- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
77-78

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krucifix - Kruckskans - Kruditet - Krueger, Karl Nikolaus Adalbert - Krug, Wilhelm Traugott - Krug, Arnold - Krug(-Waldsee), Joseph - Kruhs, Daniel August - Kruja. Se Kroja. - Kruk-kurare, med. farm. Se Curare. - Krukmakarlera

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot den katolska kyrkans användande af dessa bilder
som föremål för tillbedjan. Den reformerta kyrkan
(med undantag af den engelska episkopalkyrkan)
illustration placeholder
Fig. 2. Krucifix (af förgylld koppar) från Häggeby kyrka i Uppland, 1300- eller 1400-talet. (Statens historiska museum.)

förkastade från början allt användande af dylika bilder.
– I egenskap af altarets förnämsta prydnad fick krucifixet
tidigt en dyrbar utstyrsel. Metallkrucifix (af guld, silfver,
brons, koppar) pryddes med emalj, gemmer, bergkristaller,
filigran o. s. v. I öfrigt snidades krucifix i trä eller
elfenben. De konstnärligt värdefullaste krucifixen kommo
till under den romanska och den gotiska stilens tid. – Se
E. Dobbert, "Zur entstehungsgeschichte des krucifixes" (i "Jahrbuch der königl. preussischen kunstsammlungen", 1880).

J. P.

Kruckskans, i Holstein, s. v. om Elmshorn vid Elbe,
intogs af Helm. Wrangel i aug. 1645. I början af aug. 1657
intog Karl X och förstörde K.

L. W:son M.

Kruditet (af lat. crudus, blodig, okokt, rå), med.,
kallades i den äldre medicinen ett ämne i kroppen,
hvilket ansågs befinna sig i rått tillstånd,
t. ex. osmälta födoämnen i tarmkanalen, sputum i
början af en lungaffektion (i motsats till sputum
coctum
) o. s. v. – I öfverflyttad bemärkelse betyder
ordet någonting hårdsmält, råhet, groft yttrande.

F. B.*

Krueger [kry-], Kari Nikolaus Adalbert, tysk-finsk
astronom, f. 3 dec. 1832 i Marienburg (Westpreussen),
d. 21 apr. 1896, blef 1854 filos. doktor i Bonn, där han

under Argelanders ledning idkat astronomiska studier. 1862–76
var K. professor i astronomi vid Helsingfors’
universitet, kallades 1876 till föreståndare för
observatoriet i Gotha och 1880 till professor vid
universitetet i Kiel och direktor för därvarande
observatorium. 1881 öfvertog han utgifvandet af
den internationella tidskriften "Astronomische
nachrichten". – K. fortsatte och fullbordade
i Bonn tills. med Schönfeld Argelanders
stora stjärnkatalogiseringsarbete "Bonner
durchmusterung". Därjämte utförde han en mängd
observationer å planeter och kometer, undersökningar
öfver föränderliga stjärnor, uppmätningar af
stjärnhopar, bestämningar af stjärnparallaxer
m. m. I det af Astronomiska sällskapet föranstaltade
stora arbetet för ortsbestämning af alla stjärnor
t. o. m. 9:e storleken deltog han genom sina dels
i Helsingfors, dels i Gotha utförda observationer
å stjärnor mellan 55° och 65° deklination. Dessa
observationer äro nedlagda i
Zonenbeobachtungen der sterne zu 55. u. 65° nördl. declination (1883, 1885).

(B–d.)

Krug [kroch], Wilhelm Traugott, tysk filosof,
f. 1770, d. 1842, kallades 1801 till professor i
Frankfurt a. O. samt öfvertog 1805 (efter Kant)
den filosofiska professuren i Königsberg och 1809
en motsvarande plats i Leipzig, där han verkade
till sin död. I 1813–14 års krig deltog K. såsom
ryttmästare bland de ridande jägarna. Fortsättare af
"upplysningsfilosofien", ville han ställa denna på
en väsentligen kantisk basis och försökte därjämte
att medla mellan idealism och realism genom en
transcendental syntes af vara och veta. Till
utbredandet af politisk och kyrklig liberalism
bidrog K. i ej ringa mån. Bland hans 189 arbeten må
här nämnas endast
Handbuch der philosophie (2 bd, 1820–21;
"Handbok i philosophien", 1831).
Se K:s själfbiografi
Meine lebensreise in sechs stationen, von Urceus (2:a uppl. 1842).

(S–e.)

Krug [kroch], Arnold, tysk tonsättare, f. 1849 i
Hamburg, d. där 1904, studerade för bl. a. Reinecke,
Kiel och E. Frank samt var 1872–77 pianolärare
vid Sterns konservatorium i Berlin. Därefter reste
han som innehafvare af Meyerbeer-stipendiet till
Italien och Frankrike, bildade därefter i Hamburg eget
sångsällskap och blef 1885 lärare vid konservatoriet
där. Han var en solid och ansedd kompositör af
symfonier, en svit, romanska danser,
Liebesnovelle för stråkorkester,
en violinkonsert, kammarmusikverk samt piano- och körverk.

A. L.*

Krug(-Waldsee) [kroch va’ldse], Joseph,
tysk tonsättare, f. 1858 i Württemberg, utbildad
vid Stuttgarts konservatorium, utöfvar sedan 1901
en omfattande dirigentverksamhet i Magdeburg. Han
har komponerat 3 operor, körverken
König Rother,
Harald och
Der geiger zu Gmünd m. fl.,
en symfoni, sånger m. m.

Kruhs, Daniel August, öfversättare, f. 27 juli 1839
i Falun, 1861 student och 1864 filos. kandidat i Uppsala,
var anställd i Järnvägsstyrelsen, hvarifrån han 1904 som
förste aktuarie tog afsked. K. har på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt tolkat ett antal af
H. Heines Dikter (1877) och
Byrons Riddar Harolds vallfärd (1882).

Kruja. Se Kroja.

Kruk-kurare, med. farm. Se Curare.

Krukmakarlera, en lera, som i jämförelsevis hög

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free