "Råbocken", 1821) samt Der
gerade weg der beste
(1815; "Pastoratet eller Den
raka vägen är den bästa", 1817). I Der
hyperboräische esel oder die heutige bildung
skref han
en dramatisk satir mot nyromantiken. Af hans 219
dramatiska alster ha i Sverige uppförts icke mindre
än 100, och många af dem ha i Stockholm upplefvat
inemot 100 föreställningar och därutöfver
(1798-1802 utgafs "Nyare theaterstycken" af K. i 2 bd).
Dessutom påverkade han en del nordiska
författare, såsom Karl Lindegren, ja ännu en
nyromantiker som Öhlenschläger (i "Hugo von Rheinberg").
En högst tacksam läsekrets funno hans känslosamma
romaner, bland hvilka Die leiden der ortenbergischen
familie
(2 bd, 1785; "Ortenbergska familjens
lidande", 1793) är mest beryktad. Han utgaf
dessutom reseskildringar, själfbiografi, Gedichte (2 bd,
1818) m. m. Bland upplagor af K:s skådespel
märkas "Theater von K." (40 bd, 1840-41) och
"Auswahl dramatischer werke" (10 bd, 1867-68).
Jfr H. Döring, "Kotzebues leben" (1830), W. v.
Kotzebue, "August v. K., urtheile der zeitgenossen
und der gegenwart" (1881), Ch. Rabany, "Aug.
de K., sa vie et son temps, ses oeuvres dramatiques"
(1893), och E. Jæckh, "Studien zur K:s
lustspielstechnik" (1899). - 2. Otto von K., den
föregåendes son, rysk sjöofficer, resande, f. 1787 i
Reval, d. där 1846, följde 1803-06 som sekreterare
kapten A. J. von Krusenstern på dennes
jordomsegling och erhöll 1815 själf ledningen af en
jordomsegling, hvarunder han skulle närmare undersöka
de af holländarna på 1600- och 1700-talen gjorda
upptäckterna äfvensom möjligheten af en genomfart
från Berings sund till Hudsons vik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:35:26 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free