Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronstadt. 2. (Ung. Brassó) Komitat i sydligaste Siebenbürgen - Kronstadt 3. Hufvudstad i ofvannämnda komitat - Kronstam, bot. Se Stam. - Kronståndare - Kronsåg. Se Sågning. - Kronsömmen, anat. Se Hufvudskål, sp. 1224-25. - Kronthal, kurort. Se Kronberg, stad. - Krontraktaten - Krontramp, veter. Se Hoflidanden, sp. 923. - Kronvasall - Kronverk, fortif. Se Framskjutna utanverk. - Kronvittne - Kronvrak - Kronvägg, detsamma som krona och klafve. - Kronände. Se Potatis. - Kronärt - Kronärtskocka - Krook, Nicolaus Gudmundi och Anders. Se Gyllenkrook - Krook, Samuel, almanacksutgifvare - Krook, Axel Johan Erik, publicist, författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Valakiet samt komitaten Fogaras och
Háromszék. 1,499 kvkm., 95,565 inv. (1900),
35,5 proc. rumäner, 32,6 proc. magyarer, 30,8
proc. tyskar; 50,8 proc. äro protestanter. Komitatet,
äfven kalladt Burzenland (efter Burza, en biflod
till Aluta), är ett rikt jordbruksdistrikt, ehuru det
ligger högt och har kallt klimat. - 3. (Ung. Brassó,
rum. Brasovu, på ortens dialekt Krünen) Hufvudstad
i ofvannämnda komitat, ligger i en trång dal i
Transsylvanska alperna, vid foten af Kapellenberg
(961 m.), med ett 24 cm. högt tusenårsmonument,
och är medelst järnväg genom Predealpasset förenad
med Rumänien. 36,646 inv. (1900), 31 proc. rumäner,
29 proc. tyskar. Den består af 4 stadsdelar: inre
staden, förr omgifven af murar, medelpunkten för
handel och rörelse, gamla staden (Ó Brassó), den
äldsta delen, Blumenau, hufvudsakligen bebodd af
handtverkare och genom en liten zigenarkoloni skild
från den inre staden, samt den öfre eller rumänska
förstaden (Bolgárszeg), som nära nog liknar en
by. Mellan gamla staden och inre staden ligger på
ett berg slottet, i den inre staden den imposanta
evangeliska Schwarzenkirche (gotisk, byggd 1383-1424),
men nästan alldeles förstörd vid den stora eldsvådan
1689, rådhuset (1420, ombyggdt 1777), innehållande
bl. a. stadsarkiv, och det stora köpmanshuset. Staden
har 3 gymnasier: katolskt, protestantiskt (med stort
bibliotek och andra samlingar) och grekiskt, en högre
och två lägre realskolor och handelsakademi. Den
har betydande industri (tillverkning af yllevaror,
cement, maskiner, möbler) och liflig varuomsättning på
Balkanländerna. - Tyska orden fick 1211 Burzenland i
förläning af ungerske konungen Andreas II, men då den
underordnade landet under påfven, förlorade den det
1225. Den tyska kolonien K. fortlefde dock och blef
hufvudort i distriktet (sedan 1876 komitat). Under den
följande tiden förstördes K. flera gånger af tatarerna
och eröfrades 1421 af turkarna samt plundrades
vid flera tillfällen under de turkisk-österrikiska
krigen; så nedbrändes hela staden 1689. 1849 hölls
den besatt af Bem och intogs därpå af ryssarna.
1. J. F. N. L. W:son M. 2. J. F. N.
Kronstam, bot. Se Stam.
Kronståndare, bot., detsamma som epipetal ståndare (se Epipetal).
Kronsåg. Se Sågning.
Kronsömmen, anat. Se Hufvudskål, sp. 1224-25.
Kronthal [krån-], kurort. Se Kronberg, stad.
Krontraktaten, benämning på en Preussens upphöjelse
till konungarike föreberedande traktat af 16 nov. 1700
mellan kurfurst Fredrik III af Brandenburg och kejsar
Leopold. Se Fredrik, sp. 1264-65.
Krontramp, veter. Se Hoflidanden, sp. 923.
Kronvasall, omedelbar vasall under kronan. Jfr Länsväsen.
Kronverk, fortif. Se Framskjutna utanverk.
Kronvittne (eng. King’s l. Queen’s evidence). i
England deltagare i ett brott, hvilken mot löfte om
nåd vittnar mot sina medbrottslingar.
Kronvrak, populär och skämtsam beteckning på en
värnpliktig, som på grund af sjukdom eller lyte
blifvit förklarad oduglig till krigstjänst.
Kronvägg, detsamma som krona och klafve.
Kronände. Se Potatis.
Kronärt, bot., namn på Coronilla emerus.
Kronärtskocka (om ordets härledning se Ärtskocka), bot. Se Cynara.
Krook [krok], Nicolaus Gudmundi och Anders. Se Gyllenkrook
Krook [krok], Samuel, almanacksutgifvare, f. på
1600-talet i Småland, d. 1716, filos. magister i
Uppsala 1688, utnämndes till professor i matematik
vid universitetet i Pernau 1701, men tillträdde aldrig
sin tjänst, utan bosatte sig i Stockholm. - K. utgaf
1691 en almanack efter Uppsala horisont och 1692-1716
årligen almanackor efter Stockholms horisont. 1708
utgaf han en almanack efter Stockholms och en efter
Lunds horisont. De små uppsatser, som han enligt
tidens sed införde i almanackerna, äro vanligen af
astronomiskt eller kronologiskt innehåll, t. ex. om
dagarnas namn (1693), om Stockholms longitud, beräknad
med ledning af en månförmörkelse (1697-98), allmän
kronologi (1706-16). Stundom förekommer också en
rent historisk uppsats, t. ex. Om Karl XII:s krigståg
1700-01 (1702). K. deltog äfven i de konferenser,
som i slutet af 1600-talet och början af 1700-talet
höllos rörande den påtänkta svenska kalenderreformen,
samt förordnades 1705 att jämte P. Elvius d. ä. utöfva
censur öfver almanacksutgifvandet, hvilket eljest var
öfverlämnadt åt den enskilda företagsamheten. K. utgaf
äfven Svenskt åg runskt calendarium (1690; i utdrag
ånyo utg. af P. Hanselli under titeln "En almanack på
vers", 1874) samt Specimen calendarii ecclesiastici
(1708).
Krook [krok], Axel Johan Erik, publicist, författare,
f. 9 aug. 1831 i Sölvesborg, d. 26 april 1893,
blef 1850 student i Lund, ämnade utbilda sig till
läkare och aflade äfven med. filos. examen, men hans
intressen distraherades till god del af skönlitterära
och politiska frågor, och han afbröt på grund af
bristande medel sina studier och blef 1854 medarbetare
i ett par ultraradikala hufvudstadsblad ("Allmänna
tidningen" och "Folkets röst") samt pröfvade äfven
sina krafter som sagoförfattare i Andersens stil
(Skogsflickans sagor, 1854, Elfdrottningens sagor,
1856) och som vådevillförfattare (Blekingsflickan,
Tiggarflickan eller En julafton i Blekinge,
m. fl.). Emellertid ingick han 1855 i telegrafverkets
tjänst och kom 1859 till Göteborg, där han var bosatt
till sin död; vid sidan af sin telegraftjänst började
han skrifva i pressen, särskildt i "Göteborgsposten",
där han 1860 anställdes som fast medarbetare, då
han lämnade telegrafverkets tjänst. K., som 1860-73
författade en stor del af tidningens ledande artiklar,
hyllade till en början den skandinaviskt liberala
uppfattning, som äfven tog sig uttryck i Sohlmans
"Aftonblad", och var bl. a. anhängare af den norska
ståndpunkten i ståthållarfrågan samt motståndare
till De Geers försiktiga politik i den danska frågan
1863-64; senare drogs tidningen allt mera öfver till
en konservativ ståndpunkt, särskildt sedan den 1873
fått en ny politisk redaktör, då K. mera egnade sig
åt de litterära och finansiella artiklarna samt åt
utrikesafdelningen. Hans ovanliga arbetskraft räckte
emellertid till för att äfven bredvid hans verksamhet
i "Göteborgsposten" komma en af honom 1880-90 utgifven
protektionistisk halfveckotidning "Nya förposten"
till godo. Dessutom var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
