Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigshofrätten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1305
Krigskommissariat-Krigslagar
1306
mera en del jämkningar i Krigskollegiets
organisation och arbetssätt, bl. a. i fråga om
departementens antal, men grundsatserna förblefvo i
stort oförändrade. Den sista instruktionen (af 1850)
föreskref 4 departement: artilleri-, fortifikations-,
intendents-och aflöningsdepartementen. Med ingången af
1866 (genom . instruktion af 26 sept. 1865) öfvergick
Krigskollegiet i Arméförvaltningen (se d. o.).
N.E-n.
Krigskommissariät (General krigskommissariat),
milit. admin. 1. I Sverige den myndighet, som
förr under krig hade att, åtföljande armén,
sörja för dennas aflöning, förplägning och
furagering samt jämväl förestå hushållningen
vid arméns sjukvårdsinrättningar, hvilka alla
göromål numera handhas af intendenturen. Chefen för
generalkrigskommissariatet benämndes också i 1796
års fältförvaltningsreglemente generalintendent,
hvaremot generalkrigskommissarien var Krigskollegiets
ombud eller ställföreträdare i den ort, där kriget
fördes, och hos honom skulle generalintendenten
rekvirera sådana för arméns behof erforderliga
vare sig penningmedel eller persedlar, hvilka af
Krigskollegiets krigsdivision hemma anskaffades
eller utlämnades från centralförråden. (Vanligen
stod dock hela generalkrigskommissariatet
med öfverkrigskommissarie, fältsekreterare och
proviantmästare m. fl. under generalintendenten,
som alltid var officer. Vid hvarje fördelnings
stab fanns vanligen en krigskommissarie och i
brigad-staberna stundom en kommissariatsadjutant. Se
vidare Generalkrigskommissarie.) - 2.1 Norge
var intill 1898 krigskommissariat namn på en
förening af utskrif nings-distrikt, inom hvilken
en krigskommissarie handhade utskrifnings- eller
rekryteringsväsendet. Högsta ledningen af hela
rekryteringsväsendet handhas allt fortfarande
af generalkrigskommissarien, som lyder under
arméstyrelscn. - I Finland fanns under den senaste
militära organisationens tid i hvarje uppbådskrcts
(omfattande ett helt eller ett hälft län) en
krigskommissa-r i e som ordf. i uppbådsnämnden,
hvilken handlade alla rekryteringsärenden. De finska
truppernas underhåll och förvaltning besörjdes af
det finska krigskommissariatet i Helsingfors.
1. A. Th. S.* 2. C. O. N.
Krigskommissarie, milit. admin. Se Krigskommissariat.
Krigskonselj. Se Krigs rå d.
Krigskonsten utgör sammanfattningen af grundsatserna
för krigs förande och truppers användande. Redan
grekerna började bearbeta krigskonsten och sätta
den i system, och därmed har man fortfarit allt
intill nyaste tid. Krigskonstens grundsatser äro
visserligen orubbliga, men på grund af ändrade
vapen, seder och bruk samt nya uppfinningar har
krigskonsten i sin tillämpning undergått ständiga
förändringar. Framstående härförare och folk ha
utbildat sin egen krigskonst, d. v. s. de ha tillämpat
dess lagar på ett annat sätt än andra. Till följd af
alla de oberäkneliga omständigheter, som inträffa i
krig, kan krigskonsten icke uppställa allmängiltiga
regler, utan innehåller blott allmänna föreskrifter,
som det tillkommer vederbörande befälhafvare att
i hvarje särskildt fall tillämpa. I krigskonsten
särskiljer man vanligen strategien, krigförings-
konsten, konsten att leda själfva kriget, och
taktiken, läran om truppernas användande till vinnande
af de mål, som strategien uppställer. - Krigskonsten
har en rik litteratur, hvilken dock faller under
dess båda hufvuddelar. Äfven krigskonstens historia
har funnit många bearbetare (se Krigshistoria).
C. O. N.
Krigskontraband. Se Kontraband.
Krigskostnader kallas vanligen de ökade utgifter,
som drabba en stat till följd af ett krig. De
kunna delas i direkta krigskostnader, hvilka bestå i
utgifter för arméns mobilisering, uppmarsch, föihöjda
aflöning och underhåll under den tid krigstillståndet
varar, demobilisering, den förbrukade materielens
ersättande, skadade föremåls återställande samt
möjlig krigskostnadsersättning till fienden, samt
i indirekta krigskostnader, förorsakade genom
minskning i skatter, minskning i arbetskrafter
och till följd däraf oundviklig nedsättning i all
industri och handel, på privategendom förorsakad
skada, kostnader för underhåll (åtminstone delvis)
af fiendens trupper, om eget land är skådeplats
för kriget, o. s. v. Genom den större humanitet,
med hvilken krigen numera föras, ha de indirekta
krigskostnaderna betydligt minskats mot förr, då
krigsskådeplatsen icke sällan i grund förstördes,
men å andra sidan ha de direkta kostnaderna ökats
till följd af arméernas ökade storlek och materielens
dyrbarhet. - Med krigskostnadsersättning förstår
man vanligen den penningsumma, som den besegrade
staten i fredsslutet måste förbinda sig att erlägga
till segraren, om denna summa än sällan motsvarar
de verkliga kostnader, som kriget förorsakat
honom. Som ett slags krigskostnadsersättning kan
man äfven betrakta de vanligen s. k. subsidier, som
England, Frankrike o. a. stater under förflutna
århundraden erlade åt sina bundsförvanter
för den väpnade hjälp dessa lämnade dem.
C. O. N.
Krigskostnadsersättning. Se Krigskostnader.
Krigskreditivet. Se K r e d i t i v 3.
Krigslagar, de lagar, som stiftas för krigsmakten
tillhörande personer, innehålla föreskrifter, som afse
upprätthållande af ordning, tukt och subordi-nation
inom krigsmakten, samt bestämmelser om de straff,
som följa på dessa buds öfverträdande, och om det
rättsförfarande, som skall iakttagas för felens
rättande och lagöverträdelsernas bestraffning. Stundom
innefattas därunder äfven lagar och förordningar, som
bestämma försvarsväsendets organisation samt därmed
förbundna medborgerliga plikter. Det enda ställe,
på hvilket ordet krigslagar urspr. förekommit i
Sveriges grundlagar, E. 0. § 42 (1810 års R. 0. §
33), utvisar genom särskiljandet af "krigslagar" och
"författningar rörande krigsväsendet", att ordet där
tages i den inskränktare betydelsen. Bestämmelserna
angående hvad i afseende på krigstukten bör iakttagas
voro förr sammanförda i s. k. krigsartiklar. Dessa
krigsartiklar hade sitt ursprung från de forna
hofordningar och gårdsrätter som under medeltiden
och nyare tidens början konungen och äfven stormän
utfärdade för ordnings upprätthållande bland det
folk, som var för-samladt på deras gods för att
under oroligheter vara färdigt till eget och landets
försvar. I midten af 1500-talet afskildes från dessa
stadgar krigsartiklarna (jfr Gustaf I:s krigsartiklar
12 jan. 1545),
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
