- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1169-1170

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kozelets ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1169

Kraepelin-Krafft

1170

borgs och från 1897 till sin död för Jämtlands
län. Han var en af denna kammares mest framstående
debattörer, och hans arbetsförmåga och skicklighet
togos i anspråk på mångfaldigt sätt; så var han
t. ex. led. af bevillnings-, konstitutions- och
statsutskottet, i hvilket sistnämnda han under många
år var ordf. för första utgiftsafdelningen. Han
satt äfven i särskilda utskottet vid urtiman 1892
och hade i försvarsfrågan utarbetat ett särskildt,
utförligt förslag. K. uppträdde vidare som utpräglad
frihandlare, yrkade på utsträckning af såväl den
kommunala som politiska rösträtten, intresserade
sig lifligt för den andliga odlingens främjan och
motsatte sig energiskt förslagen att inskränka
tryckfriheten. K. var äfven flera år statsrevisor,
1867-71 stadsfullmäktig i Stockholm och 1880-82
led. af landtförsvarskommittén samt 1878 ordf. i
revisionen af statsbanornas förvaltning. Som
skriftställare debuterade K. med skaldestycket
Nordens natur (1850 belönadt med Svenska akad:s
andra pris) 1851. En resa till Italien beskref han
i diktcykeln Sy d frukter (1853) och deltog 1855 med
några dikter i den poetiska kalendern "Qvartetten". En
ny resa, till England och Skottland, skildrade han i
Diamanter i stenkol (1857), där han teoretiskt och
praktiskt sökte visa, att den härskande estetiska
teorien vore för trång samt att skönhet och poesi
funnes äfven såväl inom industrien och dess alster
som inom det hvardagliga talspråket. Denna åsikt
bekämpades lifligt, bl. a. af Kr. Clacson och
H. Bjur-sten. K. försvarade sin ståndpunkt, särskildt
hvad det språkliga beträffar, i "Aftonbladet" i en
längre artikelserie, som 1858 utkom i broschyrform
med titeln Om språkfrågan. Denna undersökning
af de viktigaste skillnaderna mellan det svenska
talspråket och skriftspråket var ny och banbrytande,
icke minst därför, att i den betonades med skärpa
och skicklighet talspråkets rätt att betraktas
som normgifvande. Ytterligare tillämpade han sin
språkliga teori i de med mycket bifall mottagna
reseskildringarna Två resor i Spanien (1861)
och En vinter i Orienten (1866). Ett nytt häfte
Dikter utkom 1867. 1874 utgaf K. första häftet
af en vidlyftig Svensk metrik (2:a häftet 1893),
1882 skriften Om enslafdga ords rytmiska värde i
svenskan och 1898 Om treslafriga ords användning
i vers. Yid sin död efterlämnade han en vidlyftig,
men ofullbordad omarbetning af dessa arbeten, hvari
den omsorgsfullaste empiriska forskning och det
outtröttligaste tålamod lämnat den rikhaltigaste
framställning af vårt ordförråds prosodiska
förhållanden, som finnes. K. var som metriker en
öfvertygad anhängare af åsikten, att musikens rytmik
bör vara utgångspunkten. I sin metrik inarbetade han
äfven den utförliga undersökningen Om predikaticet
(i "Pedag. tidskr.", 1897-98). K. författade också
en historik öfver Stenhainmar, Stenham-marsboken
(1886), och flora smärre uppsatser i olika ämnen. Han
valdes 1889 till led. af Landtbruks-akad.; vid
jubelfesten i Uppsala 1893 kreerades han till filos.
hedersdoktor, och 1897 tilldelade Sv. akad. honom
Karl Johans pris. Sedan 1892 var han hofmarskalk. I
hans testamente förordnades, att hans gods, det vackra
Stenhammar, nära Flens station i Södermanland, skulle
tillfalla staten för att af konungen disponeras för
någon prins af kungliga huset eller annan förnämlig
man. 1905 utgåfvos K:s Samlade sknfler (3 bd, af
R. Grson Berg), som bl. a. innehålla den omarbetade
metriken och förut otryckta

dikter. K. är besjungen af
Snoilsky i dikten "Sten-hammar".
2. (R-nB.)

Kraepelin [kräp-], Emil, tysk psykiater, f. 1856
i Neustrelitz, med. doktor 1878, professor i
psykiatri 1896 i Dorpat, 1890 i Heidelberg och 1903
i Mimenen, är en af vår tids ledande forskare på
sinnessjukdomarnas område och har dels genom sina
skrifter, dels genom sin omfattande lärarverksamhet
utöfvat stort inflytande. Bland hans arbeten märkas
Psychiatrie (2 bd, 1883; 8:e uppl. 1909), Einfiih-rang
in die psychiatrische klinik (2:a uppl. 1905) och
Psychologische arbeiten (sedan 1895 utgifna samlingar
af undersökningar från K:s klinik). Sedan 1908 är
K. led. af Vet. akad. och Fysiograf. sällsk. i Lund.
R. T-dt.

Krafft, David von, målare, f. 1655 i Hamburg, d. 20
sept. 1724 i Stockholm, kallades, blifven föräldralös,
af sin morbroder, Ehrenstrahi, till StocK-holm
1675. K. åtnjöt där sin släktings undervisning och
lyckades äfven vinna en gynnarinna i Ulrika Eleonora
d. ä., som själf sysselsatte sig med målning. Genom
hennes tillskyndclse erhöll han ett understöd, som
satte honom i stånd att 1684 resa till Italien. Han
uppehöll sig emellertid pä vägen dels ett år i
Danmark, för att porträttera den kungl. familjen,
dels i Tyskland, så att han först 1687 ankom
till Venezia. Där studerade han ett år, begaf sig
sedan till Florens och Rom samt besökte flitigt
målarakademierna och modcllteckningsatcl-jéerna,
bl. a. en af drottning Kristina i hennes palats
inrättad. Hans färd gick vidare till Neapel och
Bologna, där han uppehöll sig ett år, samt sedan
genom flera andra städer åter till Venezia, där
han denna gång vistades halftannat år och "blef
brukad i ett särdeles publikt arbete, hvartill de
eljest sina största mästare utvälja pläga", hvilket
arbete K. ock med allmänt bifall utförde. I Wien,
där han porträtterade hela den kejserliga familjen,
erhöll han underrättelse om sin kungliga gynnarinnas
frånfälle, hvilket dock ej minskade hans reseanslag;
tvärtom ökades detta ansenligt af konungen. K. besökte
sedan Wurttemberg, Schweiz, Paris och Nederländerna,
men hemkallades 1696, för att som hofkonterfejare
efterträda den gamle Ehren-strahl. Från 1697 hade
han lön, uppfördes från 1698 på hofstaten, fick 1699
ökade löneförmåner och blef sålunda redan från början
gynnad af de regerande och de förnäme. - K. var
nu genom sin ställning och de förbindelser denna
medförde Sveriges förnämste målare. Hans uppgift
blef nu hufvudsakligen att förfärdiga mångfaldiga
exemplar af änkedrottning Hedvig Eleonoras och
hennes släkts konterfej, hvilken ändlösa reproduktion
naturligtvis-skulle menligt inverka på hållningen i
hans konst. K. erhöll likväl någon gång andra och mer
uppmuntrande uppdrag, hvilka han, så länge krafterna
stodo bi, med konstnärlighet fullbordade. Hans
enskilda iif var länge lyckligt. Genom sin första
fru, Justine Sofie Friedenreich, kom han i släkt
till Joakim och Emerentia von Duben, Karl XII:s
och hans yngre systers gunstlingar, och genom dem
infördes han i hofkretsen. Hans andra giftermål, med
en änkefru Elisabeth Speet, invecklade honom i en rad
af rättegångar, som förbittrade senare delen af hans
lefnad. Den ynnest han åtnjöt hos Ulrika Eleonora
d. y. gaf sig efter hennes tillträde till regeringen
till känna genom hans upphöjande i adligt stånd,

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free