- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
143-144

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräfta, med.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

Kräfta

144

och körtelepitel, beklädda slemhinnorna (m
a g-säckskräfta, tarmkräfta, vissa former af
lifmoderkräfta, luftstrupskräfta, gallblåsekräfta
m. m.) samt kräfta i de stora körtlarna (b r ö s
t k ö r t e l k r ä f t a hos kvinnan, sällsynt
hos mannen, sköldkörtelkräfta, lefver k r af
ta, bukspottkörtelkräfta, njurkräfta, bl asp
o r t k ö r t e l k räf ta m. m.). I sällsynta
fall förekomma kräftor också i delar, som från
fosterlifvet missbildats, t. ex. i medfödda
halsfistlar (se d. o.). Kräfta, som uppstått
ur och består af skifepitel, kallas ofta k a
n-kroid (hudkankroid, läppkankroid, tungkankroid
o. s. v.). Kräftsvulsterna växla mycket till form,
fasthet, färg, tillväxthastighet och spridning
inom kroppen. Till formen äro de än rundade eller
oregelbundet knöliga, kräftknölar eller s. k. tuberös
k a n c e r, än skifsvamplika, s. k. f u n g ö
s kräfta, än blomkålshufvudlikt greniga knutar
(blomkålskräfta, papillär kräfta), än diffust
genomväxande den väfnad, i hvilken svulsten växer,
s. k. infiltrerande kraft a. De båda sistnämnda äro
ofta ej blott svårare än andra att i tid upptäcka
och skilja från inflammationer o. d., utan de äro
ock svårare att i afseende på storlek och inväxning i
omgifvande frisk väfnad med känseln begränsa. Äfven de
tuberösa och de fungösa kräftornas yttre begränsning
är emellertid ofta endast skenbart tydlig. Äfven
hos dessa kräftor växa nämligen oftast från tumörens
yttre kanter mikroskopiska utgreniugar af svulsten in
i den omgifvande friska väfnåden. Däri ligger en stor
svårighet för dessa svulsters operativa aflägsnande,
enär läkaren icke med ögat eller med känseln kan
säkert bestämma svulstens begränsning utåt. Läkaren
tvingas därför att vid operationen borttaga så mycket
som rimligt är för att om möjligt icke något sjukligt,
som kan ge upphof till fortsatt tillväxt af svulsten,
må bli kvarlämnadt. Trots all omsorg kan ändock blott
med svårighet full visshot vinnas, att allt sjukt
aflägsnats, och recidiv kan efter en tid uppstå i
operationsärret eller dess omgifningar. De tlcsta
kräftor äro starkt benägna att sårvandlas, kräftsår,
ulcererande kräfta. Decna sårvand-ling beror dels på
otillräcklig och oregelbunden utveckling af blodkärlen
(se ofvan) i svulsten och därmed på bristfällig
nutrition, dels därpå, att bakterier af allehanda slag
lätt innästla sig i ett begynnande mindre sår och
framkalla inflammatoriska och bran-diga processer i
svulsten, hvarigenom sönderfallet och sårbildningen
ytterligare påskyndas. Äfven på andra sätt kan
en kräftsvulst omvandlas, såsom genom fettartad
omvandling, förkalkning, uppmjukningar o. s. v. Yid
sårigt sönderfall af kräftsvulster uppkomma lätt
blödningar ur skadade blodkärl. Kräftsvulsterna
ha mycket växlande fasthelsgrader. Somliga äro
särdeles bindväfsrika med relativt ringa utveckling
af epitelbeståndsdelen och äro då i regel hårda,
s. k. skirr, scirrhus-, andra äro mjuka som hj aram
arg och innehålla riklig mängd epitel i fö£a utvecklad
bindväf, s. k. märgkräfta 1. medullär kräfta. Mellan
dessa hårdhetsgrader finnas många växlingar. Äfven
färfjen växlar betydligt, fiån gråhvit eller gråröd,
med ringa eller måttlig utveckling af blodkärl,
till blodröd, s. k. blodsvamp (fungus hamatodes),
med stark ut-

veckling af blodkärlen. Ofta äro svulsterna vid
genomsnitt spräckliga i gult och rödt, dels
af fctt-artadt sönderfallna partier, dels af
blödningar. Vissa kräftor i digestionskanalen,
sällan annorstädes, af-söndra ett slemliknande
sekret, s. k. g e l é-1. s l e m-kräftor,
gelatinkräfta. Tillväxten är olika i afseende
på såväl växtsätt som tillväxthastighet. Från en
mikroskopiskt liten början tillväxer kräftan till
allt större härdar, knölar, skifvor eller infiltrat,
till storleken af en ärta, en böna, en valnöt
o. s. v. ända till manshufvudstora. Dessa först
uppträdande och lokalt begränsade kräftsvulster kallas
primära. Kräftsvulster i kanallika organ (matstrupen,
magsäckens mynningar, tarmen, gallgångarna
o. s. v.) växa gärna rundtorn hela gången (ringformade
1. cirkulära kräftor), i regel förträngande densamma
(kräftstrikturer). Genom sårvand-ling kan en sådan
striktur ånyo bli öppen; förträngning och fri passage
kunna på så sätt med vissa mellantider växla med
hvarandra. I säck- och blåsfor-made organ (munhålan,
magsäcken, urinblåsan, lif-moderhålan o. a.) bildas
såväl knutar och skifvor som diffust infiltrerande
kräftor, de senare stundom omvandlande organet till
en tjockväggig trång håla. I luftstrupshufvudet och
i urinvägarna samt oftast i hud och digestionskanal
träffas dessutom blomkåls-kräftan. I körtelorgan
(bröstkörteln, lefvern, njurarna) förekomma oftast
knutar och infiltrerande kräftor. Under tillväxten
förstör svulstnybildnin-gcn det organ, i hvilket
den växer, dels genom sönderfrätande, dels genom
söndertryckande af organet. De sålunda förstörda
delarna förlora jämväl sin funktion, så att t. ex. en
af kräfta genomvuxen magslemuinna ej längre bildar
magsaft, en kräft-vandlad njure ej längre afsöndrar
urin o. s. v. Förutom denna den primära kräfthärdens
expansiva och infiltrerande tillväxt fortplantas
kräftsvulsten ock genom spridning till andra platser
i kroppen. Från primärhärden växa svulstccller in
i omgifvande saft-, lymf- och blodbanor, hvarvid
dessa svulstceller med lymf- och blodströmmen föras
bort. På de nya ställen, där dessa celler fastna,
tillväxa de till nya kräfthärdar, sekundära härdar
1. kraft-metastaser; äfven andra svulster (sarkom
och syncytiom särskildt) bilda metastaser. Kräftan
mcta-statiserar mestadels med lymf vägarna, och
metastaserna träffas därför oftast och tidigast
i de till pri-märhärdcn gränsande lymfkörtlarna;
tung- och läpp-kräftans metastaser i halsens
lymfkörtlar, bröst-kräftan i axelhålans körtlar,
magsäckskräftan i buk-lymfkörtlarna o. s. v. Med
blodvägarna kan kräftan föras till lungorna, till
bensystcmet, hjärnan o. s. v. Tidsutdräkten, den
primära tillväxten och den sekundära spridningen
växla från månader till år och ett par årtionden. I
allmänhet växa hårda kräftor långsammare och sprida
sig senare än mjuka kräftor, hvilka också ha större
benägenhet för djup sårvandling. De hårda kräftorna
växa långsamt och spridas sent samt bilda gärna
skrumpna ärriga sår. Stundom öfvergår en förut hård
långsamt växande kräfta i en mjuk, hastigt växande;
sällan eger motsatsen rum. De omständigheter, som
göra kräftan elakartad, malic/n, äro alltså: ofta
hastig tillväxt, förstörande inverkan på det organ,
där den växer, benägenhet att sårvandlas och blöda,
inväxning i saft- och blodbanor samt mctastatise-ring
och benägenhet att efter operation recidivera,

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free