- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
97-98

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kruse, Heinrich - Kruse, Max - Kruse, Lars Andersen - Krusenberg - Krusenstern, Adam Johan von (ry. Ivan Fedorovitj), - Krusenstjerna, von, svensk adlig ätt - Krusenstjerna, 1. Filip K.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kruse - Krusenstjerna

scenväxling. På den poetiska berättelsens område uppträdde
K. 1880 med Svegeschichten, hvarjämte han skref
lustspel, Gedichte (1891) m. m. K. tillhörde i
litteraturhistoriskt hänseende Münchenkretsen. Se
F. H. Brandes, "H. K. als dramatiker" (1898),
och E. Lange, "H. K:s pommersche dramen" (1902).
R-n B.

Kruse [krose], Max, tysk skulptör, f. 1854 i Berlin,
studerade från 1874 först arkitektur och därefter
skulptur i Berlin för A. Wolff och Fr. Schaper. Hans
första större arbete var Segerbud från Marathon,
staty af en springande yngling (1881, uppställd
utanför nationalgalleriet i Berlin). Af hans öfriga
mera betydande arbeten äro att nämna grafmonument
öfver konstnärens föräldrar (på Alter Jerusalemer
friedhof, Berlin), Uhlandhermen (i Viktoriapark),
många byster i trä, bland dem konstnärens moder
(nationalgalleriet), G. Hauptmann och Nietzsche,
Veronika med svetteduken (trästaty, duken med Kristi
ansikte af marmor), Kärleksgrupp och Modern flicka,
båda i trä. K. är sedan 1882 bosatt i Berlin,
där han är professor sedan 1907 och vice ordf. i
secessionen. Mycket känd är hans uppfinning af en
kopieringsmaskin för skulpturverk. Han har uppfunnit
s. k. transparent marmorplastik samt har äfven
uppträdt som nyhetsman på scenens område - hans
idéer som iscensättare upptogos först af Reinhardt
vid uppsättandet af Strauss’ "Salome" och "Elektra".
G-g N.

Kruse, Lars Andersen, dansk fiskare, f. 1858, d. genom
drunkning 1894, tog ifrig del i lifräddningsarbetet
på den farliga Skagenkusten och räddade en mängd
människolif. Hans lif är skildradt i romanen "Lars
Kruse" af Holger Drachmann.

Krusenberg, herrgård i Alsike socken, Stockholms
län, på en udde i Mälarfjärden Ekoln, omfattar med
underlydande tills. 7 3/4 mtl, tax. till 170,500
kr. (1909). Den nuvarande hufvudbyggnaden, af trä,
byggd omkr. 1800 och flankerad af två äldre flyglar,
efterträdde ett större stenhus, som uppförts på
1640-talet af godsets skapare, krigskommissarien
Johan Krus (Cruus), och nedbrunnit 1716. Efter
nämnde Krus, som var måg till Axel Oxenstierna,
ärfdes egendomen af dottern Brita och gick sedan i
arf inom släkterna Horn, Bielke och Sack. 1819 köptes
K. af excellensen P. G. af Ugglas, hvars dotter var
moder till nuv. egaren frih. Emanuel Cederström

Krusenstern, Adam Johan von (ry. Ivan Fedorovitj),
rysk sjömilitär och geograf, f. 8 (19) nov. 1770
på Haggud i Estland, d. 12 (24) aug. 1846 på Ass
i Estland, tillhörde en i Estland bosatt gren
af svenska adliga ätten von Krusenstjerna. (Hans
farfar, öfverstelöjtnanten i svensk tjänst Evert
Filip von K., var sonson till ståthållaren Filip
Krusenstjerna, se Krusenstjerna 1, och kvarstannade
i Estland vid landets afträdande till Ryssland.) Som
sjökadett kommenderades K. 1787 till tjänstgöring
å ryska östersjöflottan samt var med i slagen vid
Hogland (1788) och Öland (1789), hvarefter han
snart befordrades till löjtnant. 1793-99 hade han
anställning i engelska krigsflottan och samlade
därunder rik erfarenhet vid besök i vidt aflägsna
farvatten. 1802 utsågs K. till chef för en rysk
vetenskaplig sjöexpedition, med hvilken följde
medlemmar af en diplomatisk beskickning till
Japan. Resan - den första ryska jordomseglingen -
varade aug. 1803-aug. 1806. Vägen togs öfver
Atlanten och förbi Kap Hoorn, i hvars närhet
Orlov-öarna upptäcktes, samt vidare öfver Stilla
hafvet till Kamtjatka och Japan. Efter en längre
vistelse i Stilla hafvets nordliga trakter (juli 1804
-okt. 1805) besökte K. på återfärden Kina. Bland flera
vetenskapliga arbeten, till hvilka denna expedition
gaf upphof, märkes K:s egen vidlyftiga beskrifning,
Reise um die welt in den jahren 1803 -06 (3 bd,
1810-12, atlas 1814; sv. öfv. i sammandrag, "Resa
omkring jorden förrättad åren 1803 -06", 1811-12)
och hans monumentala Altas de l’Ocean pacifique (34
blad, 1824-27), hvartill sluter sig hans Recueil des
mémoires hydrographiques (1824-27), med Suppléments
(1835). Från 1826, då K. nådde konteramiral grad,
var han direktor för sjökadettkåren i Petersburg till
1842, då han erhöll afsked som generalamiral. 1876
restes hans bronsstaty framför sjökadettkårens
hus i Petersburg. - En son till K., viceamiralen
i rysk tjänst Paul Theodor von K. (f. 1809,
d. 1881), företog på 1840-talet upptäcktsfärder inom
Petjoraområdet och å Kariska hafvet. Dennes son,
ryske kaptenlöjtnanten Paul von K. (f. 1834, d. 1871),
verkställde 1860 och 1862 med skonaren "Jermak" två
upptäcktsresor i Kariska hafvet. För den senare resan,
som bekostades af Mik. Sidorov och under hvilken
besättningen, sedan fartyget måst öfvergifvas i isen,
slutligen lyckades efter många äfventyr landstiga
å kusten af halfön Jalmal, finnes en närmare
redogörelse i A. E. Nordenskiölds "Vegas färd" (I,
sid. 273-276).
Wbg.

Krusenstjerna, von, svensk adlig ätt, hvars äldste
kände stamfader är pastorn i Rothenburg an der
Saale Johannes Crusius, d. 1558, hvilkens sonson
Filip Crusius (se K. 1) adlades 1649 med namnet
von Kruus och introducerades 1650 å riddarhuset
under namnet Krusenstjerna, emedan en ätt Krus redan
fanns. Själf skref han sig senare von Krusenstiern;
hans barn kallade sig dels von Krusenstern, dels
Crusenstjerna. Den nuv. formen af ättens namn i
Sverige, von Krusenstjerna, antogs först af K:s
sonsons son, Maurits Adolf von K. (f. 1707, d. 1794,
vice amiral 1763, uppförd å riksrådsförslag 1765
och 1769, amiral och amiralitetsråd 1771). En äldre
gren af ätten förblef bosatt i Estland (se Krusenstern)
och introducerades 1746 å estländska
riddarhuset. På den yngre, svenska grenen adopterades
1801 och 1805 bröderna Maurits Peter och Fredrik
Vilhelm Grameen (se K. 2), som voro sondottersöner
till Filip Crusius’ sonson, öfverste Adolf Fredrik K.,
som stupade 1713 vid Pälkenä under Stora ofreden. 1893
utgafs af J. E. von Krusenstjerna anonymt "Slägten
von Krusenstjerna".

1. Filip K., ämbetsman, f. 1598 i Eisleben, d. 10
april 1676 i Reval, sändes 1633 af hertig Fredrik
III af Holstein-Gottorp till Moskva för att utverka
fri genomresa till Persien för en beskickning,
som hertigen ämnade afsända till sidenhandelns
befordrande, och blef 1635 en af ledarna för denna
beskickning. På hemvägen från Persien kom han i april
1639 till Reval och stannade där som holsteinsk
resident. Slutligen gick han i svensk tjänst och
förordnades 1648 till assistensråd och assessor i
borgrätten i Reval samt adlades 1649 och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:48:13 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free