Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpeskillingslikvid - Köphandelsgillen - Köping - Köping, 1. Uppstad i Västmanlands län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köphandelsgillen-Köping
674
fast egendom sker alltid å sammanträde inför
auk-tionsförrättaren. Likaledes skall alltid
köpeskilling för utmätuingsvis såldt fartyg, som
enligt mätbref eller å fartyget anbragt tontalsmärke
har en dräktighet af 20 registerton eller därutöfver,
fördelas å sammanträde inför auktionsförrättaren. För
fördelning af medel, som influtit genom utmätning af
annan lös egendom, skall däremot endast under vissa
i lagen närmare angifna förutsättningar sammanträde
ega rum; i de fall, då fördelningssammanträde
ej hålles, tillhandahåller utmätningsmannen
vederbörande betalning. F. ö. hänvisas till
6:e kap. ut-sökningslagen. Jfr A u k t i o n.
E. K.
Köphandelsgillen. I flera instruktioner af borgmästare
och råd, i synnerhet på 1600-talet, före-skrcfs, att
liksom handtverkarna hade sina skrån med ålderman och
bisittare, så skulle äfven köpmännen ha sina gillen
med motsvarande funktioner. Gillebröderna tillsades
och förmanades allvarligen "att sina åldermän
och bisittare med all hörsamhet och lydno under
ögonen gå". För att bli köpman och fullberättigad
medlem af gillet fordrades att sex år ha varit
"dräng" (handelsbetjänt) och i två år "svcn’^
(bokhållare). Jfr Gille.
Köping. Under medeltiden, äfven den äldre, förekommer
på åtskilliga ställen i Sverige benämningen köpunger
eller köponger för en saluplats eller handelsplats,
som ej hade stadsrättigheter. Åtskilliga af dessa
köpingar blefvo sedan städer, hvilkas namn ock
vittna om förutvarande förhållanden, såsom Köping,
Jönköping, Linköping m. fl. Någon särskild teknisk
betydelse torde emellertid ordet köping icke
haft förrän efter början af 1600-talet, sedan för
utvecklingen och skyddet af näringslifvet i städerna
och därjämte tillgodoseendet af landsbygdens behof
städernas borgare fått rätt att utom i staden äfven
å någon särskild handelsplats, köping, med andras
uteslutande utöfva sin verksamhet. Sålunda uppkommo
1620 några köpingar i Östergötland och Småland samt
på Öland. Stadsmonopolet gjorde sig gällande öfver
dessa "lydköpingar", men det måste delvis vika
redan 1667, då den första "friköpingen", Strömmen
(nuv. Strömstad), bildades, och h. o. h., då den
andra, Filipstad, blef köping 1720. Skillnaden mellan
en sådan köping och en stad under landsrätt var i
själfva verket liten eller ingen, och efter 1864,
då äfven landsbygden fick frihet att utveckla sitt
näringslif, hade köpingsrättigheterna helt ringa
betydelse för platsens handel och handtverk. Men
genom 1862 års förordning om kommunalstyrelse på
landet erhöllo köpingarna, om de ej som socknar hade
rätt att utgöra egen kommun, möjlighet att vinna
denna rätt, som ock af K. M:t beviljats åt alla sedan
dess bildade köpingar. Byggnads- och brandstadgorna
skola gälla i köping och, när så af K. M:t bestämmes,
ordningsstadgan och hälsovårdsstadgan för städerna
i tillämpliga delar. Dessa samhällen med ett ofta
ganska stort invånartal på ett i regel mindre
område kunna således själfva, administrativt och
ekonomiskt oberoende af utanför stående, ordna
sina angelägenheter. I öfrigt sträcka sig deras
rättigheter framför landsbygdens icke vidare,
än att boktryckeri må anläggas i köping och att
den kan bli likställd med stad i fråga om bildande
af brännvinsförsäljningsbolag. – Under 1600-talet
uppkommo 11 köpingar, under 1700-talet 3, under
1800-talet 17 och under de nu gångna åren af
1900-talet 22. Af alla dessa ha 14 blifvit städer,
hvaraf på de sista åtta åren komma Lysekil, Tidaholm,
Huskvarna, Arvika och Eslöf. I offentliga handlingar
ges, äfven sedan begreppet af köping fått någon
stadga, åt ett tjugutal platser i öfrigt, större
byar, fiskelägen o. d., benämningen af köping, men
om dess uppkomst är intet vidare bekant, och den
har lika obemärkt förr eller senare upphört. Maj
1911 voro köpingarna till antalet 39, af hvilka 32
voro egna kommuner. Dessutom ha 5 municipalsamhällen
nyligen erhållit rättighet att i sinom tid bli köping,
hvilken rätt för länge sedan meddelats, men ej ännu
begagnats af 3 andra orter. Invånarantalet (1909) är
mycket olika: 2 köpingar, båda från 1600-talet, med
mindre än 100 inv., 4 med 100–500, 10 med 500–1,000,
14 med 1–2 tusen, 4 med 2–3 t., 2 med 3–4 t.,
Avesta och Sundbyberg med omkr. 4,500 och Limhamn,
hvars införlifvande med Malmö f. n. förberedes, öfver
9,400 inv. – Jfr Borgare, Kommun, Kommunernas historia
och Näringsfrihet. Litt.: H. Rosman, "Kungliga bref
och förordningar rörande svenska köpingar, med
statsunderstöd utgifna" (665 sidor; "Meddelanden
från kongl. Civildepartementet", XLIII, 1904).
K. S.
Köping. 1. Uppstad i Västmanlands län, är
beläget på ömse sidor om Köpingsån (som bildas
strax ofvanför staden genom förening af Valsta-
och Häggestaåarna), omkr. 3 km. från dess utlopp i
Mälarens västligaste fjärd, Galten. Stadens område
är 748 har, hvaraf stadsplanen upptar 76,7 har (det i
tomter indelade området 29,2 har). Vid 1905 års slut
var de bebyggda tomternas antal 232, de obebyggdas
77. Taxeringsvärdet å samtliga fastigheter var 1910
7,559,400 kr. (932,700 kr. å bevillningsfria),
hvaraf 434,700 kr. å jordbruksfastighet. Stadens jord
är satt till 15,25 mtl. Vid 1908 års slut uppgingo
stadens bokförda tillgångar till 1,285,078 kr., dess
skulder till 985,345 kr.; de debiterade utskylderna
voro 6 kr. pr bevillningskrona. Folkmängden 1910 var
4,919 personer och hade på de tjugu sista åren ökats
med 1,011 pers. (26,8 proc.). Staden är regelbundet
byggd, med sin största utsträckning i åns riktning,
n. v.–s. ö. De båda stadsdelarna på ömse sidor
om ån förenas med hvarandra genom 4 körbroar och
1 järnvägsbro. Hufvudgata är Storgatan, som går
genom båda stadsdelarna. I n. ligger Stora torget
(salutorg), begränsadt i v. af Scheeleparken,
hvarest en (af Milles modellerad) staty af Scheele
skall resas. Kyrkan (fig. 3), som härstammar från
medeltiden, är till större delen af tegel, treskeppig
och ganska låg i förhållande till längd och bredd. Den
har ett mycket värdefullt altarskåp (som oriktigt
uppgifvits vara ett krigsbyte från Trondhjem, men
troligen på beställning från K. förfärdigats i norra
Tyskland i början af 1500-talet; se fig. 4) och en
minnestafla öfver kemisten Scheele. F. ö. har staden
många moderna stenhus,
 |
| Fig. 1. Köpings vapen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
