- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman /
1497-1498

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krogk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1497

Krokan-Krokodildjuren

1498

gåfvor till Vet. akad. dels sitt stora herbarium,
dels sitt värdefulla botaniska bibliotek.
2. G. L-m.

Krokan (fr. croquante, af croquer, krasa mellan
tänderna), stort, mångfärgadt, mot höjden rest
sockerbakverk, i formen vanligen påminnande om ett
tempel, en österländsk pagod o. d.

Krokek, socken i Östergötlands län, Lösings
härad. 9,331 har. 1,928 inv. (1909). K. utgör ett
regalt pastorat i Linköpings stift, Norrköpings
kontrakt.

Krokeks kloster, äfven kalladt Yår frukloster på
Kolmården, beläget inom Lösings härad, Östergötland,
tillhörde munkar af franciskan-orden. I bevarade
urkunder namnes det första gången 1440. Bland sina
gynnare räknade det åtskilliga förnäma personer, såsom
riksråden Erik Holmstens-son (Rosenstråle) och Erik
Johansson (Vasa) m. fl., men synes dock, trots sitt
förmånliga läge vid stora farvägen mellan Södermanland
och Östergötland, aldrig ha varit betydande. Det
egde några få gårdar vid gränsen mellan nämnda
båda landskap och förlänades efter Västerås recess
(1527) till biskop Magnus Sommar i Strängnäs. C. S-e,
(T. H-r.)

Kroke’tter (fr. croquctles, af croquer, krasa mellan
tänderna), kokk., små aflånga bullar, formade af
hackadt kött (ox-, kalf-, höns- o. s. v.) eller fisk,
potatis, champinjoner, risgryn, kastanjer e. d.,
som vid tillredningen kryddas på olika sätt, rullas
i rifvet bröd, doppas i vispade ägg och stekas i
het flottyr.

Krokhasig, veter. Se H a s, sp. 40.

Kroki. Se C r o q u i s.

Krokkleven. Se Krokskogen.

Krokodildjuren, Crocodilia, zool., bilda en grupp inom
kräldjurens klass. De nu lefvande representanterna
för denna djurgrupp igcnkännes på sina ben-artade
hudsköldar, de inkilade, till käkbenen inskränkta,
kägelformiga tänderna, fyra fötter, en lång,
från sidorna hoptryckt, för simning bildad
stjärt och ett orörligt kvadratben. Dessutom äro
utmärkande för dem förekomsten af s. k. bukrefben
(d. v. s. refbensliknande benstycken, som ligga
i bukhålans undre vägg); de främre refbensparen
ha klufven ryggradsända och hakutskott liksom
hos fåglarna, kloaköppningen är longitudinell;
ett kopulations-organ finnes; hjärtat är högre
utbildadt än hos alla andra kräldjur, har vänster-
och högerhalfvan i det närmaste skilda från hvarandra.

Man skiljer dem i tre ordningar: Pseudosuchia,
Parasuchia och Eusuchia, af hvilka de två förstnämnda
omfatta uteslutande utdöda former. - 1) Pseudosuchia
lefde blott under triasperioden. Skallen är kort
och spetsig; de främre näsöppningarna öppna sig
nära nosspetsen på hufvudets sidor; tänder föga
talrika, endast i främre käkhalfvan. Några få, smärre
former. - 2) Parasuchia, äfvenledes inskränkta till
triasformationen (Europa, Nord-Amerika, Ostindien),
påminna genom mera betydande storlek, förlängd nos
genom den ojämna beskaffenheten af skallens ben,
genom den med ett stort hål försedda underkäken om
flera af nutidens krokodiler. Men de skilja sig från
dessa och närma sig andra, delvis lägre kräldjur
genom långt bakåt liggande yttre näsöppningar, hårda
gommens ringare längd och närvaron af nyckelben. -
3) Eusuchia uppträda först under jurapcrio-den och
fortlefva under nutiden i omkr. 25 arter, fördelade
på 6 släkten. Hos alla ligga de yttre näsöppningarna
vid nosspetsen, och de inre äro ryckta

långt bakåt på grund af hårda gommens stora längd;
nyckelben saknas; 5 fullständiga tår å fram-, 4
å bakfötterna. Hos nu lefvande krokodiler äro de
bcnartade hudsköldarna utvecklade blott å ryggsidan;
endast hos några finnas hudförbeningar äfven
på buksidan, hvaremot hos flera fossila Eusuchia
buksköldarna äro starkt utbildade. - Medan de tidigare
geologiska periodernas krokodiler voro hafsdjur,
lefva nutidens krokodildjur i tropikernas floder,
sötvattcns-sjöar och vid hafskusterna. De röra sig
med tillhjälp af den långa, som åra tjänstgörande
stjärten synnerligen skickligt i vattnet; de gå
upp på land för att sola sig och för att lägga
sina hvita, ovala, hårdskaliga ägg i sanden eller
i gropar vid stränderna. Men deras egentliga
hemvist är vattnet, däi de tillbringa natten,
deras jakttid. Bytet utgöres både af fiskar och
af varmblodiga djur. Om morgnarna krypa de uppför
sandbankarna och hvila sig. Både hörsel och syn
äro skarpa; de taga lärdom af erfarenheten; gamla
individer äro de mest försiktiga. Om nätterna låta
de höra sitt egendomliga läte. Modern tager vård
om och försvarar sin afkomma mot fiender: större
vadare och fiskar samt kraftigare medlemmar af det
egna släktet. Skinnet har handelsvärdc. Af de nu
lefvande krokodilsläktena må här nämnas: Crocodilus,
Alligator och Gavialis. Crocodilus, krokodilsläktet:
nosen ej smal, utan trekantig eller af rundad;
underkäkssymfysen räcker ej bakom 8:e tanden;
fjärde underkäkstanden passar in i en inskärning i
ofverkäkskanten; bakföttcrna ha hel simhud. Släktet
är kändt sedan kritpcrioden, flera arter lefde under
tertiärtiden i Europa och Nord-Amerika, men försvunno
vid kvartärtidens början; nu är släktet företrädt
i Afrika, Syrien, tropiska Amerika och västindiska
öarna, i malajiska och australiska regionen. Den mest
bekanta af hithörande arter är N i 1-

Fig. 1. Nilkrokodil.

krokodilen, Crocodilus vulgaris (fig. 1), som redan
af Herodotos blifvit ganska väl beskrifven och
under namnet "Leviathan" omtalas så långt tillbaka i
tiden som i Jobs bok. Halsen och kroppssidorna äro
besatta med släta hornplåtar. Grundfärgen är mörkt
bronsgrön, med små, svarta fläckar på ryggen. På
kroppens sidor och på halsen finnas oregelbundna
mörkare fläckar. Undre kroppsdelarna äro smutsgula,
dock växlande. Djurets hemland är Afrika, från Nilen
till Goda-Hopps-uddcn, Syrien och Madagaskar. I
kärr, sjöar, träsk och på sandbankar förekommer det
därstädes allmänt, och blott för vår tids eldvapen,
som dess pan-

Ord, som saknas under K. torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbn/0781.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free