Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kreaturspest ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid, att han kan hinna att genom den
näringsverksamhet, hvari han använder kapitalet,
förvärfva medel till lånets återbetalning. I annat
fall är han lätt utsatt för att få lånet uppsagdt vid
en tidpunkt, då han antingen omöjligen eller endast
med mycket stora uppoffringar kan förskaffa sig ny
kredit. Det är egentligen för vissa näringsgrenar,
hvilka, liksom jordbruk, bruksrörelse o. d., behöfva
kredit på mycket lång tid, som denna synpunkt är
af särdeles stor vikt. – Konsumtionskrediten kan
vara gagnelig äfven för näringslifvet, t. ex. då
den möjliggör utbildning af för näringslifvet
erforderliga arbetskrafter, naturvetenskapliga
upptäckter m. m. dyl. Tager man hänsyn ej endast till
näringslifvet, utan till samhället i dess helhet,
måste man inordna ännu flera fall af konsumtionskredit
bland den gagneliga krediten. Så kunna t. ex. lån,
som upptagas för andliga kulturbehof och sålunda
äro att räkna till konsumtionskredit, visserligen
verka skadligt på näringslifvet, om de undandraga
detsamma välbehöfliga kapitaltillgångar, under det att
samtidigt denna menliga inverkan ofta mer än uppväges
af den lyftning, som genom krediten kommer den andliga
kulturen till del, så att krediten för samhället i det
hela måste anses öfvervägande gagnelig. Uppenbart är
dock, att dylik kredit kan leda till ett ensidigt
och i det hela skadligt gynnande af den andliga
kulturen på näringslifvets bekostnad, en fara, som
äfven vår tid har att synnerligen beakta. Men äfven
konsumtionskredit, som hvarkek (medelbart) befrämjar
näringslifvet eller befordrar andra kulturändamål,
utan blott tjänar den personliga konsumtionen,
kan ej, såsom ofta framhålles, sägas vara odeladt
och under alla förhållanden skadlig. Ofta är den
rent af nödvändig, t. ex. för tjänsteman, som har
endast sin lön att lefva af, men ej får den utbetald
förrän vid hvarje kvartals slut, för jordegare, som
är hänvisad till det arrende, som han erhåller för
sin jord och hvilket betalas först vid årets slut,
för arbetare, som erhåller sin aflöning hvarannan
vecka eller vid månadens slut, och för den, som af
sjukdom är urståndsatt att för tillfället förtjäna
sitt lifsuppehälle samt saknar andra tillgångar. Å
andra sidan måste erkännas, att konsumtionskrediten
mycket ofta öfverskrider de gränser, inom hvilka den
till följd af dessa eller likartade förhållanden
är berättigad, samt leder till öfverdrifven
konsumtion. Detta gäller visserligen, vare sig
konsumtionskrediten har form af penningförsträckning
eller varuförsäljning på kredit, men i synnerhet när
sistnämnda form användes. Ty dels är vid kontanta
inköp konsumentens köpförmåga mer begränsad än vid
varuförsäljning på kredit, dels märker konsumenten
städse, huru stor del af sina tillgångar han användt,
när han måste betala allt kontant, under det att han i
motsatt fall ofta först då kommer till insikt därom,
när han genom sin öfverdrifna konsumtion ådragit
sig en stor skuldbörda. Därtill är att lägga, att
vid varuförsäljning på kredit åtskilliga köpare visa
sig oförmögna att betala sina inköp. För att hålla
sig skadeslös härför måste säljaren höja prisen på
sina varor, hvadan det i själfva verket blir de
öfrige och bland dem de ordentlige kunderna, som
få betala de lättsinniges konsumtion. Dock får man
af det föregående ej draga den slutsatsen, att all
varuförsäljning på kredit skulle vara förkastlig,
ty de nämnda olägenheterna vidlåda egentligen den
långa krediten. Genom att inskränka
krediten, t. ex. till en eller en half månad, mildras
ofvannämnda olägenheter i betydlig grad, under
det att vissa välgörande verkningar af denna form
af kredit fortbestå, såsom att förteckning öfver
hvarje kunds inköp blir förd, hvilket är till stort
gagn ej blott för kunden själf, utan äfven för
säljaren genom den kontroll öfver biträden dylik
bokföring medför, samt att betalning kan ske på
ett bekvämare och nationalekonomiskt fördelaktigare
sätt, t. ex. genom anvisning på en bank m. m. d. –
Krediten leder till uppkomsten af en rentierklass,
som hufvudsakligen lefver af de räntor, som
erhållas för utlånta kapital. Tillvaron af en dylik
samhällsklass kan såtillvida vara af stort gagn,
som dess medlemmar, i likhet med fastighetsegare,
kunna åtaga sig de i hvarje samhälle förekommande
uppdrag och sysslor, som ej aflönas. Å andra
sidan medför en för stark koncentrering af kapital
på få händer samma faror i socialt afseende som
mycket ojämn förmögenhetsfördelning i allmänhet. –
Krediten uppmuntrar till sparsamhet genom utsikten
att erhålla ränta för gjorda besparingar samt kan
sålunda medelbart bidraga till ökad kapitalbildning. –
Krediten inverkar omgestaltande på penningväsendet
därigenom, att fordringar, i synnerhet i form af
kreditpapper, användas i st. f. mynt vid köp och
försäljning samt betalningar. Det är egentligen blott
vissa former af kredit, som kunna fylla denna uppgift
i någon större utsträckning, nämligen inlösliga
statspapperspenningar, banksedlar, checker, växlar,
bokkredit. Man har därvid att skilja mellan den
inre rörelsen i ett land och affärsförhållandena med
utlandet. Med afseende på den inre rörelsen gäller,
att inlösliga statspapperspenningar och banksedlar
utmärka sig framför de öfriga därigenom, att de i
regel finna användning bland alla samhällsklasser
till följd däraf, dels att staten och i allmänhet
äfven de sedelutgifvande bankerna åtnjuta allmänt
förtroende, dels att dessa papper äro utställda
på runda summor. Checker åter kunna ej vinna en
lika vidsträckt cirkulation, emedan de förutsätta
ej endast förtroende till den bank, på hvilken
checken är utställd, utan dessutom kännedom om,
huruvida utställaren har motsvarande tillgodohafvande
hos banken, så att banken godkänner checken, samt
möjlighet att kunna afgöra, om namnteckningen är äkta;
därtill kommer, att checker i regel ej äro utställda
på runda summor. Till följd däraf äro kreditpapper
af detta slag inskränkta till affärskretsar,
större kapitalister, högre tjänstemän o. d. Det har
rådt mycken meningsskiljaktighet med afseende på
betydelsen af dessa olikheter. Det rätta torde vara,
att bruket af checker är att föredraga framför bruket
af sedlar och statspapperspenningar. Dels är det
nämligen skadligt, om metallmynten alltför mycket
utträngas ur den mindre rörelsen, hvilket lätt kan
ske genom sedlar af låga valörer, dels medför under
vissa förutsättningar bruket af checker väsentliga
fördelar. Dessa förutsättningar äro hufvudsakligen
följande. Hvarje affärsman är kund hos en bank,
hos hvilken han har löpande räkning (kontokurant)
och insätter hela sin kontanta kassa samt alla
kontanta medel, som flyta in. Om banken ger honom
försträckning, t. ex. genom att diskontera af honom
dragna växlar, tager han ej ut summan i form af mynt
eller banksedlar, utan låter uppföra summan på kredit
i sitt konto. Hans utbetalningar ske, såvidt möjligt
är, genom anvisningar på banken. Banken inkasserar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
