- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
201-202

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulikovska fältet - Kulinarisk - Kuling - Kulisj, Panteleimon Aleksandrovitj - Kuliss - Kulisshuggning - Kulkvarn - Kulkylare - Kulkärfve - Kull - Kulla - Kulla, bot. - Kulla. 1. Socken, 2. Se Roslags-Kulla - Kulla, kapell - Kullaberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

201

Kulinarisk-Kullaberg

202

efter vunna frigörelsen från mongolernas
herravälde. Jfr D i m i t r i j 4.
(J- F. N-)

Kulinarisk (af lat. cullna, kök), som rör kokkonsten.

Kuling, sjöv. Se K u 1.

Kulisj, Panteleimon Aleksandrovitj, lillrysk
författare, f. 1819 i guv. Tjernigov, d. 1897,
af gammal kosacksläkt, studerade någon tid vid
universitetet i Kiev och kom sedermera till
Petersburg samt sändes på statens bekostnad till
utlandet för att studera slaviska språk. Han
blef dock redan på vägen arresterad som medlem af
"Ki-rills och Metodius’ brödraskap", måste under
tre år uppehålla sig i Tula och fick först 1856
tillåtelse att återuppträda som författare (under
eget namn). Han egnade sig därefter, med undantag
af ett par misslyckade försök på tjänstemannabanan,
uteslutande åt litterär verksamhet. K. utgaf dels
i tidskrifter, dels särskildt närmare ett hundratal
olika arbeten af historiskt, etnografiskt och vittert
innehåll. Under större delen af sitt lif var K. en
hängifven ukrajnofil samt framhöll det lillryska
folkets etnografiska själfständighet och dess rätt
till själfständig utveckling gentemot storryska och
polska assimilationssträfvanden. Med sitt rörliga
lynne förmådde han dock ej alltid fasthålla sin
ståndpunkt, och slutligen på 1870-talet visade
han sig i sin Istorija vozsojcdintvija Rit si
(Historien om Rysslands förening; 3 dlr, 1874-77)
ha fullständigt bytt om mening. Han angriper däri
häftigt kosackväsendet och försvarar i det hela
Rysslands åtgärder. Bland K:s tidigare arbeten äro
följande de viktigaste: Zapislä o zjisni Gogola
(1856), Zapiski o juzjnoi Rusi (Anteckningar om
Södra Ryssland; 1856-57), den historiska romanen
Tjorna rada (1857-59), samlade "berättelser" (4 dlr,
1860) samt Moseböckerna, Job, Psaltaren och nya
testamentet (1869 -71). Han utgaf därjämte Kvitkas,
Gogols och Sjevtjenkos arbeten samt Gretjulevitjs
predikningar på li’llryska. 1882 utgafs af K. en
lillrysk öfv. af Shaksperes dramer. K:s lillryska
ortografi, "Kuli-sjevka", var en tid förbjuden. En
samlad upplaga af hans "skrifter och bref" är
under utgifning i Kiev, redigerad af I. Kamanin.
Lll

Kuliss (fr. coulisse, eg. ränna l. fals, hvari
ett skottfönster e. d. skjutes in och ut, af couler,
glida). 1. Flyttbart väggstycke, som utgör en del
af sidodekorationen å en teaterscen och består af
en träram med däröfver spänd duk, hvarpå en del
af heldekorationen är målad. Kulisserna gå ned
igenom golfvet och föras där i sina rännor medelst
maskineri. De äro målade perspektiviskt och uppställda
bakom hvarandra på vissa afstånd. Öppningarna
mellan dem bereda skådespelarna ingångar till
scenen. Kulisser infördes först af arkitekten Serlio
i Vicenza, 1532; genom att på dem fästa lampor ville
han åstadkomma en bättre belysning af scenen. Till
allmännare användning bragtes de dock först i slutet
af 1600-talet af Ferdinando da Bibbiena (se
Galli), som äfven införde ridån. – 2. Öppning mellan två
dylika dekorationer. – 3. Hand., på en del börser de
icke edsvurne mäklarna (privatmäklare, fria mäklare)
liksom de spekulanter (i allmänhet mindre bankirer),
som drifva fondaffärer för egen räkning, dock i
afsikt att omedelbart afveckla sina engagemang genom
en motsatt operation. Namnet användes särskildt i
Frankrike och Österrike.
I Frankrike kallas de edsvurne mäklarna parketten
(le parquet) i motsats till kulissen (la coulisse),
som där särskildt afser de frie mäklarna.

4. Skogsh., bälte af kvarstående träd i en skog, som
afverkas. Den s. k. kulisshuggningen
är en trakthyggesform, som någon gång nyttjas för
trädslag med lätta frön. Den till afverkningsperioden
anslagna trakten indelas i 20, omkr. 300 m. breda
hyggen, af hvilka hvartannat kalhugges under
förra hälften af perioden. De kvarlämnade hyggena,
"kulisserna", afverkas sedan i samma ordningsföljd som
de förra.
3. Å. W:son M. 4. C. G. H.*

KulFsshuggning. Se Kuliss 4.

Kulkvarn. Se Kr oss v er k, sp. 71.

Kulkylare. Se K y l a p p a r a t.

Kulkärfve, ar Litt. Se Spridning.

Kull, i fråga om de högre djuren (däggdjur och fåglar)
samtliga under en fortplantningsperiod födda ungar
eller lagda ägg. I fråga om människan brukas ordet
som sammanfattning af alla barnen i ett äktenskap och
användes vanligen, endast då det gäller att beteckna
helsyskon till skillnad från deras halfsyskon. Man
talar sålunda exempelvis om första, andra kullen.
G. G.

Kulla, i nysvenskt riksspråk kvinna från Dalarna,
dalkulla. Ordet förekommer äfven i sammansättningar,
t. ex. morkulla, dufkulla (Trientalis)
och fridkulla, och finns i dalmålet i
betydelsen "ogift kvinna" (jfr fnisl. kolla, kvinna,
hona). Besläktadt är det fsv. kulder, kolder, hjässa,
som lefver kvar i kulle, Blåkulla, hattkulle,
omkull m. fl. ord. Se Noreen i "Skrifter utg. af
Human. vetenskapssamf." V: 3 (1897) och A. Kock,
"Från filologiska fören. i Lund", I, (s. å.).
Ad. N-n.

Kulla, bot., namn på arter af släktena Anthrmis,
Odonliles, Trienlalis, Habenaria och Nigritdla (se
dessa ord).

Kulla. 1. Socken i Uppsala län, Lagunda hnrad. 1,272
har. 312 inv. (1909). Annex till Hjälsta, Uppsala
stift, Lagunda kontrakt. - 2. Se R o-s l a g s -
K u 11 a.

Kulla, kapell under Ulfsby imperiella pastorat i
Åbo och Björneborgs län, Finland, skall i framtidon
afskiljas till egen kyrkohordelägonhet. Aroal 270
kvkm. Befolkningen, finsktalande, 2,805 pors. (1908).
A. G. F.

Kullaberg l. Kullen, bergås af horsttypen i Skåne,
Luggude härad, Malmöhus län, vid Skeldervikens
sydvästra strand. Berget, som har en bredd af 1–1,5
km. och en längd af 16 km. från bukten Rekarekroken i
Skelderviken till den i Kattegatt utskjutande udden,
är till sin östra hälft, med omkr. 100 m. höjd,
tätt bebyggdt och lämnar vid sjöstranden rum
för åtskilliga fiskelägen. Sluttningen söderut mot
slätten är skogbevuxen eller odlad (jfr fig. 1). Vid
det på nordöstra kusten pittoreskt terrasserade, af
sommargäster, i synnerhet målare, mycket besökta
Arildsläge (se Arild) tränger sig bergåsen ut
till hafvet, i hvilket den därefter på 8 km. längd
stupar rätt ned med 100 m. höga, skrofliga och
otillgängliga väggar (jfr fig. 2), under det dess
rygg skjuter upp i en mängd höga och branta toppar,
mellan hvilka endast på några få ställen samlat
sig en ringa mängd matjord, som kunnat odlas eller
lämna fäste åt boklundar. Bergets hufvudmassa består
af gnejs. Den högsta toppen, Håkull, når en höjd af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free