Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1379
Kristian
1380
han valt för att undgå de engelska kryssarna. K. vann
hastigt norska folkets ynnest, och då norrmännen i
febr. 1814 vägrade godkänna Kielfrcdens bestämmelse
s. å. om Norges afträdande till Sveriges konung,
gjorde han strax gemensam sak med dem. Urspr,
ämnade han häfda sin arfsrätt till Norges krona
enl. Kongeloven och som envåldskonung, men böjde
sig snart för folkviljan, antog titeln regent
och inkallade en riksförsamling till Eidsvold,
hvilken 10 apr.-17 maj 1814 fastställde landets
blifvande författning. K. valdes 17 maj till konung
och undertecknade s. d. Norges grundlag, men visade
samtidigt sin böjelse för hoflyx genom att utnämna 18
nya kammarherrar. Han hoppades till på köpet vinna
Sveriges krona (i st. f. Bernadotte), förnämligast
med Englands hjälp, och sålunda med tiden kun-na
förena Nordens tre riken under sin spira. Men
stormakterna erkände honom ej som Norges konung,
och man hotade honom rent af med att gå arfsrätten
till Danmark förlustig. Då de svenska trupperna
trängde in i Norge, hade han hvarken mod eller
förmåga att våga ett kraftigt försvar, men lyckades
genom kloka underhandlingar (vid konventionen i
Möss 14 aug.) trygga Norges själfständighet och fria
författning. 10 okt. nedlade han kronan i stortingets
händer och lämnade 28 okt. landet. Kort därefter
förlofvade han sig med prinsessan Karolina Amalia;
däremot blef han ej väl mottagen af Fredrik VI, hvars
vilja han trotsat, och utnämndes i mars 1815 till
guvernör på Fyn, ett slags förvisning från hofvet.. I
maj s. å. gifte han sig, residerade i Odense och
visade sig mycket verksam för Fyns materiella
förkofran. 1819-22 vistades han på resor i Europa,
bosatte sig sedan för alltid i Köpenhamn (somrarna
på Sorgenfri) och förde ett fint sällskapslif med
vetenskapsmän och konstnärer. Först 1831 vann han
inträde i geheime-statsrådet och tog liflig del i
förberedelserna till provinsialständernas införande,
dock utan att själf utöfva synnerligt inflytande. Han
var afgjordt mera frisinnad än ministrarna och hade
klarare blick för det politiska läget, i synnerhet för
den väsentliga statsrättsliga skiljaktigheten mellan
Slesvig och Holstein. Han sökte hålla dessa länders
högsta förvaltning och rättskipning åtskilda, önskade
två ständerförsamlingar för konungariket och ville
värna danska språkets ställning i Nord-Slesvig. Under
Fredrik VI:s sista regeringsår blef K:s makt
större, och han kunde alltså 1838 skaffa P. K. Koch
tillstånd att utge tidningen "Dannevirke". Vid
K:s tronbe-stigning 3 dec. 1839 väntade man sig i
fråga om landets pojitiska frihet mycket af "mannen
från Eidsvold". Men dessa förhoppningar blefvo
snart gäckade: K. hade ej lust att afstå från sin
envåldsmakt, utan nöjde sig med att förbereda en
friare författning, väl att märka för hela danska
monarkien. Däremot gjordes viktiga förbättringar
i förvaltningen. Kommunallagar för Köpenhamn (l
jan. 1840) och landsbygden (1841) utgafvos; det utkom
en serie förordningar om statens räkenskapsväsen och
om jordbeskattningen, och lindringar i strafflagen
verkställdes. 1842 utfärdades ny härordning och 1845
fullständig arfslag. I statshushållningen infördes en
förut okänd ordning och offentlighet, men K:s ord:
"Nu vilja vi alla spara" gingo ej i uppfyllelse;
ty han älskade en viss prakt och hade benägenhet för
ett yppigt lefnadssätt. För Nord-Slesvig var det af
vikt, att K. af egen drift 1840 förordnade om
användning af danska inför rätta. En mindre lycklig
åtgärd var, att konungen utnämnde sin svåger
prins Fredrik af Augustenborg till ståthållare
och general i Slesvig qch Holstein, säkerligen
närmast för atfc slippa utnämna den äldre brodern,
hertigen. Under den s. å. utbrutna språkstriden
i Slesvigs stän-derförsamling, då P. H. Lorenzen
tog till orda på danska, blott ökades splitet af
K:s tveksamhet och lust att medla och kompromissa i
stället för det lugn, han hoppades åvägabringa. Ehuru
personligen gynnsamt stämd för danska språkets
rätt i ständersalen> utfärdade han - helt visst
under sina ministrars påverkan - en förordning, som
förbittrade tyskarna, kränkte nordslesvigarna och
ytterligare upphetsade det nationalliberala partiet i
konungariket mot honom. Större fasthet visade han 1846
vid utfärdandet af det öppna brefvet om tronföljden^
hvilket väckte stark rörelse i Holstein och rundt om
i Tyskland, men lät honom komma i närmare samklang
med stämningen i Danmark. Mot oppositionstidningarna i
konungariket och den vaknande bonderörelsen ådagalade
K. stor stränghet, och studentskandinavismen
ogillades afgjordt af honom. På sista tiden gingo
K:s tankar i riktning mot större politisk frihet
för folket och en "faelles-forfatning" för hela
monarkien, sannolikt med likställighet mellan ett
Slesvig-Holstein och konungariket, och på dödsbädden
hade han en förkänsla af den kommande brytningen:
"Nu brister det derovre" (d. v. s. i Holstein). Hans
andra äktenskap var barnlöst. - Se A. D. Jörgenscn,
"Historiske af-handlinger", III ("Kong K. VIII og den
danske säg i Nordslesvig", 1894). A. Ahnfelt utgaf
1883 /{. VIII:s dagbok fra regenltiden i Norge.
9. K. IX, konung af Danmark 1863-1906, f. 8 apr. 1818
på Gottorps slott, d. 29 jan. 1906, tillhörde en
sidolinje af danska (oldenburgska) konungahuset,
hvilken härstammar från Kristian III:s son Hans
d. y. och kallades den "beckska", innan den (1825)
fick rätt att bära namnet den gliicks-burgska. Hans
fader, Vilhelm (f. 1785, d. 1831), var dansk
generalmajor, hans moder, Lovisa (f. 1789, d. 1867),
var dotterdotter till Fredrik V och yngre syster
till Fredrik VI :s gemål, Maria. Fredrik VI och Maria
höllo mycket af honom, och Fredrik VI uttalade öppet
en önskan, att K. varit hans son. K. uppfostrades
i Köpenhamn (han tillbragte dock åren 1839-41 vid
universitetet i Bonn) och utbildades till militär. 26
maj 1842 ingick han äktenskap med sin syssling Lovisa
af Hessen-Kassel, dotter till landtgrefven, Vilhelm,
dansk general (f. 1787, d. 1867), och Kristian
VIILs syster Charlotta (f. 1789, d. 1864). Då
slesvig-holsteinska upproret bröt ut 1848, blef
K. sin konung trogen, liksom han 1846 hade gillat
det "öppna brefvet" om tronföljden. Under kriget
tjänstgjorde han personligen, men deltog ej i någon
träffning. 1851 utsågs K.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
