Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krusenstjerna, 4. Julius Edvard von K. - Krusenstjerna, 5. Henning Vilhelm Maurits von K. - Krusevac - Krusevo - Krusflor. [?] Se Kräpp. - Krusfrö - Krushårig. Se Hud, sp. 1199. - Krusjka, plur. krusjki - Kruskål. Se Brassica, fig. 2. - Krusmynta - Kruspersilja. Se Persilja. - Krussjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredande af pension eller lifränta (s. å.),
till förordning ang, minderårigas och kvinnors
användande i industriellt arbete (1900), ang. en
riksförsäkringsanstalt (1902) samt de af honom
beredda, men af justitieministern kontrasignerade
förslagen 1900 och 1901 till lag om ersättning för
skada i följd af olycksfall i arbete. Icke minst
som generalpostdirektör vann och befäste K. sitt
anseende att vara en af sin tids mest framstående
ämbetsmän och visade sig utrustad med ovanlig praktisk
duglighet, energi, raskhet och initiativkraft. Han
ådagalade klar blick för tidens kraf å det postala
området och icke minst ett verksamt intresse för
postmannens bästa. Under hans chefskap afslöts
1896 öfverenskommelse om sjöpostförbindelsen
Trelleborg-Sassnitz och byggdes nya posthuset i
Stockholm (1903). K. tillhörde 1885–93 Första kammaren
som vald för Värmlands län och Andra kammaren från
1894 till sin död som riksdagsman för Stockholms
Östermalmskrets. Första gången vald ensamt af högern,
stod han sedan på båda partiernas lista med undantag
af 1905, då hans val genomdrefs af vänstern. Som
"vilde" intog han i riksdagen en medlande
ställning, men ansågs under senare år stå liberala
samlingspartiet ganska nära. Han uttalade lifliga
sympatier för förslaget om särskildt departement för
sociala frågor och ansågs ha med sin röst bidragit
till Bergerska strejklagsförslagets fall på två
röster i Andra kammaren (1905). Han var 1894-96 vice
ordf. i lagutskottet, 1903 ordf. i särskilda utskottet
ang. försäkringslagstiftning, 1905 medlem af särskilda
utskotten ang. de unionella förhållandena samt 1906-07
led. af talmanskonferensen. Dessutom var han
ordf. i k. kommittéerna ang. post- och telegrafverkens
förenande (1889-92) och ang. förbättrad post- och
personförbindelse mellan Sverige och kontinenten
(1890) samt i 1893 års järnvägskommitté. K:s
arbetsförmåga och duglighet togos för öfrigt i stor
utsträckning i anspråk för ordförandeskap eller
ledamotskap i direktioner och styrelser, såsom för
Stockholms högskola (sedan 1902), Serafimerlasarettet,
Tekniska högskolan, Riddarhuset etc. Under de senare
åren var han af K. M:t förordnad led. af styrelserna
för Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag och för
trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund. Han blef
1884 led. och 1898 hedersled, af Landtbruksakademien.
5. Henning Vilhelm Maurits von K., den föregåendes
kusins son, sjömilitär, statsråd, f. 19 febr. 1862
på Nedra Bräcke, i Göteborgs och Bohus län, blef
1882 underlöjtnant i Flottan, där han avancerade
1903 till kommendörkapten af 2:a och 1909 af
1:a graden, och kallades 10 juni 1910 till
statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet
(efter K. A. Ehrensvärd). Bland sjöexpeditioner,
i hvilka K. deltagit, må nämnas fregatten "Vanadis’"
världsomsegling 1883–85; han var 1890–91 i italiensk
örlogstjänst, tjänstgjorde 1891–1906 i Flottans
stab, 1905–06 som afdelningschef, var 1906–09 chef
för Sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition och
1909–10 för inspektörens af flottans öfningar till
sjöss stab. K. är led. af Krigsvet. akad. (1905)
och hedersled. af örlogsmannasällskapet (1910; led. 1897).
2 o. 3. (H. W–l.) 4. T–s.
Kruševac [krūʃevats], kretsstad i Serbien, 4 km. s. om
floden Morava. 7,909 inv. (1900). Gymnasium.
K. var en tid Serbiens hufvudstad, intogs 1428
af turkarna och återlämnades först 1833 till Serbien.
(J. F. N.)
Kruševo [krūʃevå], stad i turkiska vilajetet Monastir,
38 km. n. om Monastir. Omkr. 10,000 inv. (valaker).
J. F. N.
Krusflor. Se Kräpp.
Krusfrö, bot., namn på Selinum carvifolia.
Krushårig. Se Hud, sp. 1199.
Krusjka, plur. krusjki, ryskt rymdmått för våta
varor, utgör 1/400 af en botjka (fat), 1/10 af en vedro
samt motsvarar 1,23 liter.
Kruskål, bot. Se Brassica, fig. 2.
Krusmynta, Mentha crispa L., farm., kallas en
genom odling uppkommen krusbladig form af flera
myntaarter, såsom Mentha aquatica L., M. sylvestris
L. och M. viridis L. De vilda myntaarternas blad
äro släta. De odlade krusmyntorna ha starkt
gropiga, skrynkliga, rundade bladskifvor med
djupt inskurna tänder i kanten och bladspetsen,
som äro böjda upp och ned om hvarandra och sålunda
bilda krusigheten. M. viridis subsp. crispata är
glatt, de andra håriga, M. sylvestris var. crispa
t. o. m. hvitluden och M. aquatica var. crispa
gråluden. Den torkado krusmyntan, Herba menthæ
crispæ, är numera utesluten ur Svenska farmakopén;
den bestod mest af yngre stjälkar med kvarsittande,
motsatta, oskaftade, krusiga blad, erhållna
af den odlade M. aquatica L. De andra arterna
förekomma sällan eller aldrig i Sverige. Lukten
är egendomlig, beroende på en flyktig olja, som
i färskt tillstånd är blekgul, men i äldre blir
rödgul. Smaken är kryddartad, men tillika något
sammandragande (af järngrönskande garfsyra) och svagt
bitter. Krusmynta nyttjades såsom väderfördelande
medel under koliksmärtor. Den verkade mindre kraftigt
än pepparmynta, som dessutom har i de flestas
tycke behagligare lukt och smak. Jfr Pepparmynta.
O. T. S. (C. G. S. G. L-m.)
Kruspersilja, bot. Se Persilja.
Krussjuka, en sjukdomsform, som hemsöker olika
slag af växter och ger sig till känna på det sätt,
att dessas blad krusa, vecka eller rulla ihop sig
på ett eller annat sätt. Krussjuka å potatis är en
kollektivbeteckning för flera till natur och betydelse
något skiljaktiga sjukdomsformer. En sådan form,
som är känd sedan lång tid tillbaka, men hvars orsak
ännu är okänd, utmärkes däraf, att bladen bli mycket
starkt krusiga, med småbladens kanter och spetsar
ofta bakåtvikna. Denna form angriper endast enstaka
plantor å potatisåkern, och den framkallar i allmänhet
ej någon svårare förlust. På senare åren ha framträdt
flera nya former af potatiskrussjuka, kända under
det gemensamma namnet bladrullsjuka. De
utmärkas därigenom, att småbladens kanter vika sig
strutformigt uppåt och att undersidan af blad och
bladskaft antaga gul eller röd färgton. Knölarna nå
första sjukdomsåret ung. normal storlek, men användas
dessa knölar till sättning ett följande
år, får man skörd af allenast halfstora knölar,
och dessa i sin ordning lämna i skörd ett fåtal
knölar af hasselnötters storlek eller inga knölar
alls. Bladrullsjukan gjorde sig först bemärkt i
Westfalen och Rhenprovinserna 1905. Snart iakttogs
den dock äfven annorstädes i Europa. Den vållade 1908 allmän
panik bland Europas potatisodlare. Man befarade hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
