Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsmedalj ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krigstukt. Se Disciplin.
Krigstyfus, med. Se Fläcktyfus.
Krigsundervisningskommissionen har jämte inspektören
för militärläroverken högsta inseendet öfver
Krigsskolan, Artilleri- och ingenjörhögskolan samt
Krigshögskolan. Dess ordf. är den ofvan nämnde,
af K. M:t förordnade inspektören. Dess ledamöter
utgöras af chefen för Generalstaben, inspektören för
artilleriet, cheferna för fortifikationen samt för de
tre ofvannämnda skolorna jämte en regementsofficer
af flottan i frågor rörande sjöofficersbildningen
(k. instr. 7 juni 1895, Sv. förf.-saml. n:r 44,
med senare gjorda ändringar).
C. O. N.
Krigsvetenskaper kallas alla de vetenskaper och
läroämnen, som afhandla krig och krigföring. De
utgöras af krigshistoria, krigskonst och
sjökrigskonst, hvilka omfatta själfva kriget och
därför stundom benämnas hufvudkrigsvetenskaper i
motsats till de öfriga: organisationslära, vapenlära,
befästningskonst, terränglära, militärgeografi,
militärförvaltning och militärsundhetslära,
hvilka sysselsätta sig med enskilda grenar af
krigsväsendet och på den grund erhållit benämningen
hjälpkrigsvetenskaper. Krigsvetenskapernas
utveckling och väsen skildras på ett utmärkt sätt
af Jahns i "Geschichte der kriegswissenschaften"
(1890; omfattande tiden till 1789).
C. O. N.
Krigsvetenskapsakademien stiftades 1796 (under
namn af Svenska krigsmannasällskapet) och är
sålunda jämnårig med den nutida krigskonsten,
hvars skapare, Napoleon Bonaparte, blef akademiens
förste utländske ledamot. Akademien fick 1804 sitt
nuv. namn och erhöll 16 sept. 1870 sina med vissa
ändringar af 26 maj 1899 ännu gällande, af K. M:t
fastställda stadgar. Akademiens ändamål är att främja
krigsvetenskaperna, att följa dessas utveckling
och att genom tryckta skrifter sprida kunskaper
inom armén och flottan. Akademien, hvars beskyddare
konungen är, delas i två klasser, af hvilka den första
innefattar de akademiens ledamöter, som inneha någon
generals- eller amiralsgrad eller inväljas i klassen,
samt den andra utgöres af, utländska ledamöter
oberäknade, 120 af akademien valda ledamöter,
hvilket antal dock kan något ökas, fördelade
i sex afdelningar efter olika ämnen. Akademien
sammanträder vanligen åtta gånger om året (dess
utskott på obestämda tider). Högtidsdagen firas
12 nov., årsdagen af Svenska krigsmannasällskapets
första sammankomst. Akademien utger alltifrån sin
stiftelse "handlingar" och från 1833 en tidskrift,
"Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift",
som sedan 1870 utkommer med 24 häften om året
(förut 12). Akademien eger ett ganska värdefullt
bibliotek. Om dess "jeton de présence" se Jetong,
med fig. 4.
C. O. N.
Krigsväsen innefattar såväl grunderna för krigsmaktens
sammansättning som sätten för dess användande. I förra
fallet är det således liktydigt med krigsförfattning
eller härordning (se d. o.), i det senare
med krigskonst (se d. o.).
C. O. N.
Krigsärenden, sådana regeringsärenden, som angå
krigsväsendet, krigsmakten både till lands och
sjöss. Krigsärenden, såframt de ej voro kommandomål
(se d. o.), föredrogos till 1840 af statssekreteraren
för Krigsexpeditionen. Numera föredragas de
(äfven kommandomålen) af cheferna för Landt-
och Sjöförsvarsdepartementen.
(S. B.)
Krik, sjömäns benämning på en mindre vik.
Krikon, bot., namn på Prunus Insititia L.
Krim (ry. Krym) l. Tauriska halfön ligger på
ryska Svartahafskusten utanför Azovska sjön mellan
44° 25’ och 46° 10’ n. br, samt 32° 30’ och 36°
40’ ö. lgd. Med fastlandet sammanhänger K. genom
det endast 5–7 km. breda näset vid Perekop; åt
ö. sänder det en mindre landtunga, Kertj, fram till
Jenikalesundet, Azovska sjöns afloppskanal. Halfön
utgör en del af guv. Taurien och har en areal af
25,140 kvkm. Kusten är mycket inskuren, men har
likväl endast i s. goda hamnar. På ömse sidor om det
smala landfästet i n. intränga Karkinitviken ("döda
hafvet") fr. v. och Sivasj-viken ("ruttna sjön")
fr. ö., den senare ett vidt utgrenadt, stinkande
saltträsk, som genom en lång, smal landremsa nästan
alldeles afspärras från Azovska sjön. Arabat-
och Kaffavikarna omfatta halfön Kertj, på västra
kusten intränger Kalamitaviken. I fysiskt hänseende
skiljer man mellan ett stäppområde i n. samt det
högländta kustbältet i s. Det förra upptager 3/4
af arealen och är att anse som en fortsättning
af den stora sydryska stäppen. Jorden är där på
många ställen fruktbar, men bristen på regn gör,
att jordbruket står tillbaka. Däremot finna ofantliga
boskapshjordar, i synnerhet får och hästar, men äfven
nötkreatur och kameler, sin näring på de vidsträckta
betesmarkerna. Mycket salt lämnas af stäppsjöarna,
af hvilka man räknar omkr. 400, de största s. om
Perekop. Äfven järnmalm finnes i närheten af
Kertj. Berglandet, som benämnes Tauriska eller
Jailabergen, når sin betydligaste höjd i Roman Kosch
(1,541 m.) och genomskäres af fruktbara dalar. Från
Jailabergen, en 55 km. bred jurakalkrygg, som mot
s. stupar brant mot den smala kustremsan, rinna
floderna Alma, Katja, Belbek och Tjernaja åt v. ut
i Svarta hafvet, Salgir med bifloden Karasu mot
n. ö. till Sivasj. De mineraliska tillgångarna bestå
i porfyr, marmor och kalksten. Endast de högsta
klipporna äro kala; för öfrigt äro bergen rikt
skogklädda och utveckla den yppigaste
 |
| Bild från "ryska Rivieran" på Krim: kejserl. lustslottet Orianda med omgifning, på Jailabergens sydbranter mot Svarta hafvet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
